Kreativiteten är ett livselixir. Skapandet är nödvändigt för välmåendet. I alla fall för mig.
Kreativiteten kan ta sig olika uttryck. Jag kan skriva. Skapa kläder. Sticka. Snickra, måla, bygga. Fotografera. Vad jag gör för kreativt beror på omständigheterna: hur mycket tidsutrymme det finns, och vad min omgivningen kreativiteten kan ges utlopp på. Behöver ett rum renoveras, eller behöver jag skapa min egen verklighetsflykt och skriva en bok?
De senaste åren har kreativiteten mest fått utlopp i småsaker som går att göra på korta stunder i vardagen. Dels stickning. Dels genom att skapa bilder eller filmer och skriva korta kommenterande texter, för publicering i sociala medier.
På sistone har det kreativa utloppet dock varit nästan noll. Dels har det tidsmässiga utrymmet varit nästan obefintligt. Dels har mina vanliga nödvägar varit stängda.
Min pågående stickning körde fast. Jag tror att jag, i det mönster jag stickar, har tappat lite maskor. Och jag har inte haft ork att vare sig titta närmre på det eller repa upp det.
Och sociala medier? Ja, där har istället min hjärna låst sig.
Jag vill ju inte längre stötta Meta (facebook och instagram), med tanke på att de inte längre värderar fakta, mångfald, att de stöttar Trump, och så vidare. Dessutom är jag en av många författare som Meta olagligt tränat sin AI på, via piratkopierade eböcker i LibGen.
Tiktok är också problematiskt på sitt sätt, och efter turerna i början av året har jag nästan slutat posta där.
Samtidigt är det ju inte så roligt att posta på ställen där man inte kan interagera med relevanta personer. Bluesky är trevligt, men det är ganska få författare där. Pixelfed är fortfarande ganska dött – eller, det som funkar är att posta bilder på snygga blommor, och det är ju trevligt, men inte det jag är ute efter egentligen.
De allra flesta jag vill umgås med via sociala medier är fortfarande kvar på facebook och instagram (samt i vis mån tiktok). Sociala medier utan social interaktion är ganska meningslösa. Och, om man bortser från jobbet så är sociala medier mitt huvudsakliga sociala sammanhang.
Mitt försök att undvika vissa sociala kanaler slår alltså huvudsakligen mot mig själv. Mot min kreativitet, mot mina sociala kontakter.
Jag försöker i alla fall att i större utsträckning skriva saker på min(a) blogg(ar). Både här och på min privata. För på mina egna webbplatser, mina egna domäner, är det jag som har kontrollen. Men nuförtiden är det inte så många som regelbundet går in och kollar om någon postat på en blogg. Man behöver ändå länka och visa att det finns något. Via sociala medier. Och hur mycket ska man skriva där för att någon ska gå in och läsa någon annanstans?
Jag känner mig lika vilsen nu som för några månader sedan. Dessutom har jag mindre tid att bry mig, vilket innebär att jag behöver enkla lösningar, vilket ju är vad jag saknar.
Hur gör du för att hålla på principer och ändå få vara kreativ och ha kontakt med andra via nätet? Går det ens?
