En av de saker läsare brukar uppskatta med mina böcker är naturbeskrivningarna.

Själv tycker jag att naturbeskrivningar i böcker lätt kan bli tråkiga och långrandiga, och det är nog inte direkt ovanligt att jag skummar igenom dem ganska snabbt. Så det kan ju verka elakt att jag samtidigt utsätter mina läsare för just naturbeskrivningar.

Men naturen spelar verkligen en viktig roll i mina böcker. För mig är den en viktig del av fantasyn.

Kanske är det just så det hänger samman? För när man bygger en fantasyvärld så handlar det ofta, åtminstone för många av oss, att bygga ihop fragment av sådant vi tycker om, men som i vår vardag har en liten och undanskymd roll, till en helhet. Vackra kläder, fantasieggande byggnader, eller vad det nu kan vara. Och djupa skogar eller ödsliga vidder. I verkligheten behöver vi göra som på instagram: ta bilderna i rätt riktning så att inte museets informationsskylt om toaletter kommer med på bilden, eller så att inte andra skogsvandrare i grälla träningskläder eller strövområdets parkeringsplats syns. Eller de stolpar med olika färger som markerar de olika lederna. (Jag behöver färgmarkeringarna! Utan dem skulle jag gå vilse rätt kvickt, jag har ingen inneboende känsla för väderstreck.) I Sverige år 2024 är naturen på många håll undanträngd, och stora naturområden är nästan lika sällsynta som älvor och troll. Men i vår fantasi, i texterna vi skriver, behöver vi inget bildredigeringsprogram för att ta bort sådana irriterande detaljer, för det är vi själva som skapar. Och i den värld jag skapat finns vidsträckta hedar och pelarbokskogssalar utan störande joggare.

Jag kompenserar för det som saknas i min vardag.

Som biologistudent har jag varit på exkursioner på fantastiska ställen. Men i mitt nuvarande liv kommer jag inte iväg till sådana platser. Jag har väl blivit lat och bekväm. Men det är också så att den sortens utflykter inte blir av om jag inte har någon att göra dem med. Utan någon att planera med och genomföra tillsammans med så kvarstår mest osäkerheten: Vilket område av alla de jag hittar på kartan ger mig det jag söker? Var borde jag parkera? Och så rationaliserar jag bort innan det ens blir av – för risken är ju ändå att jag blir besviken och har slösat bort tid i onödan.

Men i mina böcker bestämmer jag. Och därför låter jag landet Elsinorien och dess grannländer fyllas av mer eller mindre orörd natur.

Vad är din relation till naturen? Och vad tycker du om naturbeskrivningar i böcker?