Gestaltning. Överallt i skrivarsammanhang pratas det om gestaltning.

Eller “show, don’t tell”.

Grundpoängen är ungefär att man inte ska skriva hur någon kände. Man ska istället skriva hur detta konkret manifesteras. Man ska inte skriva att någon är arg, man ska skriva hur personen som är arg ser ut, låter, uppträder, hur kroppen reagerar, och låta läsaren själv få uppleva det arga.

Det låter ju i grunden jättefint.

Samtidigt bygger det på tanken att vi alla uppfattar saker likadant. Men så är det ju inte. Om jag skriver att hans röst blev gäll och han knep ihop ögonbrynen, så kanske de flesta får samma känsla av detta – men definitivt inte alla.

Nu är det ju förstås så att om hundra personer läser en bok så kommer det inte vara hundra personer som uppfattar den likadant, alldeles oavsett hur man skriver den eller vilka litterära verktyg författaren använder.

Men om min poäng är att ge människor inblick i att vara någon de inte är, att känna hur den personen känner, så tycker jag att det är begränsande att “gestalta”. Om jag redogör för hur någons mimik ser ut eller hur hen låter etc, och det innebär att fyra av fem kommer att uppleva det på det gängse sättet, men jag är ute efter att förmedla upplevelsen hos den sista femtedelen till de fyra femtedelarna, då kanske gestaltningen istället leder mig in i en återvändsgränd, för de fyra femtedelarna upplever bara det de brukar uppleva när någon kniper med ögonen.

När jag vill förmedla hur det är att vara i ett huvud som tänker för mycket, då är det just alla tankebanorna jag behöver förmedla. Tankarna – och känslorna detta leder till.

Men ja, jag är ganska kass på gestaltning. Inte minst har mina lektörer påpekat för mig att jag behöver gestalta mer.

Jag är ganska dålig på att anpassa mig till gängse strömningar, och jag är ganska ointresserad av det. Jag tycker det är fullt rimligt att det finns olika stilar av skrivande. Min stil är omodern, med ganska litet inslag av gestaltning.

För min del är det okej. Man kan inte göra alla nöjda.

(Nu kommer de litteraturkunniga förmodligen komma rusande och tala om att jag helt missförstått det här med gestaltning. Men tja, ovanstående är vad ni får mig att känna när ni beskriver gestaltning 😜)