april 2023 arkiv

apr 30 2023

Vardagen som bas

Den här dagen hittade jag honom där han stod och beskar en läplantering. Systematiskt kapade han av alla tunna fjolårspinnar i toppen ända in till huvudstammen. Han hejade glatt när jag kom men fortsatte arbetet utan avbrott. Jag stod en stund och tittade på innan jag började prata. ”Allvarligt Nialdo, vad är det folk tror? Vad är vanligt folks uppfattning om oss kungliga?”

I mitt skrivande tar jag ofta avstamp i vardagliga saker, saker jag själv gör, men flyttar in karaktärerna i mina berättelser i motsvarande händelse. Som texten i den här bilden, hämtad från min bok Knutar och band.

Sammanhanget, att beskära en läplantering, motsvaras i min vardag av att ”gå ut och klippa lite häckar”. Det är en fullt naturlig sak att göra, både om man har en stor trädgård i Skåne år 2023 och om man är bondpojk i Elsinorien.

Och det är ett alldeles utmärkt sammanhang att placera en dialog om något som egentligen inte alls är relaterat till beskärandet. Det är ju så de allra flesta dialoger sker: samtidigt som något annat vi håller på med.

Det är så vi lär känna varandra, genom vad vi säger och hur vi agerar i det vardagliga. Det är också så jag lär känna mina karaktärer – och låter er lära känna dem.

Men jag vet att en del tycker att det är lite långsamt. Att det borde hända mer, och att jag borde kapat bort mer av den första sommaren, i första boken Lysande klot tvenne. Jag däremot tycker att det är en nödvändig del i mina karaktärers utveckling.→ Läs resten av inlägget!

apr 29 2023

Jag skäms över att skriva fantasy

Jag skäms över att skriva fantasy.

Och jag skäms specifikt över att jag skriver DEN sortens fantasy.

Prinsessor är ju bara för småflickor, det vet väl alla? Det har vi fått itutat oss sedan vi var små. Intresset för prinsessor ska man växa ifrån, helst fortare än kvickt.

Och kärlek, det är ju bara banalt. Speciellt kärlek mellan prinsar och prinsessor. Fullkomligt patetiskt, ju!

Ska man vara en seriös författare, en som är värd att placeras i facket ”litteratur”, så ska man skriva om helt andra saker. Diskbänksrealism, typ.

Nej, jag skäms inte över mina texter. Det är inte någon stereotyp sagoversion av prinsar, prinsessor och kärlek jag förmedlar. Och det finns en hel massa andra kvaliteter i mina texter. Jag är nöjd med hur jag använder sagokulissen till att lyfta helt andra saker. En del av det ganska nära det man skulle kalla diskbänksrealism, bortsett från att det inte finns några moderna diskbänkar i mina böcker.

Men jag skäms över att berätta vad mina böcker handlar om. För den kortfattade versionen, den som man har utrymme att berätta i en fyraraders introduktion om bokserien, den innehåller ungefär de där bitarna. Klassiskt sagoupplägg. Fattig flicka visar sig vara prinsessa. Prinsessa blir kär i prins. En värld där arvmonarki är fullkomligt självklart, fastän det sett med mina moderna ögon egentligen är en helt bisarr tanke. På ytan är det så väldigt långt från mina värderingar och principer.

Därför skäms jag varje gång jag ska berätta om mina böcker. För jag tycker själv det låter så banalt att jag inte riktigt vill stå för det.→ Läs resten av inlägget!

apr 27 2023

Jag gästbloggar!

Idag gästbloggar jag hos Magnus Carling:

Varför skriva fantasy? (hos magnuscarling.com)→ Läs resten av inlägget!

apr 24 2023

Vårbetraktelse

Våren börjar som små fläckar. Enstaka små gröna strån av kommande snödroppar som man bara ser om man vet var man ska leta och letar noga.

Efterhand blir det större fläckar. Små färgglada öar av gula, orange, lila och blåa blommor i havet av fjolårsbrunt och grått.

Bit för bit blir öarna av vår fler och större.

Och så plötsligt exploderar det! Våren har spritt sig, tagit över världen. Det gröna väller fram överallt, ur varenda brun kvist och mellan alla döda fjolårsståndare. Allt är grönt, sju miljoner nyanser av grönt. Grönt som strävar mot blå himmel, grönt som suger åt sig av varje droppe livgivande regn.

Vår!→ Läs resten av inlägget!

apr 23 2023

Drakar och häxor

Kristendomen är en fascinerande religion. Samtidigt som man lagt mycket fokus på den monoteistiska tanken att det bara finns en gud och kallat all tro på annat för vidskepelse så har det med kyrkans hjälp bedrivits processer mot kvinnor som man hävdat varit häxor. Och idag firas helgonet Sankt Göran / Sankt Örjan / Saint George som enligt legenden dödade en drake (och för att fira Georgs dag så kommer en hel massa scouter som inte bryr sig ett dugg om religion att besöka kyrkor idag för att fira sitt skyddshelgon).

Och samtidigt finns det en hel del kristna som tycker att fantasy är typ djävulens påfund.

Ibland ifrågasätts logiken i fantasyvärldar. Men det är ju inte precis så att logiken håller i världsreligionerna heller 🙃→ Läs resten av inlägget!

apr 22 2023

But I did it my way

Objektivt sett släppte jag mina böcker vid helt fel tillfälle.

Att släppa böcker handlar inte bara om att skriva klart, bearbeta, layouta, trycka och ha en färdig bok som potentiella läsare kan köpa. Det handlar också om att dessa potentiella läsare ska få reda på att boken finns och bli så intresserade att de väljer att köpa boken och läsa den, och de sedan i sin tur ska få andra att bli intresserade, och så vidare. Annars blir det ju bara en massa lådor med böcker som står och samlar damm.

För att åstadkomma allt detta behöver man förstås vara på en plats i livet där man är öppen för att ställa sig på barrikaderna och skrika ut ”Jag har släppt världens bästa böcker! Läs dem!” – eller nåt ditåt. Och i ärlighetens namn är det nog inte så jag funkar, oavsett tidpunkt i livet. Men när jag släppte böckerna var jag det kanske ännu mindre än vissa andra perioder i livet.

Ångrar jag att jag släppte böckerna när jag gjorde det?

Ibland. I alla fall under det första ögonblicket. Sedan tänker jag efter och minns varför jag gjorde det.

När den som betyder allra mest för en i världen har dött alldeles för tidigt i livet så behöver man hitta något att leva för. Ja, jag vet, på ett sätt ska barnen räcka för det. Men jag behöver också ha en egen drivkraft, något som håller mig över ytan, om jag ska kunna ha ork att vara en bra mamma.→ Läs resten av inlägget!

apr 22 2023

Fotografi, skrivande och backsippor

Närbild på luddiga backsippor
Närbild på luddiga backsippor

Ibland känns det som att man redan tagit alla bilder. Som att det inte finns fler sätt berätta om en blommas skönhet. Som att man redan tagit den bästa bilden för tio år sedan och alla bilder man tagit efter det är dåliga kopior. Och att man egentligen borde sluta envisas med att ta bilder på backsippan varje år.

Men om man slutar ta bilder på backsipporna så kanske ni som inte ser dem där ni är glömmer hur vackra de är. Och det vore ju farligt. Människor behöver minnas hur vackra blommorna är, hur skön naturen är. Precis som vi behöver minnas och påminnas om en massa andra saker, onda och goda.

Och på samma sätt är det med skrivandet. Det kan kännas som att allting redan är skrivet, att allting redan har sagts. Så kanske det är. Och samtidigt behövs det ständigt nya vinklar på det. För att vi inte ska tycka att det där har jag redan läst och sett. Nya vinklar för att vi ska se och minnas.

En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Och jag tycker om att fotografera. Men en dag som idag, när jag fotograferat backsippor på en nybränd torräng vid havet, så påminns jag om vad det är som gör att jag i grunden föredrar skrivandet som min uttryckssätt.

När jag parkerat bilen och klivit över det lilla räcket så tar jag in allting nästan omedelbart.

Jag ser det blåa havet med sitt solglitter, och jag ser själva solen i den övre ytterkanten av synfältet.→ Läs resten av inlägget!

apr 21 2023

Veckad bomull och associationer

När jag var liten köpte man bomull i påse. Ett stort stycke bomull, veckad fram och tillbaka som ett dragspel, i en plastpåse. Mestadels till att riva av bitar av till om man skulle tvätta sår eller möjligen sminka av sig. Men vi hade också sådan bomull att lägga ut runt kyrkan med inbyggd speldosa till julen, så att det skulle se ut som snö.

Ibland tycker jag att molnen ser ut som sådan veckad bomull.

Jag vet inte om man fortfarande kan köpa bomull som ser ut på det sättet. Numera köper jag bara bomullsrondeller.

Associationer är knepiga saker när man skriver. För mig är det självklart vad jag menar om jag skriver att molnen ser ut som bomull. Men likheterna måste både passa för läsaren (eller tillräckligt stor andel av de som kan antas läsa boken) och för sammanhangen i boken.

I mitt fall behöver jag inte fundera på om läsarna förstår. För huvudpersonen i mina böcker har definitivt aldrig träffat på veckad bomull i en plastpåse.→ Läs resten av inlägget!

apr 20 2023

Har böckerna varit i bra skick?

Det här är en fråga till er som beställt böcker av mig och fått dem skickade med posten, i en påse som *inte* varit Postnords blåa påse.

Postnord har, utöver sina blåa postpåsar, även en serie de kallar presentpåsar. Dessa har varierande tryck; jag har bland annat haft med småfåglar och slingerkrasse.
Presentpåsarna är lite billigare, lite mindre vadderade, och aningen smalare i utformningen.

Vilka jag använt har huvudsakligen handlat om vilka som funnits att tillgå, eftersom Postnord periodvis har haft slutsålt av de blåa påsarna.

När jag diskuterade olika alternativ för att skicka böcker med en annan författare så oroade hon sig för att presentpåsarna inte skulle vara tillräckligt vadderade.

Så det jag undrar är: Du som fått böcker skickade i ”presentpåse” (alltså en påse med motiv istället för den klassiska blåa postpåsen), har boken/böckerna du fått varit i bra skick?→ Läs resten av inlägget!

apr 17 2023

Kanske den senaste repliken?

När jag skrev i min ungdom var det kollegieblock och blyertspenna som gällde. Numera är det på datorn jag skriver. På de allra flesta sätt tycker jag enormt mycket bättre om att skriva på datorn. Men det finns ett undantag.

På den tiden jag skrev för hand var det allra första jag gjorde när jag satte mig för att skriva att göra en notering i marginalen med dagens datum. 1/3. 27/8. Och så vidare.

Det hade två poänger. Dels kunde jag lätt se hur mycket jag hade skrivit på en dag. Dels kan jag fortfarande nu i efterhand titta i de gamla pärmarna med skrivpapper och kolla när jag första gången skrev något. Det tilltalar min förkärlek för dokumentation.

När jag gick över till att skriva på dator hade jag faktiskt ett visst motstånd mot att ta steget, just ur den här aspekten. Men jag bestämde mig för att ändå ta språnget och kasta mig ut i världen utan datumnoteringar.

För tillfället vandrar en utmaning runt bland författare på instagram: #senastereplikenimittmanus

Jag vet egentligen inte vilken som är den senaste repliken i mitt manus, för jag skriver inte längre mina manus i kronologisk ordning, och jag har inga datumnoteringar som talar om vad av det skrivna som skrevs senast.

Men det här är den replik som ligger sist i manusdokumentet i nuläget:

✏️

“I de lägena är du inte skrämmande”, sa Dainas utan att jag sagt nåt. “Bara … vacker. Överjordisk. Gudomlig. Det som händer i dig påverkar omgivningen, som att det som lyser om dig lite grann smittar oss omkring.→ Läs resten av inlägget!