Jag älskar att gå klädd i klänning. Det är något med känslan, i hur tyget rör sig. Och så är det snyggt också. Många vackra tyger kommer bäst till sin rätt i en klänning.

När jag var tonåring hade jag en klänningssmak som inte stämde med det som var modernt. Så då började jag sy själv istället.

Men att klä sig i kläder som avviker från normen, till och med modenormen, sticker alltid i ögonen på en del. Jag fick höra en del glåpord. Så jag slutade visa mig ”offentligt” i det jag själv sytt.

@mikaelikjol tycker också om klänningar. Och i vuxen ålder tog han steget att klä sig i klänning och kjol. Trots glåpord, hot och hat. De som vill att man ska följa normer har nämligen ännu svårare för att män vill få bära det ljuvliga klädesplagget klänning.

Ailsa i mina böcker klär sig ibland i manskläder. Alltså byxor. För hon upptäckte av en händelse hur praktiskt det kan vara med byxor i en del sammanhang. I den värld hon lever i är det mycket konstigt att en kvinna går i manskläder.

Själv har jag lyxen att leva i en tid och på en plats där jag som kvinna kan välja mellan byxor och klänning utan att någon bryr sig. (Men i vissa sammanhang ses jag fortfarande som konstig för att jag inte vill gå i högklackade skor.)