Bra sammanfattning och analys av Torbjörn Löwendahl gällande den pågående konflikten mellan förlaget World Audio Publishing (WAPI) och ljudbokstjänstjätten Storytel:

Torbjörn Löwendahl – författare: STORYTEL OCH WORD AUDIO PUBLISHING I KONFLIKT!

WAPI har ju uppenbarligen försökt göra något bra för sina författare. Storytel tyck ha löst de högre kostnaderna per bok genom att helt enkelt inte erbjuda så många av WAPIs böcker på sin tjänst och göra de som är kvar mindre synliga – vilket WAPI nog inte hade räknat med. Författare som under lång tid tipsat sina läsare om Storytel känner sig svikna, och läsare som var mitt inne i en bok som plötsligt inte finns kvar på ljudbokstjänsten är arga. (Herregu, att vara mitt uppe i nåt spännande, och så är boken bara borta?!)

Det är knepigt att leva i en tid när vi vant oss att ha tillgång till mycket utan att betala särskilt mycket, om ens något alls. Via böckernas streamingtjänster får man tillgång till ”all världens böcker” (ja, det var en kraftig överdrift, det vet jag) till en kostnad som kan jämföras med vad *en* fysisk bok kostar, och dessutom stora delar av den teknik som behövs för detta (servrar, appar, etc). Det är ju förstås lite för bra för att vara hållbart. Den kommersiella aktören vill tjäna pengar. Alltså blir det knappt kaffepengar till författaren vid varje lyssning.

Självklart är författaren värd en större ersättning.

Självklart är det jättebra av WAPI att förhandla fram bättre ersättning.

Självklart vill boklyssnaren ha ett billigt abonnemang.

Självklart vill Storytel att deras verksamhet ska löna sig.

Men det här blev inte bra. Och den som är stor behöver tänka sig för hur det den gör påverkar andra. I det här fallet är det Storytel som borde skött det här snyggare. Förvarnat om konsekvenserna. Varnat både förlag, författare och lyssnare om att det här kommer att hända och föreslagit en annan lösning.

Själv fastnar jag samtidigt på det här med ”backlist”. Alltså böckerna som är äldre än ett år. Ett år! Jag undrar hur många av de böcker jag läst i mitt liv som varit nyare än ett år – det måste höra till undantagen, faktiskt. Så jag suckar lite över vårt hektiska samhälle, där det tydligen ”bara” är nytt som räknas, även när det gäller böcker. Och det funkar ju tack vare att vi är så många som skriver, och många som ger ut böcker på sätt som egentligen inte bär sig ekonomiskt. För verksamheten som författare går som bekant inte runt för särskilt många.