Det här är de strumpor jag har på mig idag.

Men nej, jag har inte rockat sockorna. Det här *är* ett strumppar. Jag köpte en drös strumpor av den här typen, där båda strumporna är på samma tema men ändå olika.

Så upplever jag att det ofta är när vi pratar om olikheter. Vi vill bejaka olikheter – men vi utgår ändå från att alla ska vara på samma tema. Det är okej att ha olika hårfärg eller gilla olika musikgenrer, men vi förväntar oss ändå att det ska vara variationer på det vi känner till. Vi håller oss ändå kvar innanför den trygga boxens förväntningar.

De flesta människor vill så väldigt gärna kunna kategorisera, kryssa i färdiga boxar, där allting är antingen a, b eller c. När någon avviker på parametrar vi inte har med i vårt grundregister, då blir det genast mycket svårare. Vi blir rädda. Det skaver.

Jag tänker att om man ska rocka sockarna ordentligt så borde man ha en tunn ankelsocka av nylon på den ena foten och en tjock ylleknästrumpa på den andra. Eller kanske strumpa på bara ena foten?

Och missförstå mig inte. Jag tycker #rockasockorna är en jättebra påminnelse. Jag vill bara påminna om att inte låta det gå slentrian i det. Vi behöver komma ihåg att olikheter kommer i så olika former.