juni 2024 arkiv

– Varför måste ni ha så konstiga namn i fantasy?

När jag började skriva det som med tiden blev Lysande klot tvenne, så hade karaktärerna helt vanliga namn. Paulina. Maria. Nadja. Andreas. Nathan. Jag använde namn jag tyckte om men funderade inte så mycket mer över saken.

Senare började jag mixtra med stavningen av en del av namnen. Jag minns inte exakt hur mina tankar gick, men det var väl ett sätt att markera skillnaden mot ”vår vanliga värld”, eftersom boken huvudsakligen inte utspelar sig här.

Med tiden gjorde jag mer genomgripande förändringar. Framför allt för att de flesta av de namn jag dittills hade använt har sitt ursprung i bibliska sammanhang, på ett eller annat sätt. Och det blev ärligt talat inte särskilt vettigt, med tanke på … allt. Jag ville frikoppla från den religionskulturella bakgrund som vi i vardagen, i Sverige idag, rätt sällan tänker på.

En del namn hittade jag på. Andra genomgick mer drastiska förändringar än bara stavning.

För de personer som hör till vår värld, här på Jorden, satsade jag på namn med sin grund i det fornnordiska. På det sättet kunde jag låta början utspela sig i en mycket diffus ”dåtid”. (Sinja är en ganska ovanlig variant av Signe.)

Hade jag skapat ”min” värld idag hade jag kanske varit mer systematisk från början. Låtit namn från samma land i min påhittade värld vara byggda på liknande sätt. Nu är det lite mer slumpmässigt. Så blir det väl å andra sidan ändå när folk har kontakter med sina grannländer och sin omvärld?

Och ja, några av mina namn är nog lite krångliga.→ Läs resten av inlägget!

Söndagsväxt med Sanne: Trift

... i ögonvrån såg jag mängder av intensivt rosablommande trift längs med den smala landtungan. Rosa blommor, blått hav, blå himmel.

Den rosablommande triften hittar vi oftas vid havet. Det kan man lista ut från artepitetet _maritima_

[Okej, nu blir det både sidospår och överkurs: Det vetenskapliga namnet på en art består av två delar. Triften heter Armeria maritima. Första delen, Armeria, är släktet och skrivs alltid med stor bokstav i början. Andra delen, maritima, är artepitetet och skrivs med liten bokstav. I ett släkte kan det ingå många arter. Artepitetet preciserar alltså vilken art inom släktet det är. Ofta är artepitetet beskrivande, till exempel genom att tala om var växten brukar hittas – maritima hittas vid havet, pratensis hör hemma på ängen – eller att det är ”den vanliga” = vulgaris, eller läkeväxtvarianten = officinalis.] – Slut på utvikning!

Som sagt var, triften brukade man framför allt hitta vid havet. På senare år har den dock blivit vanlig längs många vägar. Det beror på spridningen av vägsalt. Vägsaltet som hamnar i vägrenen får triften att trivas.

Triften letade sig in i mina böcker via ett möte från en utflykt till Dagshög under gymnasiet. Dagshög är en gravhög (Skånes största, säger wikipedia!) och ligger ett par kilometer från Torekov på Bjärehalvön i nordvästra Skåne. Alldeles bredvid ligger resterna av ett gammalt stenbrott och den gamla utskeppningsplatsen för den brutna stenen. Tillsammans med den karga betesmarken bildar detta ett fantasieggande landskap. Och där växer massor med trift!

Det finns blommor som för ett otränat öga kan påminna om trift men som inte alls är släkt. Det gäller exempelvis gräslök och olika arter av vädd (ängsvädd och åkervädd).→ Läs resten av inlägget!

Jag är tjock

Jag är tjock. Eftersom jag inte var det från början så är det mitt eget fel. Och alltså skäms jag, för det vet jag att jag ska göra.

Jag var en spinkig unge. Inte för att jag inte åt, för det gjorde jag. Både mat och mammas kanelbullar. Jag var smal för att det var sån jag var.

Sen kom puberteten. Då blev jag tjock om låren och baken. Fast det märkte jag inte förrän i efterhand, för det var inte sånt jag tänkte på på den tiden (tack och lov). Upptill var jag fortfarande smal, både om mage och allt annat.

Jag har ”alltid” haft en markerad midja. Jag trodde det skulle förbli så. Det satte sig aldrig något runt magen på mig.

Men så kom graviditeterna. För första gången fastnade en del av fettet på magen. Och just det fettet ville inte försvinna igen. Jag fick vänja mig vid att folk då och då (allt från okända barn till kollegor på jobbet) frågade om jag var gravid (igen), trots att jag inte varit gravid på flera år.

Numera är jag tjock. Nej, det behövs inga omskrivningar. Jag är tjock. Magen är värst.

Det finns många faktorer i det:

– Jag går på SSRI sedan en hel massa år. Tack och lov! Det har gjort underverk för min ångest. Tack vare det kan jag leva ett liv där inte ångesten styr. Givet de snåriga stigar livet vandrat på senare år så vet jag inte hur jag skulle rett ut det annars.→ Läs resten av inlägget!

”Du står väl här nästa år också?”

Den frågan* får man ibland när man står på någon mässa eller marknad och försöker sälja böcker, från någon som är lite intresserad av ens böcker men inte mäktar komma till skott, för att hen redan handlat mer än samvetet eller plånboken bjuder.

Det finns en förväntan på att återkomma år efter år och stå och sälja sina böcker på samma platser.

Men sanningen är att det inte riktigt funkar i praktiken. I alla fall inte för mig.

Att stå på en marknad och sälja böcker är i många fall en ganska dålig affär, rent ekonomiskt. Det man hoppas på är i de flesta fall att nå ”break even”, alltså att få in pengar som täcker de faktiska utläggen för dagen (marknadsplats, utlägg för resa och parkering, etc). Lön för tiden man står där ska man inte räkna med. Än mindre ersättning för själva boken.

Det finns förstås de som tycker det är himlans kul att stå och babbla med knappt intresserade människor en hel dag. Det gör inte jag. Ja, det finns tillfällen och sammanhang där jag också gillar det, men en slumpmässig säljplats där de flesta är ointresserade av det jag har att erbjuda hör inte dit.

Och tiden jag står där, alla de där timmarna, är tid när jag kunde haft möjlighet att skriva. Eller komma ifatt med disk och tvätt. Eller rentav haft tid att läsa en bok själv. Skrivandet är min hobby; på vardagarna har jag ett vanligt jobb att sköta.

Jag fattar att det är svårt att ta beslut, komma till skott och köpa mina böcker.→ Läs resten av inlägget!

Havet och somrarna

Mina barndomssomrar var vid havet.

Ja, inte bara, förstås. Men jag minns havet som en väsentlig del av somrarna. Hela dagar som tillbringades på den långgrunda stranden en dryg mil hemifrån. Kylväska med filmjölkslunch, hemgjord saft och kanelbullar. Jag var i vattnet så stor del av tiden som det var möjligt. Och innan man åkte hem fick man glass: någon av de billigaste plattrunda ispinnarna för 1:25.

Sen flyttade vi närmre staden – och havet. Jag kunde själv gå till stranden med kompisar. Det var strandfester med klassen på gymnasiet. Somrarna innebar sommarjobb som städerska med tidiga och korta arbetsdagar, och var det varmt cyklade jag till stranden på vägen hem från jobbet.

Sen blev jag vuxen ”på riktigt” och flyttade hemifrån. Hamnade på andra platser i landet, där havet var långt borta, fysiskt eller mentalt. Jag saknade havet men tappade också kontakten.

När jag träffat min blivande man och vi letade hus hamnade vi lyckligtvis på rimligt avstnd till havet. Inte riktigt så nära att det blir av att man cyklar till stranden, men bara en kort biltur bort – och på en plats där många bilresor innebär körning längs havet. Det är bra för min själ. Men heldagar på stranden blir det inte. Vi har undvikit strandturer mitt på dagen för barnens skull, men när man ständigt har pågående renoveringsprojekt är det lätt att man inte heller kommer iväg på det planerade kvällsdoppet för att ingen riktigt orkar när det väl är dags.

Numera är barnen inte intresserade av att åka till stranden med mig.→ Läs resten av inlägget!

Köp mina böcker på Galleri Fjäder!

Från och med idag finns mina böcker att köpa på ett nytt ställe: Galleri fjäder.

Galleri fjäder ligger alldeles intill väg 102, några kilometer norr om Skurup. Under sommaren är det öppet nästan varje dag.→ Läs resten av inlägget!

Biblioteket är din vän på semestern!

Har du åkt på semester men glömt att få med dig något att läsa? Lugn, biblioteket är din vän!

Min bok Lysande klot tvenne finns exempelvis på alla de bibliotek som radas upp i den här filmen (jag tror jag fick med alla!). Och då pratar vi om de fysiska böckerna; många av dem har även eboken (kolla i din biblio-app!) och/eller som ljudbok. Många av dem har även de båda andra böckerna i serien: Knutar och band och Viddernas väv.

Infon om var böckerna finns är hämtad från allabibliotek.se

@forfattarsanne

Har du åkt på semester men glömt att få med dig något att läsa? Lugn, biblioteket är din vän! Min bok Lysande klot tvenne finns exempelvis på alla de bibliotek som radas upp i den här filmen (jag tror jag fick med alla!). Och då pratar vi om de fysiska böckerna; många av dem har även eboken (kolla i din biblio-app!) och/eller som ljudbok. Många av dem har även de båda andra böckerna i serien: Knutar och band och Viddernas väv. Infon om var böckerna finns är hämtad från allabibliotek.se #bibliotek #semester #sommarläsning #svemester #hemester #böcker #stockholm #mölndal #varberg #falkenberg #västerbotten #norrbotten #umeå #sävsjö #nässjö #norrköping #uppsala #kävlinge #sjöbo #skurup #sundsvall #karlskoga #kungsbacka #lundsuniversitet #huddinge #göteborg #eskilstuna #flen #sigtuna #oxelösund #härnösand #botkyrka #svenska

♬ Summertime – ZydSounds
Läs resten av inlägget!

Äta ogräs är ganska tråkigt utan smör

”Du kan äta det istället.”

Kommentarer av den typen är vanliga i en del grupper, när någon beklagar sig över exempelvis kirskål eller svinmålla, alltså några av våra vanligaste ogräs.

Det är förstås helt sant. Både kirskål och svinmålla är fullt ätliga. En del tycker det är jättegott, andra inte.

Jag har kopiösa mängder kirskål. Det mesta av den växer tack och lov på ställen där den inte är till något besvär (alltså inte i trädgårdslandet eller blomrabatterna). Om jag ville skulle jag alltså kunna leva på kirskål. Bortsett från att jag inte skulle kunna det, eftersom det förstås inte blir en fullvärdig kost. Och ja, jag har provat att tillaga kirskål, stuvad och i paj om jag minns rätt. Det går att äta, men det finns betydligt godare gröna blad.

Väldigt många saker går att äta, och de allra flesta saker går att göra godare på ett enkelt sätt: med smör, grädde eller annat gott fett samt lite salt. I kristider kommer det inte att vara de slumpmässiga ogräsen eller tråkiga grönsakerna som kommer att vara en bristvara (i alla fall inte hos den som har trädgård) utan smöret (eller olivoljan eller rapsoljan eller vad man nu vill använda). Jag har ingen egen ko och odlar alldeles för lite av lämpliga oljeväxter (vissa år kanske jag kan få ihop lite solrosolja?).

📖

Jag rotade i min väska och plockade fram sakerna jag köpt med mig till henne från Vanese: en stor påse grovt salt och ett halvt kilo smör, invirat i flera lager linneduk.→ Läs resten av inlägget!

Att bli vuxen är inte något dåligt

Jag har nyss skickat iväg min äldste son på det första riktiga vuxenäventyret. (Skickat iväg = skjutsat till avreseplatsen.) Och jag funderar på det här med att bli vuxen och vår syn på det.

På ”vuxenpoäng” som något negativt och tråkigt. På människor som varit vuxna i decennier men som ändå vill fortsätta hävda att de inte är det, för att man ser någon sorts likhetstecken mellan att bli vuxen och bli tråkig.

Man måste inte bli tråkig för att man blir vuxen. Man kan fortsätta göra kul, inspirerande och häftiga saker fastän man är vuxen. Ibland tack vare att man är vuxen.

Att vara vuxen handlar om att vara tvungen att ta ansvar för konsekvenser, att inte kunna förlita sig på att någon annan löser allt. Att ibland också frivilligt ta ansvar åt andra, för att dela bördan eller för att hjälpa den som inte själv kan. Men att bli vuxen innebär också en massa möjligheter att själv bestämma över sin tillvaro. Att ta avgörande beslut, både kring sommaräventyr och mer långsiktiga saker.

När min man dog, och jag vid 40 års ålder blev änka, kallade jag det för det ultimata vuxenblivandet. Det satte saker på sin yttersta spets, både i praktiska saker som behövde hanteras och i att vara tvungen att klara mig själv. Men vuxen, på vanligt sätt, hade jag ju varit långt innan jag träffade min man.

📚

I mina böcker om Elsinorien följer vi huvudpersonens vuxenblivande.

💚

När blev du vuxen? Kan du peka på någon särskild tidpunkt när insikten föll på plats i dig att du verkligen var vuxen, eller var det mer en gradvis grej?→ Läs resten av inlägget!

Fantasybingo!

Det är sommar. Du vill läsa mer. Du behöver ett fantasybingo!

Det är du som bestämmer reglerna. Innebär full bingorad ett havsbad, en glass, eller kanske bara en skön känsla? Det vet bara du.

  • Klicka på bingobrickan för pdf-version. Observera att formatet ändå inte är A4, så om du vill skriva ut kan du behöva välja format i din skrivare. Det funkade bra hos mig, i alla fall.
  • Själva bildens format är instagram story-format.
  • Det är självklart gratis att använda bilden och pdf:en. Sprid den gärna!
Bingobricka fem gånger fem rutor. I varje ruta et tema eller annat som kan gälla för en bok. Runt bingobrickan olika bilder med fantasykoppling.

Jag är fullt medveten om att den här bingobrickan bara täcker in en bråkdel av alla teman i fantasy – jag satte ihop den ganska snabbt. Nästa år gör jag en ny, och jag vill gärna ha dina synpunkter på vad som borde vara med i Fantasybingo 2025. Skriv i kommentarerna nedan, så har jag det samlat när det är dags.→ Läs resten av inlägget!