november 2022 arkiv

nov 30 2022

Magin i att laga någons kläder

Idag kom min vinterjacka tillbaka från Repamera! Med hjälp av lite sömnadsmagi från en kunnig skräddare är min jacka nu redo att värma mig ytterligare en vinter (sannolikt flera).

För visst är det lite magi, hur en kompetent person med hjälp av ”nål och tråd” kan få ett slitet eller trasigt plagg att bli funktionsdugligt och snyggt igen?

I mina böcker finns det magi i textilhantverket. Och Ailsa möter också vid upprepade tillfällen en vilja, även från främlingar, att laga hennes kläder utan att ens få frågan.

🧵

”Hur kommer det sig att så många jag mött genom åren är så hjälpsamma med att laga kläder?” undrade jag. 

Rhosymil tittade upp, som om det var en lite märklig fråga. 

”För att om man lagar något yttre åt en människa, som hennes kläder, så lagar man också någon inre osynlig skada eller sår, och på det sättet lämnar man kvar lite skydd eller styrka åt den människan. Det är i alla fall så man säger här.” 

Hon räckte tillbaka den färdiglagade manteln. Lagningen var tydligt synlig men vackert utförd. 

(Ur Viddernas väv.)

🧵→ Läs resten av inlägget!

nov 26 2022

Vi behöver vila

”Men hur ska en vilande person kunna avstyra en klimatkris? Går vilan att kombinera med kamp?

– Ja, jag tänker att det är radikalt att erkänna vilan. Om vi erkänner att vi har biologiska begränsningar – kroppen har det, ekosystemen har det – så behöver vi ett ekonomiskt system som är anpassat efter det och inte tvärtom.

Hon iscensätter en helt vanlig konversation mellan två personer. Kanske utspelar den sig vid en kaffeautomat på ett kontor. Den ena frågar hur läget är, den andra svarar ”jag vet att det här är ett tråkigt svar, men jag är jättetrött”.

– Vad skulle hända om vi började prata om det här på riktigt? Om att alla är helt slut, om att vi inte orkar mer – varken människorna, djuren eller träden. Om att vi behöver vila.”

Texten ovan är hämtad från en intervju med Sara Granér i DN.

Och jag kommer att tänka på ett av mina favoritpartier i min bok ”Knutar och band”. Ett sånt där parti som egentligen är motsatsen till vad man förväntas ha med i en bok: firandet av midvintern i Leike. För det saknar all form av framåtdrivande dramatik. Istället är det vila och återhämtning. Och det tycker jag själv är alldeles ljuvligt och precis vad jag längtar efter så här års.

Utdrag ur Midvinter i Leike.→ Läs resten av inlägget!

nov 20 2022

Den magiska snön

Det är något magiskt med snö. Med de fladdrande överjordiskt vackra flingorna som yr runt i luften. Och med det lager de sedan kan bilda på marken, som så dramatiskt kan ändra förutsättningarna i tillvaron. Vetenskapligt vet vi att det är ”bara vatten”, men snö är samtidigt så väldigt mycket mer och annorlunda än bara vatten.

Jag är uppvuxen i Skåne och har levt större delen av mitt liv i Skåne. Snö har varit sällsynt, och riktiga vintrar har hört till undantagen. Kanske har det ökat magin?

I mina böcker förekommer mycket snö. De första flingorna i Lysande klot tvenne börjar falla nästan omärkligt, men sedan finns snö, vinter och snöstormar med som ett återkommande tema i hela serien.

Där jag själv bor sedan tjugo år tillbaka, i södra Skåne, drabbas vi ibland av det som kallas snökanoner. Då kommer stora mängder snö på kort tid. När man kombinerar det med kraftig vind och ett landskap dominerat av stora åkrar, så ligger snön inte stilla utan fyker omkring tills den hittar något att fastna på. När snöplogen kört förbi kan det vara ett hål på en halvtimme innan snön yrt tillbaka och vägen åter är oframkomlig.

De dagarna är vi praktiskt sett insnöade. Tåg och bussar slutar gå eller kör fast, och det är bara dumt att bege sig hemifrån och riskera att fastna i snön. Och alla här ute på landsbygden vet hur det funkar – medan kollegorna inne i stan tror att jag driver med dem (pun not intented).→ Läs resten av inlägget!

nov 15 2022

Konsekvenser när kungligheter inte får välja själva

Apropå tv-serier så har jag nu även sett femte säsongen av The Crown. I kort sammanfattning kan man väl säga att hela säsongen handlar om hur stora effekterna kan bli när kungliga föräldrar bestämmer vem tronarvingen ska gifta sig med, fastän hen egentligen har känslor för någon helt annan.

Det är ett tema som finns även i mina böcker om Elsinorien. Men även om det till en början och på en övergripande nivå finns stora likheter, så är skillnaderna större. För hur en sådan berättelse utvecklas beror både på de inblandade personernas personligheter (och därmed hur de bemöter varandra i den givna situationen) och på hur de sedan väljer att agera på de givna förutsättningarna.

Det finns olika val att göra, och olika val får olika konsekvenser.

Det är inga lätta val och ingen lätt väg, varken i The Crown eller i Elsinorien. Men det slutar totalt sett lyckligare i Elsinorien.

(Om du mot förmodan missat det, så handlar The Crown om Storbritanniens drottning Elizabeth II:s liv och om det som händer runt henne och hennes familj och släkt.)

Ja, jag visste förstås vem Dainas var. Jag hade nog haft någon sorts vag uppfattning om det redan innan jag kommit hit, för han var son till en av de kungar söderut som pappa bett om hjälp mot Aygwidon. Men framför allt kände jag till honom från de andra flickornas skvaller. Även om skvallret inte intresserade mig var det svårt att missa. Jag visste att han var runt tjugo år och att han sedan lång tid tillbaka var trolovad med någon högättad flicka från samma land.

→ Läs resten av inlägget!

nov 14 2022

Jag råkade visst se 100 avsnitt telenovela, och jag gillade det

Årstiden kräver sitt. När orken inte räcker till så mycket, vare sig av borde eller vill, så blir det mycket TV. För det är att vara snäll mot sig själv när huvudet helst vill gå ner i dvala.

För några veckor sedan, när jag inte hade något särskilt att titta på, fick jag för mig att klicka igång Jane the Virgin på netflix.

Jag trodde inte det skulle vara något för mig. Men efter några avsnitt blev det totalt beroendeframkallande. Smart uppbyggda avsnitt, med cliffhangers. Charmiga karaktärer. Och så vissa aspekter som ju liksom bara var för mycket, men där det liksom byggde på det.

Jag plöjde serien som bästa sortens bok/bokserie som man inte kan släppa. 100 avsnitt.

Och det jag tyckte allra bäst om var faktiskt slutet.
Så väldigt många serier nuförtiden är byggda för att man kanske ska lyckas få göra en säsong till och en säsong till. Så man lämnar lagom mycket många lösa öppna trådar i varje säsong.

Men här avslutade man. Knöt ihop. Fick svaren och lösningarna på alltsammans när sisra säsongen slutade. Så väldigt skönt!

Och karaktärerna utvecklades hela vägen, mognade och blev klokare av livet istället för att fortsätta göra samma misstag.→ Läs resten av inlägget!

nov 14 2022

Kvalitet

Jag är inte särskilt kulturell av mig, inte på det sätt man ska vara i alla fall.

Nyss tittade jag på Kulturnyheterna och såg av en händelse ett inslag om att kvalitetslitteratur har svårt att slå digitalt. Det framgick dock inte alls vad som avsågs med ”kvalitetslitteratur”* – men däremot var den andra kategorin tydligen ”populärlitteratur”. Och det var väl lite underförstått att den som tittade på programmet borde vara insatt i begreppen.

Som sagt var, jag är ju helt uppenbart inte kulturell på rätt sätt. För jag tycker att även populärlitteratur kan vara kvalitetslitteratur. Kvalitet har inget att göra med om något är populärt eller kan läsas av vanligt folk.

Tycker jag då.→ Läs resten av inlägget!

nov 04 2022

Höstlig skörhet

November. Skörhetens månad.

I grunden älskar jag hösten. Färgen på löven. Det omslutande mörkret. Dimman och fukten, och de krispiga klara dagarna. Bona om sig och mysa.

Men det är något som händer med mig i övergången mellan oktober och november. en särskild sorts skörhet som slår till. Minsta lilla sak kan få mitt ömtåliga huvud att spricka, smulas sönder, falla samman.

Kombinerat med det finns en enorm trötthet. Jag skulle egentligen behöva sova alla timar på dygnet förutom de som krävs för att äta och annat nödvändigt. Gå i dvala.

Men så är ju samhället inte utformat. Inte alls. Man förväntas fortsätta göra det allra mesta som vanligt. Trots mörkret och allt det andra. Fastän det egentligen inte riktigt går.

📖📖📖

Ailsa i mina böcker om Elsinorien påverkas också av hösten och mörkret. Vissa år klarar hon det bättre, andra år är det nära att hon går under.

📖📖📖

Hur påverkas du av november? Vill du gå i dvala och bara sova, blir du deprimerad, eller lever du tvärtom upp och blir ditt bästa starkaste jag?→ Läs resten av inlägget!

nov 02 2022

Krisberedskap och fantasi

När jag växte upp åkte jag skolbuss till skolan. Ofta satt jag och läste böcker i skolbussen. Andra gånger satt jag och fantiserade.
Ganska ofta fantiserade jag kring vad jag skulle göra om bussen typ körde fast och vi blev tvungna att övernatta i bussen. ”Jag har ett äpple med mig i väskan, det kan jag äta. Och jag har gympakläder i gympapåsen, så jag kan klä på mig lite extra om det blir kallt.” Sådana saker.

Det är nånting med det där med beredskap som triggar något positivt hos mig. Både planeringsfasen och när något väl händer. Att ställa om till ”Nu hanterar vi det här”.

Jag tänkte på det för några veckor sedan, när det var krisberedskapsveckan och det var en massa reklam och information om vad man bör tänka på att ha hemma och hur man förbereder sig. Vi är överlag ganska välförberedda – man blir väl det av att bo på landet, men också av att ha ett visst intresse. Vi har kamin så vi kan värma oss, mängder med stearinljus, gott om mat i både frys och skafferi, vevradio att dra igång när det blir strömavbrott, dunkar med vatten i källaren (och utöver det kommunala vattnet har vi både en gammal brunn med sunkigt vatten och regnvattentunnor). Men vi passade på att fylla på förråden med konserver och annat, hela familjen tillsammans. Och jag fick känslan av att de där beredskapsgenerna nog finns även hos nästa generation 🙂

Den som läser mina böcker kan eventuellt hitta spår av detta även där.→ Läs resten av inlägget!