Idag är det internationella barnboksdagen. Idag är det också internationella autismdagen. Jag platsar inte riktigt i någondera. Och ändå vill jag lyfta båda.
Mina böcker är inte barnböcker. Unga vuxna har jag kategoriserat dem som, samtidigt som jag gärna sätter unga inom parentes beroende på sammanhang, för att betona att de lika gärna kan läsas av ickeunga vuxna. Klassificeringen Unga vuxna gör dock att mina böcker står under Barn- och ungdomsböcker.
Jag började skriva den första boken i serien när jag fortfarande var ”barn”, fast på väg ur barndomen: jag var nybliven tonåring. Och första boken handlar både om barndom och om att tvingas bli vuxen för tidigt.
Internationella barnboksdagen firas den 2 april, eftersom det var H.C. Andersens födelsedag. Andersen skrev bland annat om att inte passa in eller vara accepterad som man är. Vilket leder oss vidare till autismdagen, också den 2 april.
Jag har ingen autismdiagnos; jag anses inte ha sådana problem att jag får en utredning, utan jag får nöja mig med att sjukvården sagt ”du har autistiska drag, men …”.
Att ha autism innebär i praktiken att man avviker från ”normen”, att man inte passar in.
Jag har definitivt aldrig passat in i normen för hur man ska vara. Och det är erfarenheter jag tagit med mig in i mina böcker. Det finns förstås många olika sätt man kan vara annorlunda på, många olika orsaker till att man kan uppleva utanförskap. Olika sorters utanförskap är ett återkommande tema i mina böcker om Elsinorien.
Att skriva böckerna har varit ett sätt att bejaka mig själv. Att skriva på mitt sätt, om det jag vill skriva om, utan att behöva anpassamig till en gängse mall om hur det ska vara, har varit viktigt för mig. Det är förstås inte så man ska göra för att nå kommersiell framgång. Vill man sälja många böcker och nå ut till den stora massan bör man anpassa sig. Men för mig är det viktigt att inte anpassa mig. Det har jag gjort tillräckligt i livet.
Därför är varje läsare som uppskattar mina böcker, på det sätt jag valt att skriva dem, en stor glädje för mig, och en påminnelse om att det är okej att vara jag.
