Jag vill förstås ha snö! Och så vill jag ha god mat, just de rätter jag tycker om, gjorda på just det sätt jag gillar dem. Och julgodis, just de sorter jag tycker om. Och massor med nötter. Och goda clementiner.

Och ja, jag vill ha människor omkring mig på jul. Ett perfekt julfirande involverar en hel massa människor. Annars funkar det ju inte att ha massor av julmat. Och om det inte är fler människor så är det ju inte riktigt lönt att julpynta ordentligt – eller klä sig själv fint, för den delen.

Men som sagt var, det ska ju vara människor som vill ha samma mat som jag. Som gillar samma udda sorters hemgjort godis som jag. Människor som jag orkar umgås med i många timmar. Och det där är ju jag själv ganska dålig på. Jag vill ha människor omkring mig, men jag orkar inte för mycket intensivt umgänge – och betydligt mindre på senare år, efter utmattningar och annat. Jag behöver möjlighet att dra mig undan och slippa umgås.

För övrigt, ska man kunna umgås med en massa människor som behöver man ju förflytta sig till samma plats som dem. Och jag har ju sett till att bosätta mig ganska långt bort från en massa människor. Så då måste man resa långt för att kunna umgås med dem. Och planera för resandet. Sånt där som jag inte alls orkar nuförtiden. Och är man bortrest långt bort så blir det ännu svårare att dra sig undan och ta hänsyn till egna behov av ensamhet – man kan inte bara åka hem när man inte orkar mer för stunden.

Och en del av de människor man verkligen skulle vilja umgås med på julen finns över huvud taget inte längre. Det i sig sänker ju liksom nivån ganska rejält. Min man kommer alltid att fattas.

Nej, den perfekta julen finns inte. Förstås. Och ganska mycket av det handlar om att det som är perfekt för mig inte är perfekt för andra. Om fler var just som mig … ja, det vore trevligt, men det vet jag ju i grunden att så är det inte.

Och i år är orken extra begränsad. December har varit en tuff månad. Jag skulle inte ha orkat ett dugg mer än det nuvarande: att vara hemma. Julmat blir det, men julklappar har jag i princip varken hunnit eller orkat bry mig om.

I år, idag, är jag nöjd med att vi lever och mår efter omständigheterna okej. Målsättningarna får anpassas efter förutsättningarna. En perfekt jul finns inte. Men det här är ändå bra nog.