Jag ser ibland att författare delar att de fått kommentarer om att deras böcker är för PK. Och jag funderar på hur man alls ska kunna skriva böcker som inte på något vis speglar ens värderingar eller politiska grundsyn.

Visst, det finns säkert böcker där läsare förväntar sig mer av det (däribland kanske sån skönlitteratur som inte har något ytterligare genreprefix) och andra böcker (kanske deckare och feelgood?) där läsaren förväntar sig det i mindre utsträckning. Men det betyder inte att det inte hör hemma där. En berättelse om vänskap eller kärlek handlar om vad som är viktigt i livet, inklusive värderingar. En deckare skildrar ofta samhällsproblem av något slag. Och så vidare.

Att skriva är att vilja uttrycka sig, att förmedla något. Och, som Emil Jensen en gång så klokt uttryckte det, ”Allt är politiskt”. Allt är förstås inte partipolitik, men allt är politik.

Det blir ännu tydligare i den tid vi lever i nu. När jag gick i skolan sågs alla människors lika värde som en självklarhet att lära ut i skolan; idag finns det politiker som vill tysta de lärare som pratar om sådana saker.

PK (politiskt korrekt) är ett skällsord, ett uttryck som används av personer som tycks tro att vi som ”är” PK är det för att bli omtyckta eller få någon sorts status(?), medan verkligheten är att vi faktiskt tycker så.

Det är också märkligt att det kallas just politiskt korrekt. För även om människors lika värde var självklart redan när jag var barn, i teorin, så är det samtidigt en kamp som fortsatt hela tiden när det kommer till genomförande i praktiken. Det som kallas PK idag var i vissa fall för ett par decennier sedan något som fortfarande var väldigt progressivt, och i de flesta fall är vi inte på långa vägar framme.

Sen är det ju logiskt att man helst läser böcker som utgår från samma grundsyn som man själv har. Jag skulle knappast välja att läsa den bok av en kvinnlig författare som idag recenseras i Sydsvenskan, eftersom jag vet att författaren står långt ifrån mig åsiktsmässigt, och recensionen gjorde mig ännu mindre benägen att läsa.

Men en författare som inte vill säga något blir väl ganska ointressant? Då blir det ett rent tidsfördriv, inget mer.