Jag drömmer om en perfekt midsommar. För min del involverar det (utöver sill, potatis och jordgubbar) bland annat blomsterkransar, folkmusik, möjlighet att dansa folkdans (alltså både musik, yta, och människor att dansa med, inklusive någon som faktiskt vill dansa mig, så att jag inte bara blir sittande och tittar på, för evigt påmind om nån som brukade dansa med mig men inte längre finns).

Jag vill gärna ha mycket folk omkring mig på festen, men inte folk som super sig drängfulla, och inte heller människor som kräver ett intensivt umgänge – jag vill liksom ändå kunna försvinna i mängden.

Midsommar är komplicerat.

Det är ju inte så att de människor som bor omkring mig magiskt har samma önskemål som jag. Folkmusik och dans på kvällen ingår inte i gemene mans midsommarstandard; snarast är fokus på små grodorna runt midsommarstången för ointresserade barns skull och sen en spellista från spotify med aktuella hits eller hits från den egna ungdomen. Tror jag i alla fall; jag minns inte ens när jag firade midsommar med ”gemene man” 😉

Jag har dessutom den dåliga vanan att ta semester precis till midsommar. Det innebär att jag liksom haft fullt upp in i det sista, och när semestern väl börjar, på midsommar, så har jag inte haft tid att planera nåt. I år har det verkligen varit full rulle ändå till mållinjen, både på jobbet och privat, och idag har jag egentligen inte ork eller lust för något firande – kan vi inte skjuta på midsommar en vecka, så jag orkar bry mig, liksom?

Jag fick en fråga i förrgår om att fira midsommar hos en vän med familj och konstaterade att jag inte kan, för jag behöver hämta hem en av mina ungdomar inatt från hans firande med kompisar. Fast det hade ju säkert gått att lösa om jag verkligen ville. Grejen är att såhär, på semesterns första dag så vill jag egentligen så lite som möjligt. Ta det lugnt. Inte behöva köra någonstans. Har inte ork att vara social. Vill bara att det liksom magiskt ska finnas midsommar omkring mig, med musik, människor och god mat. Min sorts musik, mat och människor. Och utan några som helst krav på mig.

Jag vet. Fullkomligt orimligt.

Och ändå grämer jag mig. För midsommar ska vara magiskt, ju!