april 2022 arkiv

Musiken i texten

Monini sjunger långa sånger om ungersvennar, fagra jungfrur och aspelöv.

Arenas spelar cittern.

Nialdo täljer till en flöjt att spela på.

Elsinorierna dansar två och två, fyra och fyra, och i slingrande långdans över ängarna, till aldrig upphörande fiolspel, ända till morgonen.

Illidierna dansar avancerade uppställningsdanser med många turer.

I älvornas dans är det svårt att ens urskilja enskilda kroppar.

När omvärlden är för hotfull dansar ungdomarna i tystnad, utan musik.

Och på en ö långt borta dansar Ailsa och Dainas.

Musik, och dans, spelar en viktig roll i böckerna om Elsinorien.

Reel om detta på instagram.

Läs resten av inlägget!

Appen Biblio – nu med fungerande version av ebok

Du vet väl om att du kan låna e-böcker på biblioteket? Du kan ladda ner dem direkt från bibliotekets webbplats, eller hämta dem via appen Biblio.

📱⚪📖⚪

För ett tag sedan fick jag för mig att jag skulle låna hem Lysande klot tvenne på Biblio från mitt kommunbibliotek. Men appen fastnade i läget 1/3 laddat. Under hela lånetiden på en månad.

Just då glömde jag bort det igen. Och jag visste ju inte heller var problemet låg: i eboksfilen, i appen, hos mitt bibliotek, eller i min telefon.

Efter att nyligen ha frågat några vänner kunde vi dock konstatera att problemet fanns även hos de andra. Så en vän kontaktade sitt bibliotek – som snabbt och smidigt tog itu med problemet.

Nu ligger en fungerande version av Lysande klot tvenne i Biblio!→ Läs resten av inlägget!

Man tror man känner sina karaktärer

”… man tror att man vet hur människor man känner ska reagera på saker. Det vet man visst inte.”

🧶

Början på Viddernas väv är samtidigt (fortsättningen på) slutet av Knutar och band. 

Allt det där Ailsa gått och oroat sig för så länge. Hur kommer folk att reagera i praktiken?

Oron för omgivningens reaktioner kan hindra en från att göra många saker. Men även om man gått och oroat sig länge för just detta, så är det inte säkert att man har någon tydlig bild av vilka reaktioner man egentligen förväntar sig, utan bara att det kommer att bli väldigt jobbigt. 

När jag själv skulle skriva ihop de här bitarna insåg jag att jag inte heller själv visste hur de skulle reagera. Alla tankar som kom till mig var stereotypa och fel. Det fick ligga och mala länge innan det föll på plats. Men när det väl gjorde det så kändes alltsammans självklart och logiskt, som att det inte kunde varit på något annat sätt än just så här.

Och på köpet lärde jag känna mina karaktärer ännu bättre och närmre.→ Läs resten av inlägget!

Medelålders tant som inte orkar längre

”Jag vet att jag borde vara med nu också, att alla som kan behövs. Men min ork har liksom tagit slut. Till slut måste man ge upp. Ta hand om sig själv, låta sig själv få några år av liv i frid och ro också, innan det är för sent.”

Häromdagen berättade jag om likheter mellan mig och min huvudkaraktär.
Men jag har förstås likheter med fler av mina karaktärer – någon aspekt här, någon där. Mer med vissa än med andra.

Citatet ovan kommer från tredje boken, Viddernas väv (och är nedkortat här). Den som säger det här är nånstans i min nuvarande ålder. Vi kan för stunden kalla henne R.

Jag vandrar ganska ofta i tankarna till det hon säger här. Till känslan av att inte orka stå på barrikaderna längre, att ha gjort slut på orken att stå upp för, stå emot, kämpa för … Jag känner stor tacksamhet över de som fortfarande orkar, över uppväxande generationer som ännu inte skrikit sig hesa, ännu inte slagit sig blodiga i diverse kamper för en bättre värld. Men själv känner jag mig så … trött. Jag brände ut mig. Som det är nu har jag bara ork att försöka leva. Och det innebär att jag stundtals känner mig som att jag gömmer mig för världen. Håller mig undan. Precis som R.

Och jag känner mig rätt säker på att det finns förståelse för detta hos åtminstone en del andra medelålders tanter.→ Läs resten av inlägget!

Likheter mellan Sanne och Ailsa

För ett tag sedan frågade @tesswilliamsson_forfattare mig vilka likheter det finns mellan mig och min karaktär.

⚠️ *milda spoilers* ⚠️

De konkreta likheterna mellan mitt liv och Ailsas liv är förstås ganska små. Jag har inte alls växt upp under så miserabla omständigheter som hon, och jag har inte heller visat mig vara en prinsessa, med allt vad det innebär. Det är alltså enormt långt mellan våra respektive reella situationer.

Men med det sagt … så har hon definitivt lånat massor av mig. Eller, jag har skrivit in mycket av mig i henne. Erfarenheter jag velat dela med mig av har hon fått ta över men i annan kontext. Känslor jag upplevt har hon också fått uppleva.

Jag skriver för att förklara, för att få andra att förstå. Jag skriver för igenkänning för de som känner och funkar som mig. Därför delar Ailsa mina dragningar åt ångesthållet, min tendens att tänka för mycket och därmed kanske krångla till saker i onödan, och min vilja att fixa allt och därmed ta på mig mer än jag orkar. Bland mycket annat.

Varken jag eller Ailsa funkar som genomsnittet, men det finns trots allt ganska många andra som funkar som oss. Det är i första hand för oss/er som mina böcker är skrivna. Men ni andra är hjärtligt välkomna att läsa, antingen för att förstå oss eller bara för att uppleva lite äventyr.→ Läs resten av inlägget!