För ett par dagar sedan skrev @marijafischeroden om våldet. Våldet i verkligheten omkring oss – och våldet i fantasy.
För så är det ju: många fantasyböcker och -filmer innehåller mycket våld. På ett sätt är det en logisk konsekvens av att berättelserna ofta handlar om någon sorts kamp: mellan olika länder, eller mot någon onding som man vill bli av med. Och i mänsklighetens historia har dessa saker ofta ”lösts” med våld. Alltså blir det så även i böcker och filmer.
Jag har svårt för det. Och jag önskar att jag kunde säga att det är för att det besvärar mig, men det är snarast tvärtom: jag tycker det är så ointressant att titta på att jag zonar ut. Jag hinner inte med, hänger inte med på vem som slår ner vem. Är det på TV gör jag något annat tills slaget är slut. Är det en bok är det risk att jag ger upp om det blir för mycket.
Och jag håller med om att det är dumt fokusera så mycket på våld i fantasy. Att vi behöver se konsekvenserna av våldet. Och att vi behöver #andrahjältar, hjältar som bygger upp istället för att förstöra.
Och ja, just detta finns i mina böcker!
Ja, det finns ondingar och våld i min bokserie Elsinorien. Men det är inte det som ligger i fokus. Och det är inte våldet som är lösningen.
I mina böcker får vi också se konsekvenserna, hur människorna mår efteråt, som en konsekvens av våld och krig. Vi får se försöken att bygga upp och förändra på långsamma fredliga sätt. Att hitta nya vägar framåt är inte alltid lätt, och det tar tid att låta nya frön gro. Men det är värt det.
Om du vill läsa fantasy där våldet inte står i fokus, då hoppas jag du vill läsa böckerna om Elsinorien: Lysande klot tvenne, Knutar och band, och Viddernas väv.
/
Förresten, en fundering till kring det där med våld i fantasy och behovet av andra hjältar:
Egentligen tror jag inte det råder brist på fantasyböcker eller -berättelser utan våld. Men det är de berättelserna som blir film och serier, och det är ofta de scenerna som görs långa och utdragna.
På samma sätt är det med mycket annat. Om man till exempel tittar på en dramatisering av någon historisk epok så är det ofta mycket fokus på våldsamma scener.
(Och jag som tycker våldet är ointressant ser ofta inte filerna eller serierna som andra ser.)
Så hur flyttar vi fokus? Hur ökar vi intresset för att filmatisera även den mindre våldsamma fantasyn? Hur får vi tittarna att vilja se den?