juni 2023 arkiv

jun 27 2023

Diskbänksfantasy

”Realistisk litteratur är det allra finaste i Sverige, och diskbänksrealism är det yppersta: rostfria vardagsskildringar om allmän glåmighet och utspillda drömmar. Fantastikförfattaren Karin Tidbeck har stuckit ut hakan och ifrågasatt det svenska fantasi-föraktet. Det fick mig att tänka: behöver vi en brygga mellan realismen och fantastiken. Behöver vi #diskbänksfantasy?”

Det skrev Tobias Robinson för ett tag sedan på instagram.

Och så hänvisade han till sin blogg, där han skrivit en härlig skröna som tog sitt avstamp i diskbänkar.

DISKBÄNK I BASKISKT STÅL

Hade tid och ork räckt till så hade jag gärna hängt på och gjort något liknande. Men så här en och en halv månad senare, och med en envis förkylning som hämmar orken, är det rätt tydligt att det inte kommer att hända.

Så jag återgår till grunden och hävdar bestämt att mina böcker är diskbänksfantasy: en blandning av någon sorts socialrealism, diskbänksrealism och high fantasy. Ja, det är prinsar och prinsessor, kungar och drottningar och kamp mot den onde härskaren. Men det är också samhällskritik, kritik mot monarkin som styrelsesätt, beskrivning av konsekvenserna av olika krav och förväntningar beroende på vem ens föräldrar råkar vara och hur det begränsar ens möjligheter på olika sätt. Och bitvis bara konkret beskrivning av livets gråtråkiga jobbigheter. Som en förkylning.

Jag tycker att många fler borde läsa mina böcker. Jag tror att många av de som ryggar tillbaka när de hör ordet fantasy, och inbillar sig att de bara gillar sån där så kallad seriös genrelös skönlitteratur, skulle uppskatta mina böcker – om de bara vågade ge dem en chans.→ Läs resten av inlägget!

jun 23 2023

Midsommarbetraktelse 2023

Högtider är svåra. Inte minst när man är ensamstående förälder, bor långt från de flesta, och har barn med andra behov än man själv.

Det påpekas så ofta att det är helt okej att inte fira högtiderna på samma sätt som andra, att var och en får lov att göra på sitt sätt. Men kruxet är ju att jag skulle vilja fira.

Samtidigt är jag själv inte så flexibel heller. Jag har inget intresse av att fira på ett sätt jag inte gillar bara för att få vara med och ha ett sammanhang. Att prata i många timmar om ointressanta saker och dricka massor med alkohol är inte min grej. Jag är hellre ensam hemma än att göra saker jag inte gillar. Och jag har själv bosatt mig långt från ära och redlighet (i den mån man alls kommer så långt bort här i södra Skåne). Jag får nog skylla mig själv.

Men det som stör är att det finns önskningar i mig om hur jag vill ha midsommar. Jag, som är biolog och med stort intresse för blommor. Jag som älskar att fantisera om magi och sagor. Jag som älskar folkmusik och gärna vill få chansen att dansa en polska eller vals i midsommarnatten. Min midsommardröm är full av blomsterkransar och vemodig musik i moll hela natten. Många liksinnade människor, men ändå en möjlighet att gå för mig själv i vimlet. Tillsammans och var för sig på samma gång.

Och den består förstås av ett hopplock av minnen. Den midsommarkväll då jag och några klasskompisar på gymnasiet hamnade på en dansbana vid ett koloniområde.→ Läs resten av inlägget!

jun 22 2023

Lever du upp till omgivningens förväntningar?

Jag blev taggat i en utmaning att berätta om en genomgående tråd i ens bok eller böcker, #enviktigtrådimanus.

Jag skulle säga att en viktig tråd i mina böcker handlar om konsekvenser av att försöka leva upp till omgivningens förväntningar men inte lyckas.

Detta återkommer på många olika sätt, exempelvis:

– att inte höra till för att man inte uppfyller kraven eller inte är som andra

– att försöka göra något man egentligen inte klarar, eftersom omgivningen kräver det av en, och sedan för alltid behöva leva med effekterna

– att förneka starka känslor för att man vet att de inte passar in med den utstakade vägen för en själv och andra

– att brottas med att det man vuxit upp med visar sig vara allt sämre lösningar på det livet lägger i ens väg

Men det finns ändå hoppfullhet. Det går att hitta sina vägar till slut, och det kan bli bra på sätt man inte hade räknat med.→ Läs resten av inlägget!

jun 03 2023

Likheter mellan mig och Ailsa

Jag blev taggad i en utmaning där man ska berätta om man är lik sina karaktärer.

Ja, jag är nog på ganska många sätt lik min huvudkaraktär Nanna/Ailonise/Ailsa. Bitvis har jag skrivit in ganska mycket av mig själv i henne.

Det började med att jag skapade henne, eftersom det då, i slutet av 1980-talet, var väldigt ont om unga tjejer i huvudrollen i fantasyböcker (och -filmer). Så jag skapade helt enkelt en karaktär i ungefär min egen ålder.

Sen har hon efterhand fyllts med egenskaper och erfarenheter jag hämtat från mitt eget liv. Dels för att synliggöra erfarenheterna, dels för att även bokskrivandet ibland får inslag av att ”skriva av mig” eller bearbeta och hantera sånt jag varit med om. Och eftersom jag skriver i jag-form så faller det sig ofta ganska naturligt, kanske framför allt i de små detaljerna. Det är ju på något vis ganska naturligt att mina egna synsätt färgar av sig.

Ailsa, liksom jag, kämpar med att inte riktigt fungera som alla andra och ofta inte riktigt förstå varför folk gör som de gör, och därför ofta känna sig ensam. Hennes omständigheter är helt andra än mina, och därför blir konsekvenserna delvis andra, men som grundläggande personlighet handlar det om samma sak.

En av konsekvenserna, både för henne och mig, är att vi överanalyserar våra känslor och håller inne med känslor som vi tror inte är accepterade – och det trasslar till det för henne. (Och mig.)

Vi har också båda en uthållighet och en ansvarskänsla mot omgivningen som varar längre än vad som är bra för hälsan.→ Läs resten av inlägget!