En gång i tiden kände människor inte till så mycket bortanför den egna hembygden. Det gick att föreställa sig att nästan vad som helst fanns bortanför skogen, staden eller landets gräns. Man visste inte heller mycket om hur olika krafter faktiskt fungerade.

Sen utforskades världen, både i det stora och det lilla. Nyfikna människor reste till okända delar av världen eller utforkade naturlagarna. De vita fläckarna på kartan blev allt färre.

Vi som vill fantisera om det okända kan inte längre berätta sagor om fjärran okända länder, för det finns ingå sådana. Vi kan inte heller göra som Jules Verne och hitta på saker i vårt närområde under havsytan eller på väg till månen.

Så vi får hitta på egna världar. Långt borta, bortom stjärnorna, på andra sidan galaxen, finns världen jag hittat på.
Och vi får hitta på magiska krafter för att kompensera för att vi redan fått förklaringar på nästan allt.

🗺

”Hur lyckliga kan vi bli,
Vi som vet vad stjärnorna består av.
Och hur magiska kan vi va,
När vi vet vad hjärnorna består av.

Hur lyckliga kan vi bli,
Vi som spillt på kartans alla vita fläckar.
Och hur spännande kan världen bli,
När vi vet vad fläckarna består av.”

/Emil Jensen