Maggie Smith har dött, 89 år gammal.

Det som slår mig, när jag bläddrar bland dagens artiklar om henne, är att jag inte känner igen henne när jag ser bilder av henne som ung. Det är ju i de roller hon haft som äldre som jag lärt mig känna igen henne!

Det pratas återkommande om att kvinnliga skådespelare bara är eftertraktade när de är unga, att deras karriärer ofta tar slut tidigare än för män, att det är lättare för män att få spela mogna roller när de är ”mogna”, och så vidare. Viktiga frågor som behöver fortsätta arbetas med. Och sen finns det de lysande undantagen, med fantastiska äldre kvinnor som fpr spela just äldre kvinnor. Som Maggie Smith.

Personligen tycker jag också att Maggie Smith var mycket vacker som gammal. Inte för att det i sig är viktigt – eller, det borde i alla fall inte vara viktigt. Och mycket av det vackra satt i hennes uttrycksfullhet.

Det är förstås alltid sorgligt när människor dör. Men när en människa fått bli 89 år är det rimliga att tacksamhet är den bärande känslan, för alla utom den närmsta familjen. Jag är tacksam över att Maggie Smith valde att följa sin önskan om att bli skådespelare.

Tack, Maggie!