Ett av de viktigaste skälen till att jag skriver är att försöka få andra att förstå.

Vad jag vill få folk att förstå varierar.

Det kan handla om att förklara ett miljöproblem och den komplexa helheten som leder till att en viss åtgärd är en bra lösning fastän den kanske inte verkar vara det först.

Det kan handla om hur det är att leva med ångest: hur ångesten inte bara är en tanke eller en känsla utan båda delar och mycket mer: en förlamande kraft som påverkar hela livet.

Och det kan handla om att visa på de långtgående effekterna av ett beslut eller en händelse, i många led och många år, och därmed även förmedla att det som verkar enkelt inte alls behöver vara det.

Eller något helt annat.

Jag använder ofta en hel del ord när jag skriver. Fler ord än folk generellt tycker att man borde. För jag vänder och vrider på saker, Uttrycker ur olika vinklar. Vill ha med alla nyanser. Nyanser och detaljer är viktiga för mig. Jag vill komma ifrån det förenklade, där det bara finns ett rätt svar. Det finns ju som bekant många nyanser i gråskalan. Men även i gråskalan tycker folk ofta att man ska välja bara en färg, att less is more.

Trots att jag använder för många ord, så får jag ändå ganska ofta höra att jag skriver så att folk förstår. Att jag får dem att förstå svåra saker eller förstå hur något känns.

Då blir jag glad. För jag vill ju nå fram, få andra att förstå. Det är fint att få veta att jag lyckats.

En del gånger visar det sig sedan i efterhand att folk ändå inte hade förstått. Att det nånstans ändå bara blev fina ord för dem, något som rann av så fort de slutat läsa. Att den insikt jag trodde jag förmedlat kanske egentligen aldrig riktigt nådde fram.

Jag vet att som författare eller skribent så avslutas mitt fullständiga ägande av texten när den är publicerad: efter publicering står det läsaren fritt att tolka, och läsaren kanske inte alls uppfattar det jag avsett.

Men det hindrar inte att det gör lite ont varje gång jag inser att det jag trodde jag förmedlat blev något annat – eller rentav ett ingenting.

Märkligt nog blir det ofta en inspiration i sig. Behovet av att skriva och förklara ökar när andra inte förstår.

För jag behöver utlopp för oförståelsen. Min reaktion när någon missförstår är att vilja förklara mer.

Beroende på hur man ser världen kan man se det som en välsignelse eller förbannelse.