En gång i tiden var du en liten kattunge som tyckte om att krypa in bakom mitt utsläppta hår i nacken. Det var fruktansvärt länge sedan.

18 år och nästan tre månader blev du. Det är oändligt långt för att vara en katt. Och hela ditt liv har du levt här hos oss, på samma plats, i samma hus, sedan du föddes i soffhörnet. Fast det kunde slutat redan när du var ett drygt halvår, när du hade hunnit krypa in i tvättmaskinen medan jag hämtade mer tvätt som skulle i, och du fick åka tvättmaskin (40-tvätt, tack och lov!) en kort stund, innan jag fattade vad det var som lät så konstigt.

Som ung katt hunsades du av din mamma Saskia, som nog tyckte att du borde flytta hemifrån. Med tiden blev rollerna de ombytta och det var du som hunsade henne. De senaste fem åren har du fått klara dig utan henne och har istället hunsat lillkatt Artemis.

Om en stund är det meningen att jag ska försöka orka gå ut och gräva en grav till dig, intill din mamma. Det hade förmodligen ingen av er gillat?

Jag har tänkt så mycket på döden. På skillnaden mellan människors död – där vi håller liv i någon så länge det är möjligt – och döden för ett älskat husdjur, där man istället väntas ta beslutet om när det är dags att avsluta livet. Visst, de flesta katter jag haft har dött av andra orsaker, men när det handlar om en gammal individ, utan akuta skador eller smärtor …? Men när det väl var dags så kändes den konkreta skillnaden ganska liten. Med min man konstaterade palliativa att nu är det kloka att inte ge mer dropp, för det drar bara ut på lidandet att hålla honom vid liv den vägen. Med Silke, nu, kunde jag konstatera att nu ville hon inte äta eller dricka längre, det var som att hennes kropp inte ville hantera sånt längre, och hon var på samma gång besvärad av minsta lilla och obrydd av sånt hon brukat störa sig på. Skulle vi inte tagit henne till veterinären för att avsluta så skulle hon förmodligen legat här och väntat in döden några dagar, precis som en människa som inte längre får dropp.

Tack för en hel livstid, Silke! Det kommer att vara tomt att inte ha en tokspinnande katt bredvid huvudkudden om nätterna ❤️🐾