När jag var ung/yngre antog jag att böcker som blivit utgivna liksom alltid fanns att tillgå.

Det var förstås inte så att jag hade funderat igenom det där ordentligt egentligen. Eller funderat över det över huvud taget. Det var mer så att det fanns ett före och ett efter: först fanns en bok inte, och sedan fanns den. Den kunde liksom inte ta slut, för då trycktes det väl nya. Och jag hade väl inte riktigt funderat över hur det där gick till – upplagor och tryckningar hade jag visserligen noterat på tryckortssidan, men inte funderat djupare över, och lagerhållning hade aldrig passerat mina tankar.

Det är ju ofta så: saker man inte haft skäl att fundera över har man ett vagt ogrundat antagande om, ofta helt lösryckt från ingenstans. Tills man får skäl att börja fundera.

Nån gång började det väl ändå sippra in.

Jag visste ju egentligen ganska tidigt att bokrean i första hand (på den tiden) skulle handla om att sälja slut på restupplag, alltså bli av med böcker man hade för mycket kvar av och ville sälja slut på

Och jag insåg, allteftersom åren gick, att böcker jag själv läst och älskat under barndomen och ungdomen inte längre gick att få tag på, i alla fall inte på svenska, annat än som begagnade – via biblioteksgallringar och bokbörsen.

Men det är egentligen inte förrän de senaste åren, när jag själv blivit utgiven författare, på hybridförlag, som det riktigt landat hos mig:

Mina böcker har en upplaga på ett visst antal böcker.
Dessa bör jag se till att få sålda. Helst inom så kort tid som möjligt, för lagerhållning kostar – antingen pengar på lagret eller utrymme här hemma. (Och förstås för att få ”tjäna pengar”.)
Dessutom har böcker tydligen en begränsad livslängd, så tillvida att ju längre tid som gått sedan utgivning desto ointressantare är en bok, på ren princip.
Och den dag mina böcker är slutsålda (OM det händer och det alltså går bra för mig), då finns inte dessa böcker att tillgå längre för den som eventuellt skulle vilja köpa dem. (Sannolikheten för en ny upplaga är väl rätt liten.)

Böcker tar SLUT.

Och ska man se det från en annan synvinkel:

Jag har, sedan jag själv ”kom ut” som författare, träffat på många författare vars böcker jag vill läsa. I sinom tid. När inte bristen på ork på grund av utmattning längre hindrar mig.

Men jag vill ju inte köpa hem massor med böcker redan nu, om jag inte är säker på att nånsin orka läsa dem.

Och sedan inser jag att det kanske är dumt att tänka så. För om jag avvaktar, så kanske dessa böcker hinner bli slutsålda innan jag känner mig redo att försöka orka läsa igen.

Och det vore ju ruskigt snopet, eller hur?