I flödet dyker det upp en länk till en tidningstext av en ”proffstyckare”. Hen tycker tydligen att alla årets månader har något bra utom just november.

När jag läster postningen på facebook (det är också allt jag läser av texten ifråga, eftersom tidningstexten ligger bakom betalvägg och jag alltså bara kan läs ingressen – vilket är samma som facebookpostningen) så har jag ganska nyss postat två bilder av november. Min ena bild är på vacker morgondimma, min andra bild på en vacker gatlykta i seneftermiddagens mörker.

Visst november kan vara en svår månad. Den allra första gången jag kraschade (mentalt, inte fysiskt) var precis i början av november, och det är ofta vid den här tiden på året jag är som skörast. Men trots det finns det mycket jag älskar med november.

I november är mörkret extra mörkt. Det innebär att himlens stjärnor syns så mycket tydligare – och man behöver inte gå upp på natten för att se dem. I mörkret blir ett enda stearinljus plötsligt en stark lysande låga. Men jag njuter också av känslan av att låta mörkret omsluta mig på riktigt.

I tidig november är höstlöven som allra vackrast och färggladast – den ljuvligt brinnande färgen hos en bokskog! eller för delen en lönn som på bilden – innan de slutligen faller och man istället kan njuta av trädens vackra rena siluetter. Med lite tur bjuder månaden sedan även på årets första snöfall, och det finns fortfarande hopp om att det faktiskt ska kunna bli riktig vinter just den här vintern.

November är härligt kravlös. Det blir mörkt så tidigt att man inte ens behöver fundera på om man borde gå ut och göra något nyttigt i trädgården efter jobbet – och det är för kallt och fuktigt för att ägna sig åt underhåll av husets utsida. I november är det också fortfarande långt till jul. I december ska man hinna fixa julklappar och delta i olika aktiviteter, och allt ska hinnas på de dryga tre veckorna innan julafton, men i november har julstressen ännu inte börjat, utan julen består ännu bara av avlägsna drömmar och förhoppningar.

I november är det gott nog att sitta i fåtöljen med en kopp te efter arbetsdagen. Och tittar solen fram en stund på helgen så är även den stunden mer kravlös än en solig sommardag.

Det största problemet med november är att så här års är man trött, men tyvärr förväntas man gå upp lika tidigt som vanligt för att jobba. Istället skulle det behövas extra ledighet, så att det verkligen skulle finnas både tid och ork till att njuta av november.

Vad tycker du bäst om med november?