När jag växte upp åkte jag skolbuss till skolan. Ofta satt jag och läste böcker i skolbussen. Andra gånger satt jag och fantiserade.
Ganska ofta fantiserade jag kring vad jag skulle göra om bussen typ körde fast och vi blev tvungna att övernatta i bussen. ”Jag har ett äpple med mig i väskan, det kan jag äta. Och jag har gympakläder i gympapåsen, så jag kan klä på mig lite extra om det blir kallt.” Sådana saker.

Det är nånting med det där med beredskap som triggar något positivt hos mig. Både planeringsfasen och när något väl händer. Att ställa om till ”Nu hanterar vi det här”.

Jag tänkte på det för några veckor sedan, när det var krisberedskapsveckan och det var en massa reklam och information om vad man bör tänka på att ha hemma och hur man förbereder sig. Vi är överlag ganska välförberedda – man blir väl det av att bo på landet, men också av att ha ett visst intresse. Vi har kamin så vi kan värma oss, mängder med stearinljus, gott om mat i både frys och skafferi, vevradio att dra igång när det blir strömavbrott, dunkar med vatten i källaren (och utöver det kommunala vattnet har vi både en gammal brunn med sunkigt vatten och regnvattentunnor). Men vi passade på att fylla på förråden med konserver och annat, hela familjen tillsammans. Och jag fick känslan av att de där beredskapsgenerna nog finns även hos nästa generation 🙂

Den som läser mina böcker kan eventuellt hitta spår av detta även där. Det är något med det där att fantisera kring hur man ska klara sig i olika situationer, att fundera över hur man ska agera om man plötsligt behöver bege sig iväg hemifrån …