”Vi lever i ett för snabbt samhälle”

Det som stressar mig mest när det kommer till bokförsäljning är tiden. Tiden sen mina böcker kom ut.

Det är nu i runda slängar två och ett halvt år sedan min första bok släpptes. Drygt ett år sedan den tredje.

Innan böckerna släpptes hade jag ingen tanke på tidsaspekten. Jag tänkte mer att man släpper böckerna, och när de är släppta så finns de och kan säljas. Ingen egentlig bortre tidsgräns liksom.

I början gjorde jag några försök att kontakta bokhandlare på ställen jag har koppling till. Utan något egentligt gensvar. Men jag tänkte att det där kan jag ta efter hand.

Senare läste jag en kommentar från en av de stora bokhandlarna, i den stora författargruppen på facebook, skriva någon kommentar om att en bok bara är ny och intressant de första månaderna.

Och ja, det har hämmat mig. Varför ens försöka ta kontakt med bokhandlare om signeringar eller annat om de redan tycker mina böcker är passé?

Allt eftersom tiden gått har jag ju också fattat att det är så det funkar på alla arenor. De flesta bookstagrammare läser nästan bara nyutgivna böcker. Alla tävlingar och omröstningar om bästa bok i olika sammanhang handlar om det som är utgivet senaste året.

För mig var det verkligen en överraskning hur kortlivade böcker verkar vara nuförtiden. De allra flesta böcker jag läste under min uppväxt var ganska gamla eller jättegamla, med dagens perspektiv. Jag har väl inte riktigt hängt med, och hade inte fattat hur fruktansvärt bråttom det skulle vara precis när en bok släppts.

I nuläget är detta en konstant stress. Samtidigt som mina böcker redan är gamla, så kommer de att vara ännu äldre redan om en vecka. Alltså borde jag satsa massor på sälj nu nu Nu!

Men det kan jag inte. Jag är fortfarande en ensamstående mamma med spår av utmattning. Stora delar av tiden räcker tid och ork knappt (eller rentav inte) åt den nödvändiga vardagen och återhämtning. Och stressande tankar på att jag borde hitta nya säljkanaler hjälper förstås inte alls.

Jag skulle önska att mina böcker får vara tidlösa. Men nåt sånt finns kanske inte längre?


Rubriken är lånad från rubrik från en tidningsartikel av/om(?) @vagravaggen som jag inte läst utan bara sett på bild på instagram.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *