Ibland är språkbarriärer irriterande.

Väldigt många arrangemang som skulle vara rätt för att visa upp mina böcker och hitta nya läsare ordnas långt bort ur mitt hänseende, eftersom min utgångspunkt är södra Skåne. Men Köpenhamn / København / Copenhagen ligger förhållandevis jättenära, bara typ en timme bort med tåg (som går ofta). Och i Köpenhamn arrangeras @fantasticon.dk om några veckor.

Men mina böcker är på svenska. I Danmark pratar och skriver man på danska. 

Jag är uppvuxen i nordvästra Skåne, och när jag var liten var danskan trots allt en påtaglig del av tillvaron. På den tiden fanns det bara två svenska TV-kanaler. Men vi kunde få in dansk TV också, så vi såg en hel del TV på danska. Framför allt efter att Danmark hade fått sin andra TV-kanal, TV2, som visade en hel del engelska och amerikanska serier och filmer, men förstås med dansk text – jag lärde mig engelska via danskan och danska via engelskan, kan man säga. 

Och på den tiden var det också fullt normalt att ta färjan över till Danmark för att handla mat, eftersom vissa matvaror var påtagligt billigare där.

Jag var inte bra på danska, men danskan fanns där.

Så upplever jag inte att det är idag. Mina barn, också uppvuxna i Skåne – om än i en annan del av Skåne – tycker att danska är typ helt obegripligt.

Och böcker …? Alltså, att läsa en hel bok på ett språk är en helt annan sak än att läsa textremsorna till en film eller handla i en affär. Jag gissar på att sannolikheten är ganska låg att någon i Danmark skulle ge sig på att läsa mina böcker på svenska – det finns sannolikt fullt tillräckligt med danska fantasyförfattare.

Men lite tråkigt är det allt.