Under en stor del av mitt liv har jag fört en ”inre” kamp om hur jag ska prioritera: miljön eller kreativiteten?

Hade jag kunnat välja helt fritt och följa själen så hade jag ägnat mitt liv åt kreativiteten. Inte bara på fritiden, utan som yrke. Skriva, skapa, dansa, sjunga, spela teater, sy, skapa mönster, bygga scenografi, ja, det finns nog egentligen ingen ände på varianter av skapande jag skulle älska att ägna mig åt.

Men när jag gick på högstadiet, i slutet av 1980- och början av 1990-talet, så insåg jag hur många miljöproblem det fanns som behövde lösas, och under gymnasiet fördjupades intresset för dessa frågor.

Jag har alltså vacklat sedan ungdomen. Bestämt mig för det ena, bestämt mig för det andra, vacklat tillbaka. I slutändan blev det ett yrkesliv i miljöns tjänst.

Men där världen står nu, idag, så känns det plötsligt som att det som jag sett som vitt skilda saker, ytterligheter, näst intill varandras motsatser, plötsligt fösts ihop på samma sida av spelplanen. Vetenskap, kreativitet, engagemang för grundläggande värden och ansvar för det och dem vi har omkring oss … det är sammanlänkat. Det är vi som behöver kroka arm – och det gör vi också allt som oftast, för den som bryr sig om det ena bryr sig oftast om det andra.

De som står på andra sidan är något helt annat.

Den fina bilden har jag snott från EU Environment