Jag är nog generellt en långsam människa. I alla fall när det kommer till skapande.

Eller … kanske inte långsam? Men oftast är mina idéer liksom hyfsat stora. Mitt skapande vill bygga en helhet, där genomtänka saker sitter ihop på ett någorlunda genomtänkt sätt. Både det övergripande paraplyet och de små detaljerna. Och det gäller för det mesta jag tar mig för, åtminstone om jag inte mycket avsiktligt bestämt mig för att inte göra så av någon anledning. (Kan vara tidsbrist eller brist på ork eller en mycket tajt deadline.)

Det gäller husrenovering. Textskrivande (japp, böcker!). Och filmer.

När tanken först väcktes på att göra filmer kopplat till mina böcker (troligen av förlaget?) så gjorde jag genomtänkta saker. Valde bilder med omsorg. Försökte säga något med texterna. Hittade musik som stämde med den sinnesstämning jag önskade. Så där som jag funkar. Nytt medium, nya möjligheter – svårt, men kul!

När jag sedan hade gjort de första filmerna la jag ut dem både på instagram, facebook och tiktok.

Instagram har de trots allt funkat okej på. Inte bra, men inte urkast.
På facebook (där de automatiska rekommendationerna jämt säger att jag ska göra reels) får de ytterst få visningar och reaktioner. Och på tiktok .. ja, kolla antalet visningar på mina fästade genomarbetade filmer!

För det är inte sådana filmer man ska göra. Det ska vara extremt kort (alternativt oerhört långt med någon som pratar hela tiden medan de gör en märklig misslyckad tårta), med samma musik som alla andra använder, och helst gjort på samma tema som alla andra gör. Och aka det finnas nån info så ska den inte ligga i caption.

Ja, tant är för gammal för att förstå tjusningen. Vad är det för kul med att göra film om den inte ska vara bra? Vad är det för kul med att göra film om ingen ser den?

Men poängen för mig som författare är ju att försöka om inte nå igenom bruset så i alla fall vara en del av det. Då jag fortsätter försöka, då och då, lite lagom halvhjärtat.