Rutiner är viktigt, sägs det. Men min kreativa ådra vill helst ha oändligt med obruten tid. En tidshorisont som inte bryts av några måsten mer än nödvändig sömn och intag av mat. Då har jag lättast att ge mig på ”stora” saker. Oavsett om det handlar om att sy en klänning från scratch, bygga innerväggar på en vind, skriva en bok eller göra något stort i trädgården. Kunna tänka helhet och kynna genomföra så mycket som möjligt. Smida medan järnet … typ.
I vardagen finns det ju ytterst sällan möjlighet till det där. Vardagarna går åt till jobb, helgerna går åt till tvätt och annat nödvändigt. Kreativitet sker på stulna stunder. Det går det också. Men det är svårt att komma över den första starttröskeln på korta stunder.
Därför är semester så viktigt.
Men så kommer påminnelserna. Om vikten av att behålla rutiner. Mattider och dygnsrytm.
Så jag är en dålig mamma. För jag struntar i det där. Eller, inte struntar i, jag har ju konstant dåligt samvete över att vi äter frukost på olika tider och att det kanske bara blir ett lagat mål mat. Jag vet ju att omvärlden tycker semestern ska vara inrutad den med. (Och spontan på samma gång. Haha.)
Och obruten tidshorisont har jag aldrig som förälder. Mat behöver de varje dag. Och röran som uppstår när jag ignorerar disken klarar jag bara av ett par dagar, sen ger jag mig på den, i alla fall lite.
Obruten kreativitetstid kräver att man har tjänstefolk. Eller åtminstone en medförälder.