november 2023 arkiv

nov 17 2023

Ja till monster, magi och mysterier!

Kulla-Gulla var, som jag minns det, den första bokserie jag verkligen fastnade i. Sannolikt läste jag om böckerna en hel massa gånger.

Att läsa Kulla-Gulla var också något att bli hånad för. Historien var på sitt sätt banal: fattig föräldralös flicka visar sig vara barnbarn till den rike patron. Ovanpå det var Gulla en snäll och duktig flicka med ett brinnande rättvisepatos och en ambition att förändra världen till det bättre för så många som möjligt. Sagomässigt. Orealistiskt. Fånigt på alla möjliga vis enligt omgivningen.

Likväl är vi många flickor (men kanske inte så många pojkar?) som vuxit upp med Kulla-Gulla som sällskap. Och som bekant ses ofta saker på ett annat sätt av nästa generation – och i nostalgins ögon.

I en ledare i GP kunde vi häromdagen läsa att ”Monster, magi och mysterier. Det är vad våra barn erbjuds.”. Det är tydligt av texten att detta inte är bra. Och, framför allt, det var bättre förr. När barnen läste Kulla-Gulla, Anne på Grönkulla, Katitzi, Lilla huset på prärien, Godnatt Mister Tom, och En liten prinsessa. (Ja, på den tiden handlade nästan alla de älskade böckerna om barn som var föräldralösa eller på annat sätt hade det eländigt.)

Jag läste också alla de där böckerna och älskade dem. Men jag läste också böcker som C S Lewis böcker om Narnia, Edith Nesbits böcker (med utgångsläge i England från hennes tid men fulla med magi och tidsresor) och Maria Gripes fantastiska böcker, fulla med övernaturliga inslag.

”… det var inte tidsresor och magiska portaler som öppnade tillvaron för mig”, skriver GP:s ledare.→ Läs resten av inlägget!

nov 12 2023

Pappaminnen på fars dag

Så här berättar Ailonise i Lysande klot tvenne:

Jag hade förstås alltid vetat att jag hade en pappa någonstans. Men jag hade inte haft några höga tankar om honom. När jag var liten hade det viskats och spekulerats överallt omkring mig om vem som kunde vara min far. Folk antog att han var någon okänd förbipasserande, och det förstod man ju hurdan han var. En slusk, en dålig människa var han, det kunde vem som helst räkna ut. Och mor min var knappast utan skuld hon heller. En liten oäkting var hon, flickebarnet Ailonise. ”Horunge” var det många som klämde till med.

Med åren hade skandalhettan minskat och det hade blivit tyst om saken. Men jag hade själv trott ungefär detsamma som alla andra. Jag hade tagit för givet att min far var en människa utan samvete, som aldrig tänkt på följderna av vad han gjort. Hur hade han annars kunnat låta mig vara kvar på det där hemska värdshuset? Inte för att jag var unik, det var inte direkt ovanligt med fäder som aldrig hörde av sig. Men jag hade så gärna velat, jag önskade att jag kunnat tro att han var annorlunda. Och för bådas vår skull brukade jag önska att han var död. Det var det bästa försvar jag kunde ge honom, och i praktiken var jag ju ändå föräldralös i vilket fall.

📚📚📚

Så hur är det, var hennes pappa en slusk, en människa utan samvete? Du får veta mer om du läser böckerna om Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!

nov 01 2023

No NaNo

Det här är till dig som blir stressad över alla som skriver om NaNoWriMo.

Nej, du behöver inte vara med.
Även om folk säger att det är jätteroligt, eller att det är rätt tillfälle att komma igång med skrivandet, eller något annat som låter klokt och bra.

Det är du som känner dig. Det är du som vet vilka metoder som passar dig och vilka som bara stressar dig.

För vissa passar det jättebra som motivering att ha ett tydligt mål för en avgränsad tid på det viset. För andra not so much.

För min del är det en trött tid på året, när jag behöver prioritera sömn och vila. Men även vid andra tider på året passar modellen mig dåligt. Skriver gör jag när det funkar, beroende på mående, men också beroende på vad som påverkar resten av familjen, som ju också är mitt ansvar. Att gå omkring och ha dåligt samvete för om jag inte hinner skriva blir bara en belastning.

Känner du att NaNoWriMo inte är din grej? Det är helt okej! Och du är inte ensam om att låta bli, även om det kan verka så.→ Läs resten av inlägget!

nov 01 2023

Diskmaskin

Den här dagen har jag ägnat huvudsakligen åt diskmaskiner. Det var inte vad jag hade planerat för min lediga dag, men men …

Diskmaskinen talade i måndags kväll om att den ville träffa tekniker. Så tekniker bokades till på fredag. Men igår hörde teknikern av sig och meddelade att han kunde komma redan idag på morgonen. Toppen! Visserligen gillar jag att sova länge när jag är ledig, men jag gillar också att ha en fungerande diskmaskin.

Efter att teknikern kopplat sitt moderna diskmaskinsstetoskop till diskmaskinen och tankat ut info till datorn så konstaterades att det var cirkulationspumpen som behövde bytas. Dyrt sånt. Och stetoskopet kunde också tala om att vi på de sju och ett halvt år som vi haft den här diskmaskinen så har den använts en tid motsvarande 15 år. (Den installerades den sista dagen min man var kvar hemma. Dagen efter åkte han till palliativa för att få dropp och vila upp sig lite. Han dog några dagar senare.)

Ja, det blir ny diskmaskin.

Resten av dagen har jag ägnat åt att jämföra diskmedelsmodeller på nätet. Och att googla bilder på de intressanta modellerna. För jag vill ju veta hur de verkligen ser ut inuti. Vad som går att fälla i korgarna. Hur de är strukturerade. Men i vanlig ordning så innehåller webbsidornas info mest den ointressanta infon. En bild på utsidan av en diskmaskin är rätt meningslös. Och de modeller som jag var intresserad av verkar inte finnas så att man kan åka och titta på i närheten heller.→ Läs resten av inlägget!