Författare: Sanne

Okategoriserade

Svenska Booksky!

Läste du mitt inlägg om sociala medier? Har du funderingar på att skaffa BlueSky-konto, eller finns du redan där? Är du intresserad av läsning eller skrivande? Då tycker jag du ska kolla in den nya feeden Svenska Booksky 📚🎧✍ !

En feed är en möjlighet i BlueSky att följa ett visst ämne – du får ett separat flöde med de inlägg som uppfyller de kriterier som satts upp för feeden ifråga.

Jag har skapat feeden Svenska Booksky 📚🎧✍. Där hamnar inlägg som taggas med #svenskabooksky
Syftet är ett flöde för diskussioner och postningar om läsande, lyssnande och skrivande av böcker. På svenska.

Svenska Booksky→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Hur gör vi med sociala medier?

Det sker förändringar på sociala mediefronten. Det senaste, som väl de flesta läst eller hört om, är att Meta ska slopa faktagranskning. (Fast bara i USA?) (Fast har ni nånsin upplevt att det verkligen funnits någon faktagranskning?)

Att de stora socmedplattformarna utvecklas i en otrevlig riktning, långt bort från det trevliga som fanns i deras barndom, är ju egentligen ingen nyhet. Men på senare tid känns det som att det eskalerar.

Jag trivdes själv väldigt bra på twitter, tills han den där Musken köpte alltsammans och sänkte skeppet. (Okej, det var på väg utför redan innan, men ändå.) Vi var många som till slut gav upp och lämnade det som då bytt namn till X.

Och nu ser jag liknande tendenser på metas plattformar (fb och insta): folk funderar på att lämna. Både privatpersoner och större kreatörer.

Men det är ju svårt. Här har vi byggt våra sociala sammanhang. Här hoppas vi författare på att kunna nå potentiella läsare/kunder. Vi känner till hur saker funkar. Och här finns tillräckligt många som kommunicerar på svenska.

Vi stannar kvar för att vi kan det här och inte vet var vi ska bli av istället. Och just därför stannar vi väl många gånger kvar längre än vi egentligen vill.

Men alla sociala medier blir förr eller senare irrelevanta eller passerar bäst före-datum. Och i förlängningen behöver vi också fundera på vilka företag det är vi gynnar genom att vara aktiva på deras plattformar.

Så: var ses vi sen?
Vilka andra ställen finns du på?→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Trettondagen = den klassiska fantasyns dag?

Trettondagen imorgon. Helgdagen som bara finns men som ingen egentligen firar – eller? Men som vi förstås ändå vill ha kvar, för att den förlänger den sammanhängande tid vi kan ta ledigt så här under årets mörkaste tid utan att någon protesterar.

Det vi officiellt firar är att de tre vise männen, som sett en ny stjärna på himlen och därför gett sig ut att leta efter den nyfödde konungen, hittade fram till Jesusbarnet och gav honom dyrbara (men ganska meningslösa) gåvor.

Den utvalde. Profetior och spådomar. En blivande konung. Kampen mellan ont och gott. Magi.

Känns det igen?

Ja, det är ju klassisk fantasy! En berättelse full av element som var klassiska redan långt före år noll i vår tideräkning, men som numera är basen i många fantasyberättelser.

Så jag har ett förslag:

Vi gör trettondagen, alltså den 6 januari, till den klassiska fantasyns dag!

Nackdelar:

⛪ Det finns förstås en risk att en del religiösa människor blir upprörda (både för att vi ”snor” dagen och för att de tycker sig ha ensamrätt på berättelseupplägget)

😴 Sista lediga dagen – då vill vi ju inte hitta på en massa aktiviteter – då vill vi bara sova eller ta det lugnt!

Fördelar:

📚 Sista dagen innan en lång period utan ledigheter och roligheter – då passar det väl extra bra att prata om fantasyböcker? För vi behöver fantastiska berättelser med magi och hopp för att orka igenom de så kallade oxveckorna.

Jag tänker inte alls att det ska vara en dag för stora jippon och föreläsningar.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Punktskriftsdagen: Även den som är blind behöver skönlitteratur

Idag är det Punktskriftens dag. Den 4 januari 1809 föddes Louis Braille. Han var seende vid födseln men förlorade synen som litet barn.

På Legimus.se kan man läsa att Louis Braille skrev så här i sina dagboksanteckningar:

”Jag är blind. Jag kan icke se. Nu uppstår den svåra frågan: Hur ska jag göra för att kunna se? Hur ska det bli möjligt för mig att läsa det som är skrivet av seende? Om historia? Om konst? Om medicin? Om politik? Om kvinnor och män? Om mig själv? Om det gåtfulla med födelsen och kärleken? Kort sagt hur ska det bli möjligt för mig, en blind man, att inta min plats i världen som en del av världen?”

Redan som femtonåring, alltså för 200 år sedan, utvecklade Louis Braille punktskriften. Systemet kallas även Brailleskrift, just efter honom.

Skriftsystemet bygger på en rektangel, en så kallad cell, bestående av sex punkter i två lodräta kolumner med tre punkter i varje kolumn. Man läser med fingertopparna.

Min bok Lysande klot tvenne finns som punktskriftsbok via Legimus. Jag hoppas att någon femtonåring – eller någon mycket äldre – tack vare detta får möjligheten att inta sin plats i min påhittade fantasivärld. För möjligheten att kunna tillgodogöra sig skönlitteratur när man vill är också en viktig del i ett fullgott liv.

Lysande klot tvenne, Legimus

För den som läser punktskrift men inte vill läsa just fantasy finns det mängder med andra böcker att tillgå via Legimus.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Därför skriver jag inte

Jag vill skriva. Men jag skriver inget.

När folk frågar mig om jag skriver något för tillfället så svarar jag återkommande att nej, i nuläget finns det inte tid för det. Att, i korthet, föräldraskapet kräver för mycket av mig för tillfället och att det därmed inte finns utrymme för skrivandet.

Och ja, det är sant. Men det är bara en del av anledningen till att jag inte skriver.

Återkommande tänker jag att NU ska jag ta itu med det. Nu, när jag ska vara ledig lite, ska jag sätta mig ner och hitta tråden i det och börja skriva igen. Som nu, under julledigheten. För nu finns faktiskt tid och möjlighet att prioritera det. Trots vacklande mående hos olika familjemedlemmar.

Och när jag, som idag, hinner sätta mig ner och ögna igenom de där dryga 40 sidorna med anteckningar, löpande text och noteringar om vartannat, så minns jag ganska snart:

Problemet är inte brist på tid. Problemet är att jag inte vet vad jag ska skriva.

Jag har brottstycken här och där. Viktiga episoder, både vad gäller händelser och känslor. Jag har intressanta ”historiska” grejer jag vill knyta ihop med annat.

Men jag saknar bärande aspekter av det som krävs för att binda ihop det till en fungerande historia. Och det hindrar mig från att komma igång med skrivandet.

Jag tänker att då får jag väl tänka, fundera, hitta på. Men då protesterar hjärnan genast. Det där att liksom bita ihop om något på det sättet, för att krysta fram något som inte finns, det anstränger hjärnan på det sätt den ännu inte klarar efter utbrändheten.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Minnen från gångna jular

Så här på juldagen blir det lätt att man tänker tillbaka på gångna jular. Ja, så gammal är jag. Eller snarast är det väl frågan om saknaden efter det som varit, det man förlorat. För de jular som letar sig fram i minnet har honom som gemensam nämnare.

Den allra första julen efter att vi hade träffats, när jag skulle jobba på julen och vi egentligen inte skulle hinna träffas, men han reste ner och överraskade mig två dagar före jul, bara stod där plötsligt på trappen hos mina föräldrar. (Säg till om du vill ha länken till min gamla bloggtext om den fantastiska kvällen.)

Julen något år senare, när stöstormen nånstans norr om Jönköping var så tät att vi körde i 30 km/h på motorvägen och navigerade med hjälp av framförvarande bils baläklysen – tills den svängde av …

2003, den första julen vi firade hemma, i vårt eget hus, när vi inte vågade åka någon amnanstans för att jag var höggravid, med beräknad nedkomst strax efter nyår.

Julen några år senare, när jag besökt psykakuten samma dag som vi körde norrut för jul hos hans föräldrar. Jag hade mått skit av växande ångest hela den hösten, och precis till jul började jag alltså sätta in sertralin, och tog atarax för att ta udden av insättninseffekter och akut ångest. Men det jag minns av julen är promenader runt hans föräldrahem, med honom. Att inte vara ensam i denna påfrestande fas.

Julen 2014, när jag kände att jag verkligen hade landat i den allmänna tryggheten av viet: han och jag och två barn och en julen härhemma, med andra besökare.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Vad är en perfekt jul egentligen?

Jag vill förstås ha snö! Och så vill jag ha god mat, just de rätter jag tycker om, gjorda på just det sätt jag gillar dem. Och julgodis, just de sorter jag tycker om. Och massor med nötter. Och goda clementiner.

Och ja, jag vill ha människor omkring mig på jul. Ett perfekt julfirande involverar en hel massa människor. Annars funkar det ju inte att ha massor av julmat. Och om det inte är fler människor så är det ju inte riktigt lönt att julpynta ordentligt – eller klä sig själv fint, för den delen.

Men som sagt var, det ska ju vara människor som vill ha samma mat som jag. Som gillar samma udda sorters hemgjort godis som jag. Människor som jag orkar umgås med i många timmar. Och det där är ju jag själv ganska dålig på. Jag vill ha människor omkring mig, men jag orkar inte för mycket intensivt umgänge – och betydligt mindre på senare år, efter utmattningar och annat. Jag behöver möjlighet att dra mig undan och slippa umgås.

För övrigt, ska man kunna umgås med en massa människor som behöver man ju förflytta sig till samma plats som dem. Och jag har ju sett till att bosätta mig ganska långt bort från en massa människor. Så då måste man resa långt för att kunna umgås med dem. Och planera för resandet. Sånt där som jag inte alls orkar nuförtiden. Och är man bortrest långt bort så blir det ännu svårare att dra sig undan och ta hänsyn till egna behov av ensamhet – man kan inte bara åka hem när man inte orkar mer för stunden.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Hur ser din mejlbox ut?

Hur ser det ut i din mejlbox? Min har varit hysterisk sedan långt innan blackfriday. Det är erbjudanden hit och erbjudanden dit. Och från att den där svarta konsumtionsdagen passerats så har det gått över till julklappshysteri. Jag har fullt upp med att bara slänga alla irrelevanta köpdinajulklapparhososs-mejl, jag hinner aldrig bry mig om de mejl jag egentligen skulle vilja läsa.

Och då vill jag ändå påpeka att det inte är så där jättemånga företag det handlar om. Jag shoppar inte på så hemskt många ställen. Jag handlar överlag från ganska vettiga ställen.

Och ändå!

Det har gått någon sorts vansinnig hysteri i reklammejlen. Överlag, men speciellt nu inför jul. Alla skickar. Alla skickar många mejl, flera gånger i veckan.

Jag tycker det är så tröttsamt – det är ju inte slänga mejl jag vill lägga tid och ork på.

Och så undrar jag samtidigt: är det så man måste göra för att nå kunder idag?

För jag har ju också mejladress till en massa människor som köpt böcker av mig. Men jag håller inte på och mejlar på det sättet. Delvis förstås för att jag inte frågat om lov att använda adresserna på det sättet. Men också för att jag helst inte vill göra så. Jag vill inte vara en del i den hysterin, en hysteri som gör att folk riskerar att missa viktiga mejl. Jag vill våga tro att om någon som köpt böcker av mig tidigare vill göra det igen så hör de av sig ändå.

Hur tänker du?→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Att unna sig

Förra veckan bytte jag till vinterdäck. Det vill säga ene sonen lastade in vinterdäcken i bilen åt mig, jag körde till verkstan och lämnade över min bilnyckel, och medan någon annan bytte till vinterdäck på min bil, så satt jag i en soffa och drack automatkaffe.

Jag har aldrig bytt däck själv. Någon av de sista gångerna det skulle bytas innan min man dog så var jag med och vi hjälptes åt, för jag tänkte att jag måste vara beredd att göra det i framtiden. Men jag vågade aldrig sedan. Eller ville. Kombinationen av att vara osäker, rädd att göra fel och den ångest det ger när man ska försöka ta itu med att göra saker man inte alls har koll på, gjorde att jag i slutändan fick be andra om hjälp de första gångerna efter älsklingens död. Och sen bestämde jag att det inte är rimligt att lägga så mycket tid på att oroa sig för något när det finns folk som kan och har utrustning och gör det där som ett inget. Jag unnar mig numera att betala för att någon amnan gör det.

Idag har jag varit och fått massage. Min kropp behöver massage regelbundet för att fungera, så jag brukar unna mig det. Helst borde jag gå varje månad, men så blir det sällan. Massagen är inte en njutning: även om det finns korta stunder då det är skönt så gör det mestadels ont.

När jag behöver nya strumpor brukar jag om möjligt unna mig strumpor som gör mig glad.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

När ensamheten blir för mycket

Igår satte jag mig i trappan och grät.

Ibland är det för tungt att vara ensamstående mamma. Livet består mestadels av att stötta andra (ungdomarna) och att ta ansvar för nödvändigheter. Det som är jag, mina intressen, sånt jag vill göra, får plats om det finns tid över, vilket det ju sällan gör. Och det som är ”mitt” bygger på att det är saker jag kan fixa själv.

För jag är ensam. Jag har ingen hejaklack, ingen i min närhet som hänger på och uppmuntrar mina upptåg eller hjälper mig att genomföra saker. Han som hade den rollen dog, och därmed återgick tillvaron till att bygga på att jag kan själv eller så låter jag bli.

Igår stod jag och försökte bygga ihop någon sorts partytält som inte alls var gjort för att en ensam person (speciellt inte någon som ”bara” är 165 cm lång) ska kunna bygga det själv, för att se om det är något jag kan använda om det regnar när jag ska sälja böcker på julskyltningen i Ystad på söndag. Och det kändes så jävla hopplöst! Ett tält som inte vill byggas. Men också allt det andra. Ingen att planera ihop med. Ingen som kan hjälpa mig att lasta och frakta och bära pch packa upp böcker, bord och allt annat. Ingen som kan uppmuntra när det känns tungt. Ingen som kan hjälpa mig bedöma vad som är en rimlig nivå av oro eller förberedelser. När det är jag själv som ska balansera förhoppningar och oro blir det bara oron som får livsrum, och glädjen i att ordna saker får stryka på foten.→ Läs resten av inlägget!