Bokmässan. Jag har aldrig varit där.
I ärlighetens namn har jag nog aldrig, innan jag själv blev utgiven författare, haft en tanke på att åka dit. Till bokmässan åker människor som är ”i kultursvängen”. Folk som läser ”rätt sorts” böcker, sådana som ses som seriösa eller är coola i den där kulturella sfären som jag aldrig hört till. Och så journalister som ska bevaka, förstås.

Men inte sådana som jag.

Som barn var jag en storläsare. Sedan tunnades det ut, för att det inte längre fanns tid och utrymme att uppslukas av böcker på det sätt jag gjorde, när man skulle hinna med att plugga och annat. Så mitt läsande blev magrare eller mer anpassat till kortare perioder av läsning. Med enstaka undantag kom jag väl aldrig vidare från YA (young adult) till sånt som ses som riktig vuxenlitteratur.

Men nu är jag utgiven författare.

När mitt förlag (Visto) tidigare i år frågade vilka författare som ville delta på bokmässan i år så var jag redan från början på det klara med att jag skulle tacka nej. Inte på grund av mina fördomar mot mässan 😉 utan på grund av livssituationen. Ensamstående mamma som lever med sviter av tidigare utmattning. Det funkar dåligt i ett sammanhang där man ska vara social många timmar per dag.

Nu ser jag allas förberedelser för bokmässan i flödet: förlag, författarkollegor, Fantastikbokklubben … Och jag känner faktiskt en liten gnutta avundsjuka. Fan, jag känner faktiskt en liten längtan att vara med!

Jag vet att mitt beslut att inte vara med är rätt. Det skulle vara för ansträngande. Jag är ännu inte i ett läge där det skulle funka för mig.

Men på något vis ser jag det ändå som ett gott tecken, att jag lite grann längtar och önskar att jag också vore där. Kanske kan man se det som ett steg i tillfrisknande och återvändande.

Kanske nästa år?

I år får jag nöja mig med att följa på avstånd och för första gången tänka att bokmässan, den vore det kanske kul att åka på!