Hur prioriterar man sitt skrivande? Och varför skriver man en bok?

Jag har ett mer eller mindre konstant flöde av tankar jag vill sätta ord på och skriva ner. Anekdoter från vardagen. Reflektioner om hur jag själv eller världen fungerar. Lyckliga utrop över insikter och framgångar. Och så förstås längre berättelser med påhittade personer.

Men skrivande tar tid, och tid är en begränsande faktor. Det finns egentligen aldrig tid för allt skrivande, i alla former, som vill ut.

Småskrivandet i vardagen är det enkla skrivandet. Med det menar jag sånt som små inlägg på sociala medier (som det här). Det är en eller ett par tankar som skrivs ner, som inte behöver sammanfogas med allt annat. Oftast blir det läst av en del människor, några av dem tyckte det var intressant, och ingen minns det mer än till nästa dag.

Delvis samma sorts skrivande ägnade jag mig förr åt i min personliga blogg – men med mer inslag av just personliga saker. Bloggen hinner jag dock inte med numera, vilket är synd, för även om färre läste den, så var den viktig för mig sjäv.

Det ”stora skrivandet”, i form av böcker, är mer tidskrävande. Visst, skrivstunderna behöver inte vara längre vid varje enskilt tillfälle, men det krävs ett annat helhetstänk. Mycket mer för- och kringarbete som inte är faktiskt skrivande. Men om det blir ett resultat så blir tillfredsställelsen, i längden, större av att ha skrivit en bok än av att ha skrivit ett antal inlägg på sociala medier. Och de som läser boken kommer förhoppningsvis att ha något minne av den längre än av ett inlägg på sociala medier.

Varje tillfälle jag formulerar tankar i ett inlägg på sociala medier eller på bloggen innebär att jag använder skrivtid som potentiellt hade kunnat användas till bokskrivande. Just nu, när jag inte aktivt skriver bok, gör det kanske inte så stor skillnad. Eller gör det det? Jag hade kanske kunnat använda tiden till att trassla med något av det som hindrar mig från att börja skriva bok.

Samtidigt har jag ju ett behov av att uttrycka tankar som bubblar i mig. Stort och smått. Det är en bit av mitt välmående, av att ta hand om mig själv. Om jag inte skriver av mig mina tankar mår jag sämre. Och ”småskrivandet” håller igång skrivandet och ger mig i praktiken även uppslag för ”storskrivandet”.

Men det är en ständig prioritering. Framför allt när jag aktivt skriver bok. Då blir det ännu påtagligare att jag måste prioritera ned småskrivandet om det ska bli tid för att skriva på bok.

Hur hanterar du prioriteringar kring skapande?