Om förlag, eldsjälar och kommersiellt gångbart

Vad är egentligen ett förlag? Tja, i korthet kan man säga att det är ett företag som ger ut böcker.

Jag ska börja med att säga att jag absolut inte är någon expert på förlagsbranschen. Och dessutom tänker jag ge mig på att göra en förenklad kategorisering – jag som egentligen avskyr förenklingar och är usel på kategoriseringar. Men ibland ser till och med jag poängen 😉

Grundprincipen för ett förlag är att det finns ett antal anställda som arbetar med olika delar av utgivningsprocessen: förbättrar texten i samråd med författaren, layoutar bokens ut- och insida, marknadsför den slutliga produkten, och så vidare. Dessa personer behöver ha lön. Och alltså ger förlagen huvudsakligen ut böcker som de tror kommer att funka kommersiellt, alltså sälja tillräckligt bra för att det ska bli pengar över till löner och helst en hel del mer. Bokgenrer som överlag verkar vara säkra kort i Sverige idag är feelgood och deckare.

Inom förlagsbranschen finns också eldsjälar: personer som ger ut sådant som de brinner för, sådant de tycker är riktigt bra och behöver ges ut, oavsett om det lönar sig eller inte.

En del av dessa eldsjälar finns på de stora vanliga förlagen. Om de kommersiellt gångbara böckerna säljer bra, så att det blir vinst för förlaget, så finns det pengar till att ge ut en del böcker som kanske inte ens går runt.

Andra eldsjälar finns på pyttesmå förlag. Dessa förlag sköts ofta på ”fritiden”, vid sidan av något annat arbete. Därmed blir de ekonomiska förutsättningarna andra: man kan ta risken att det kanske inte går runt, eller att man i alla fall aldrig kommer att kunna ta ut lön.

Nålsögat för att bli någon som ges ut i eldsjälssegmentet är förstås väldigt litet. En månskensförläggare – alltså en förläggare som förlitar sig på någon annan inkomst för att förtjäna brödfödan – kan förstås inte ge ut särskilt många böcker.

Vi är många som skriver böcker. Och en hel del av oss skriver i genrer som inte ses som kommersiellt gångbara.

I Sverige anses till exempel fantasy inriktad på den som passerat ”slukaråldern” överlag som ett osäkert kort. Speciellt när målgruppen – unga vuxna och ”vanliga” vuxna – numera oftast är tillräckligt bra på engelska för att läsa böcker på engelska. Alltså ges väldigt lite svensk fantasy ut på traditionella förlag. Skriver man fantasy för dessa målgrupper får man – om man inte har väldig tur – välja på att ge ut själv eller att ge ut på hybridförlag.

Hybridförlag. Ja, just det. Hybridförlag är ju upprinnelsen till att jag skriver den här texten. Tydligen har det varit något nytt reportage på TV som sågar hybridförlag. Jag har inte sett reportaget, men jag har läst ett antal sågningar av det; tydligen är det inte särskilt nyanserat, och man verkar tydligen aktivt ha valt bort de positiva röster man haft kontakt med.

Ett hybridförlag är en möjlighet att ge ut med professionellt stöd men där man betalar för tjänsterna. Det är alltså jag som författare som tar den ekonomiska risken, eftersom jag betalar lönen för den som korrekturläser, layoutar och allt det andra förlagsarbetet. Därmed kan hybridförlaget ge ut även sånt som inte är kommersiellt gångbart, alltså sådant man inte är säker på att det ska sälja bra.

När jag skulle ge ut mina böcker så var budskapet från de hybridförlag som fanns på marknaden att de bara gav ut böcker som de ansåg höll tillräcklig kvalitet. Utifrån de diskussioner som förs bland författare utgivna på hybridförlag så vet jag att en del är jättenöjda med sitt förlag – och andra verkligen inte är det. Och av de böcker jag läst som är utgivna på hybridförlag så finns det både de som är sanslöst bra och de som är mer medelmåttiga.

Men ja, hybridförlagsmarknaden är förhållandevis ung. En del aktörer är bra på det de gör och tydliga med upplägget, andra använder mer tveksamma metoder. Som alltid är kommunikation och tydlighet oerhört viktiga. (Det gäller förstås även utgivning även på traditionella förlag – som ju har sina skandaler ibland …)

Mina böcker är utgivna på Visto förlag. De som arbetar på Visto förlag arbetar också på Idus förlag, som är ett traditionellt förlag. De som skött om utgivningen av mina böcker arbetar alltså på ett traditionellt förlag, och jag upplever att det är samma omsorg om utgivningen av mina böcker som deras traditionella. Böckerna från båda förlagen – och deras tredje variant, Stellar – står i samma monter på bokmässan.

Min önskan?

Döm inte ut en bok för att den är utgiven på hybridförlag. Fundera istället på varför den är utgiven på hybridförlag: är det kanske för att det är en genre som ett vanligt förlag inte satsar på?

Och döm inte ut en författare för att hen gett ut på hybridförlag. Tänk istället att här är någon som brinner så mycket för det här att hen är villig att ta risker för att du ska få möjlighet att läsa!

Och om du läser en bok som du inte sett massor av reklam för, som inte lyfts på tidningssidor och i tevesoffor, men som du ändå tyckte riktigt bra om, se till att tala om det! Skriv en recension, skriv till författaren, berätta för andra! Det gäller oavsett om boken är utgiven på hybridförlag, på ett litet nischat förlag eller av författaren själv. Vi som inte är lika kommersiellt gångbara behöver all draghjälp och synlighet vi kan få ❤

Förresten: Hur ofta tänker du på vilket förlag en bok du läser är utgiven på och vilken bakgrund det förlaget har?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *