I olika författargrupper och i debattartiklar pågår – återigen – en ganska hetsig debatt kring bokutgivning på hybridförlag. För den genomsnittliga bokläsaren är det förmodligen en ganska fjärran och obegriplig debatt.
I grunden handlar det om att det finns olika utgivningsformer för böcker.
På ett traditionellt bokförlag blir din bok antagen av förlaget som sedan står för alla kostnader kring utgivningen (redaktör, korrektur, layout tryck, marknadsföring). För att det ska gå ihop sig behöver förlaget känna sig hyfsat säkra på att boken kommer att sälja tillräckligt bra, så det inte blir en förlustaffär, alternativt att förlaget ger ut så pass många andra böcker som är säkra kort att det undantagsvis kan våga satsa på något de väldigt gärna vill ge ut även om det kanske inte säljer.
På ett hybridförlag finns kunnigt folk som håller ihop utgivningsprocessens olika delar på samma eller liknande sätt som på ett traditionellt förlag, men det är författaren själv som står för kostnaderna. Man kan säga att man köper tjänsten att någon som kan jobbet projektleder och håller koll. Författaren får mycket större del av intäkterna men står också för risken om boken inte säljer så bra. Och man får mestadels sköta marknadsföringen själv.
Egenutgivning slutligen handlar, precis som det låter, om att man sköter hela processen själv. Layout, uppköp av tryck, administration mot olika sorters säljkanaler, pliktexemplar, m.m.
Hybridförlag betyder alltså att utgivningen sker som en hybrid mellan traditionellt förlag och egenutgivning.
Bland författare som ger ut på traditionella förlag finns ofta en nedlåtande syn på oss som av olika skäl ut våra böcker på hybridförlag. Det handlar om uttalanden av det här slaget:
”Jag skulle aldrig betala för att ge ut mina böcker.” (Nej, och det finns många saker jag aldrig skulle betala för som andra gladeligen betalar för.)
”Har du ändå pengarna över? Men då så. Jag skulle ändå rekommendera att du lägger dem på nästan vad som helst annat.”
”Men vi måste ju få lov att kritisera de dåliga hybridförlag som parasiterar på folks drömmar!” Mm. Fast ni uttalar er å andra sidan nästan så gott som alltid i svepande ordalag om hybridförlag. Möjligen pekar ni ut de ni tycker är allra sämst, men ni sveper alltid med alla de andra i samma omgång med sopkvasten.
”Vi kritiserar inte er som ger ut på hybridförlagen, utan bara själva hybridförlagen.” Fast ni antyder nästan alltid att vi som valt att ge ut på hybridförlag är lite dumma i huvudet, lättlurade för att vi vill genomföra drömmar och går på niten att betala för det.
Och så vidare. Jag skulle kunna fortsätta länge, men jag har annat att ägna sluttampen av min semester åt. (Jag är nämligen författare på fritiden; mitt ”brödjobb” är av annat slag.)
Jag är inte dum i huvudet som valt att ge ut på hybridförlag. Jag började med att skicka mina manus till traditionella förlag och blev refuserad (varav en av refuseringarna var en väldigt positiv, men ändå ingen möjlighet till utgivning). Och sedan fick jag slutligen svar från ett tradionellt förlag som inte ville ge ut men föreslog utgivning på sitt systerförlag som är ett hybridförlag.
Jag tänkte en hel massa innan jag tackade ja, och landade sedan i att jag ville göra detta. Beslutet baserades på en massa saker: ekonomiska förutsättningar men också vad som var viktigt för mig i aktuell livssituation. Bokskrivandet och sedan bokutgivningen gav mitt liv mening i en tung livssituation. Jag bedömde att insatsen var fullt rimlig. Och under utgivningsprocessen kände jag mig sedan många gånger tacksam över att känna att det faktiskt var jag som betalade, att inte känna att jag behövde ta hänsyn till kommersiell gångbarhet, utan att de slutgiltiga valen verkligen låg hos mig, för det var jag som betalade för kalaset.
Under andra omständigheter skulle jag säkert tyckt att egenutgivning hade varit ett alternativ. Jag kan en del om layout, och jag har andra relevanta erfarenheter som kan vara användbara. Men under nuvarande livsomständigheter var det rimligare att anlita någon annan. Ungefär som med mitt husrenoverande: periodvis gör jag själv saker som jag under andra perioder anlitar någon för att göra, beroende på livssituationen.
Jag kan förstås inte uttala mig om hur det är med alla andra författare som ger ut på hybridförlag. Det finns säkert en del som känner sig lurade (precis som det finns många som känner sig lurade av hantverkare). Men jag utgår från att de allra flesta som väljer att ge ut på hybridförlag har funderat både en och två och fler gånger innan de tagit sitt beslut. Var och en har sina skäl att göra de val de gör.
Och alltså, jag fattar att mina böcker inte är det som traditionella förlag satsar på i första hand. Fantasy är kommersiellt svårt i Sverige, och de som läser fantasy vill av någon outgrundlig anledning oftast läsa engelska böcker. Mina böcker är dessutom i en lite luddig mellangenre: inte regelrätt fantasy utan med inslag av en hel del annat genremässigt. Det är svårt att nå ut med sånt som inte följer en vanlig mall. Skulle det bli kommersiellt gångbart skulle det förmodligen behöva renodlas. Och jag är en sån där jobbig jävel som är ointresserad av att anpassa mig: jag vill ha mina böcker i den här hopplösa mittimellangenren.
Du som läsare väljer förstås själv vad du vill läsa, och om du tycker det är viktigt med bokens utgivningsform. Men jag hoppas att du väljer att döma varje bok, och dess författare, utifrån själva boken.
”Det är viktigt att förstå att det för de flesta författare inte är försörjning och världsherravälde som står på agendan. De vill ge ut sin bok oavsett om det säljer.”
/ Torbjörn Löwendahl – författare, https://www.facebook.com/forfattarelowendahl
Tidigare inlägg om hybridförlag på min blogg: