Ett återkommande meme-tema går ut på att författare som borde skriva gör precis vad som helst annat och exempelvis får ett skinande rent hem.

Så funkar inte jag. Om jag har bestämt mig för att prioritera en sak och gå in för den så prioriterar jag den fullt ut. Har jag fokus på skrivandet så har jag lättare att förtränga att jag borde städa och diska.

Samma sak när jag var student. För ja, det där sägs ju även om studenter: att de aldrig har det så välstädat som under tentaperiod. Vad som helst för att kunna slippa undan pluggandet. Och jag prioriterade istället bort ungefär allt annat än pluggandet.

Det finns flera delar i det här. Dels en envishet. Dels att jag trivs med att gå in i och göra något fullt. Jag tycker om att göra KLART. Och på något vis har jag i detta en förkärlek för att prioritera de saker som tar längre tid. Som att de blir mer värda då på något vis? Jag vet inte.

Om det jag gör är något jag mår bra av så mår jag också bra av att kunna gå in i det. Men ibland skulle jag förmodligen må bra av mer pauser, så hjärnan får vila. Är det däremot något jag mår dåligt av, som en utbildning som triggar min ångest eller trycker undan mina behov, då kan det bli riktigt farligt.

Idag tänkte jag att jag skulle gå ut och klippa på buxbomsgångarna en stund. För det vore bra att få klart alla tre i år, och då skulle jag beta av en bit idag, innan jag gav mig på att försöka få ordning i kontoret och en del annat.

Hur det gick? Jag har klippt buxbomsgångar hela dagen. Jag är igenom alla tre dubbelhäckarnas gångar.

Klippa häckar är tack och lov en sådan sak som hjärnan mår ganska bra av, när jag väl kommit in i det. Så ingen större skada skedd. Att det ser ut som kriget härinne får vi ignorera.