Trettondagen imorgon. Helgdagen som bara finns men som ingen egentligen firar – eller? Men som vi förstås ändå vill ha kvar, för att den förlänger den sammanhängande tid vi kan ta ledigt så här under årets mörkaste tid utan att någon protesterar.

Det vi officiellt firar är att de tre vise männen, som sett en ny stjärna på himlen och därför gett sig ut att leta efter den nyfödde konungen, hittade fram till Jesusbarnet och gav honom dyrbara (men ganska meningslösa) gåvor.

Den utvalde. Profetior och spådomar. En blivande konung. Kampen mellan ont och gott. Magi.

Känns det igen?

Ja, det är ju klassisk fantasy! En berättelse full av element som var klassiska redan långt före år noll i vår tideräkning, men som numera är basen i många fantasyberättelser.

Så jag har ett förslag:

Vi gör trettondagen, alltså den 6 januari, till den klassiska fantasyns dag!

Nackdelar:

Det finns förstås en risk att en del religiösa människor blir upprörda (både för att vi ”snor” dagen och för att de tycker sig ha ensamrätt på berättelseupplägget)

Sista lediga dagen – då vill vi ju inte hitta på en massa aktiviteter – då vill vi bara sova eller ta det lugnt!

Fördelar:

Sista dagen innan en lång period utan ledigheter och roligheter – då passar det väl extra bra att prata om fantasyböcker? För vi behöver fantastiska berättelser med magi och hopp för att orka igenom de så kallade oxveckorna.

Jag tänker inte alls att det ska vara en dag för stora jippon och föreläsningar. Vi ska få lov att vara januaritrötta och stanna kvar under filten i soffan framför brasan med en bra bok. Men det kan ändå vara en dag att lyfta behovet och poängen med den klassiska fantasyn, med dess tidlösa element som människan alltid tycks återvända till i någon form.

Vad tror ni, kan det funka?