Hade det inte varit för bok 2 så hade inte bok 1 nånsin blivit färdig.

Jo, men så kan man nog faktiskt säga.

Visst, jag skrev ju klart bok 1 (Lysande klot tvenne, fast den hette inte det på den tiden) först. Men jag var verkligen inte nöjd. Och när jag hade skrivit om den var jag fortfarande inte nöjd med den. Dessutom var jag vid det laget förbannat trött på den. Att ha ett manus man skrivit om men mest är irriterad på och som man inte alls har vare sig tid eller lust att göra något mer med, än mindre vet vad man borde göra åt det … Det var egentligen en ganska överhängande risk att jag bara skulle ha låtit det vara. Struntat i det.

Fast jag hade ju en idé om en bok 2, som jag ville skriva. En fortsättning.

Nå. Jag hade inte tid i vilket fall. Livet innehöll för mycket annat jag ville, och ibland måste man prioritera. Så manuset och idéerna stoppades undan i nästan 20 år. Tills livet ändrades.

Men de där irriterande förutsättningarna fanns kvar. Jag var inte nöjd med bok 1. Men jag ville skriva fortsättningen. Och man kan inte ha en fortsättning om man inte har en början.

Jag var helt enkelt tvungen att få ordning på bok 1. Bearbeta den så att jag kunde stå ut med den och få skriva min fortsättning.