Idag är det 110 år sedan Tove Jansson föddes. Och jag har sett många hyllningsinlägg under dagen. För Tove Jansson och de karaktärer hon skapat är älskade av många. Vi är många som känner igen oss i eller rentav identifierar oss med en eller flera av hennes karaktärer. Det är många som samlar på muggar med motiv från hennes berättelser.

Det är igenkänning i det stora och det lilla. I mänsklighetens funderingar och rädslor, glädjeämnen och äventyr. Tidlöst. Och för nästan alla åldrar.

Så … vad är då böckerna om mumintrollen och de andra för något? Tittar man lite ”objektivt” på dem så är det berättelser om olika sorters påhittade varelser i en påhittad värld. Nätbokhandlarna placerar böckerna i kategorin 6-9 år, alltså böcker för barn. Samtidigt som ett par av karaktärerna i muminvärlden representerar Tove och hennes kärlek Vivica.

Sammantaget skulle jag kategorisera det här som … tja, ni vet den där genren som så många med bestämdhet hävdar att de inte alls läser eller tycker om. Ni vet, den där väldigt breda genren som jag själv skriver i, den där förutsättningarna inte helt stämmer med vår verkliga värld, men som samtidigt fungerar så bra för att spegla företeelser i vår egen värld men under lite andra förutsättningar. (Bläddrar jag i de Muminböcker som står i min bokhylla – gallringsexemplar från biblioteket – så konstaterar jag att det ju till och med finns kartor! Jag lägger upp bilder på dem i händelser.)

Men på wikipedia står det istället att Tove Janssons genre är ”roman” 🙂

Kategoriseringar är ju egentligen ganska ointressanta, eller hur? Tove Jansson var en fantastisk författare, som skrev böcker som passar allt från riktigt små barn till de allra äldsta, om man bara kan se förbi formen på mumintrollet.

På bilden nedan finns ett skärmklipp från min gamla blogg, en text från februari 2014, när jag läste Kometen kommer för mina barn. Jag tycker den sammanfattar det bra.