Om en vecka är det dags!

Folkrot är en skånsk kulturfestival som hålls på mysiga Spelmansgården uppe på Hallandsåsen, i år den 12-13 juli.

Huvudtemat är musik och dans, med fokus på folkmusik och folkdans: konserter, workshops, med mera.

Men samtidigt pågår också Folkrotsmarknaden: Hantverk och försäljning med lokala producenter. Och det är där jag kommer in: jag kommer att stå på marknaden och sälja mina böcker! Och jag utlovar spännande rabatter 😊

Hela programmet för årets Folkrot finns här:

www.folkrot.se/program

Du hittar även info på Folkrot och i evenemanget https://www.facebook.com/events/3652259538365119Läs resten av inlägget!

Därför finns inte tredje boken om Elsinorien som ljudbok

Bild på ljudboksomslagen till Lysande klot tvenne och Knutar och band och det tryckta bokomslaget till Viddernas väv.

Ibland får jag frågan: Varför finns inte tredje boken om Elsinorien som ljudbok?

Svaret är enkelt och tråkigt: Det är för få som lyssnat på första och andra boken. Därmed konstaterar de som håller i pengarna och besluten att det kostar mer än det smakar. Det går helt enkelt inte ihop sig att satsa på ljudbok för Viddernas väv.

Det respekterar jag självklart.

Samtidigt skaver det.

🎧 Jag tycker böckerna är bra och tror att fler skulle uppskatta dem.

🎧 Jag tycker att Karin Skog – även känd som @kurreduttens – har gjort en fantastisk inläsning.

🎧 Och så stör det förstås att serien inte är komplett för ljudboksläsaren. Det är som att saker inte riktigt blev klara. Det är bara att titta på bilden, så ser man ju att något är fel!

Dessutom vore det förmodligen mer lockande för en del ljudboksläsare om de visste att det fanns en hel serie att lyssna på. Vet man att sista boken fattas så känns det kanske som ett MEH! redan innan man börjar.

Jag har funderat på andra lösningar. Typ att bekosta själv. Men nej, det har jag inte råd med, i alla fall inte i nuläget. Förmodligen inte inom den tid det ens skulle vara relevant. Och visst, jag skulle kunna försöka mig på någon sorts kickstarter, men det kräver ju ett rätt rejält intresse.

Vad du kan göra? Tja, det är ju det gamla vanliga: få fler intresserade. Tala om för vänner, bekanta och slumpmässiga personer på stan att de borde lyssna på böckerna om Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!

Här träffar du mig i sommar

Gammal skånekarta med tre pilar och texten "Här träffar du mig i sommar".

Här träffar du mig ihop med mina böcker i sommar:

🎻12-13 juli: Folkrotfestivalen, Bjärehalvön – Folkrot 2024

🌴31 augusti: Söderslätts bok & papper, Trelleborg, under Palmfestivalen

🌹7-8 september: Gunnebo Trädgård, Skivarp, Skördemarknad

🗺📍Jag tänkte att det skulle vara snyggt med en skånekarta för att visa. Och eftersom moderna kartor har rättighetsgrejer att hantera så letade jag reda på en gammal skånekarta på wikimedia. Men gu så knöligt det var att lyckas zooma in tillräckligt och lyckas sätta markeringar på rätt ställen på telefonens lilla skärm 🙃

Och kör inte efter den här kartan, folks – den är från 1700-talet!

Läs resten av inlägget!

– Varför måste ni ha så konstiga namn i fantasy?

När jag började skriva det som med tiden blev Lysande klot tvenne, så hade karaktärerna helt vanliga namn. Paulina. Maria. Nadja. Andreas. Nathan. Jag använde namn jag tyckte om men funderade inte så mycket mer över saken.

Senare började jag mixtra med stavningen av en del av namnen. Jag minns inte exakt hur mina tankar gick, men det var väl ett sätt att markera skillnaden mot ”vår vanliga värld”, eftersom boken huvudsakligen inte utspelar sig här.

Med tiden gjorde jag mer genomgripande förändringar. Framför allt för att de flesta av de namn jag dittills hade använt har sitt ursprung i bibliska sammanhang, på ett eller annat sätt. Och det blev ärligt talat inte särskilt vettigt, med tanke på … allt. Jag ville frikoppla från den religionskulturella bakgrund som vi i vardagen, i Sverige idag, rätt sällan tänker på.

En del namn hittade jag på. Andra genomgick mer drastiska förändringar än bara stavning.

För de personer som hör till vår värld, här på Jorden, satsade jag på namn med sin grund i det fornnordiska. På det sättet kunde jag låta början utspela sig i en mycket diffus ”dåtid”. (Sinja är en ganska ovanlig variant av Signe.)

Hade jag skapat ”min” värld idag hade jag kanske varit mer systematisk från början. Låtit namn från samma land i min påhittade värld vara byggda på liknande sätt. Nu är det lite mer slumpmässigt. Så blir det väl å andra sidan ändå när folk har kontakter med sina grannländer och sin omvärld?

Och ja, några av mina namn är nog lite krångliga.→ Läs resten av inlägget!

Söndagsväxt med Sanne: Trift

... i ögonvrån såg jag mängder av intensivt rosablommande trift längs med den smala landtungan. Rosa blommor, blått hav, blå himmel.

Den rosablommande triften hittar vi oftas vid havet. Det kan man lista ut från artepitetet _maritima_

[Okej, nu blir det både sidospår och överkurs: Det vetenskapliga namnet på en art består av två delar. Triften heter Armeria maritima. Första delen, Armeria, är släktet och skrivs alltid med stor bokstav i början. Andra delen, maritima, är artepitetet och skrivs med liten bokstav. I ett släkte kan det ingå många arter. Artepitetet preciserar alltså vilken art inom släktet det är. Ofta är artepitetet beskrivande, till exempel genom att tala om var växten brukar hittas – maritima hittas vid havet, pratensis hör hemma på ängen – eller att det är ”den vanliga” = vulgaris, eller läkeväxtvarianten = officinalis.] – Slut på utvikning!

Som sagt var, triften brukade man framför allt hitta vid havet. På senare år har den dock blivit vanlig längs många vägar. Det beror på spridningen av vägsalt. Vägsaltet som hamnar i vägrenen får triften att trivas.

Triften letade sig in i mina böcker via ett möte från en utflykt till Dagshög under gymnasiet. Dagshög är en gravhög (Skånes största, säger wikipedia!) och ligger ett par kilometer från Torekov på Bjärehalvön i nordvästra Skåne. Alldeles bredvid ligger resterna av ett gammalt stenbrott och den gamla utskeppningsplatsen för den brutna stenen. Tillsammans med den karga betesmarken bildar detta ett fantasieggande landskap. Och där växer massor med trift!

Det finns blommor som för ett otränat öga kan påminna om trift men som inte alls är släkt. Det gäller exempelvis gräslök och olika arter av vädd (ängsvädd och åkervädd).→ Läs resten av inlägget!

Jag är tjock

Jag är tjock. Eftersom jag inte var det från början så är det mitt eget fel. Och alltså skäms jag, för det vet jag att jag ska göra.

Jag var en spinkig unge. Inte för att jag inte åt, för det gjorde jag. Både mat och mammas kanelbullar. Jag var smal för att det var sån jag var.

Sen kom puberteten. Då blev jag tjock om låren och baken. Fast det märkte jag inte förrän i efterhand, för det var inte sånt jag tänkte på på den tiden (tack och lov). Upptill var jag fortfarande smal, både om mage och allt annat.

Jag har ”alltid” haft en markerad midja. Jag trodde det skulle förbli så. Det satte sig aldrig något runt magen på mig.

Men så kom graviditeterna. För första gången fastnade en del av fettet på magen. Och just det fettet ville inte försvinna igen. Jag fick vänja mig vid att folk då och då (allt från okända barn till kollegor på jobbet) frågade om jag var gravid (igen), trots att jag inte varit gravid på flera år.

Numera är jag tjock. Nej, det behövs inga omskrivningar. Jag är tjock. Magen är värst.

Det finns många faktorer i det:

– Jag går på SSRI sedan en hel massa år. Tack och lov! Det har gjort underverk för min ångest. Tack vare det kan jag leva ett liv där inte ångesten styr. Givet de snåriga stigar livet vandrat på senare år så vet jag inte hur jag skulle rett ut det annars.→ Läs resten av inlägget!

”Du står väl här nästa år också?”

Den frågan* får man ibland när man står på någon mässa eller marknad och försöker sälja böcker, från någon som är lite intresserad av ens böcker men inte mäktar komma till skott, för att hen redan handlat mer än samvetet eller plånboken bjuder.

Det finns en förväntan på att återkomma år efter år och stå och sälja sina böcker på samma platser.

Men sanningen är att det inte riktigt funkar i praktiken. I alla fall inte för mig.

Att stå på en marknad och sälja böcker är i många fall en ganska dålig affär, rent ekonomiskt. Det man hoppas på är i de flesta fall att nå ”break even”, alltså att få in pengar som täcker de faktiska utläggen för dagen (marknadsplats, utlägg för resa och parkering, etc). Lön för tiden man står där ska man inte räkna med. Än mindre ersättning för själva boken.

Det finns förstås de som tycker det är himlans kul att stå och babbla med knappt intresserade människor en hel dag. Det gör inte jag. Ja, det finns tillfällen och sammanhang där jag också gillar det, men en slumpmässig säljplats där de flesta är ointresserade av det jag har att erbjuda hör inte dit.

Och tiden jag står där, alla de där timmarna, är tid när jag kunde haft möjlighet att skriva. Eller komma ifatt med disk och tvätt. Eller rentav haft tid att läsa en bok själv. Skrivandet är min hobby; på vardagarna har jag ett vanligt jobb att sköta.

Jag fattar att det är svårt att ta beslut, komma till skott och köpa mina böcker.→ Läs resten av inlägget!

Havet och somrarna

Mina barndomssomrar var vid havet.

Ja, inte bara, förstås. Men jag minns havet som en väsentlig del av somrarna. Hela dagar som tillbringades på den långgrunda stranden en dryg mil hemifrån. Kylväska med filmjölkslunch, hemgjord saft och kanelbullar. Jag var i vattnet så stor del av tiden som det var möjligt. Och innan man åkte hem fick man glass: någon av de billigaste plattrunda ispinnarna för 1:25.

Sen flyttade vi närmre staden – och havet. Jag kunde själv gå till stranden med kompisar. Det var strandfester med klassen på gymnasiet. Somrarna innebar sommarjobb som städerska med tidiga och korta arbetsdagar, och var det varmt cyklade jag till stranden på vägen hem från jobbet.

Sen blev jag vuxen ”på riktigt” och flyttade hemifrån. Hamnade på andra platser i landet, där havet var långt borta, fysiskt eller mentalt. Jag saknade havet men tappade också kontakten.

När jag träffat min blivande man och vi letade hus hamnade vi lyckligtvis på rimligt avstnd till havet. Inte riktigt så nära att det blir av att man cyklar till stranden, men bara en kort biltur bort – och på en plats där många bilresor innebär körning längs havet. Det är bra för min själ. Men heldagar på stranden blir det inte. Vi har undvikit strandturer mitt på dagen för barnens skull, men när man ständigt har pågående renoveringsprojekt är det lätt att man inte heller kommer iväg på det planerade kvällsdoppet för att ingen riktigt orkar när det väl är dags.

Numera är barnen inte intresserade av att åka till stranden med mig.→ Läs resten av inlägget!

Biblioteket är din vän på semestern!

Har du åkt på semester men glömt att få med dig något att läsa? Lugn, biblioteket är din vän!

Min bok Lysande klot tvenne finns exempelvis på alla de bibliotek som radas upp i den här filmen (jag tror jag fick med alla!). Och då pratar vi om de fysiska böckerna; många av dem har även eboken (kolla i din biblio-app!) och/eller som ljudbok. Många av dem har även de båda andra böckerna i serien: Knutar och band och Viddernas väv.

Infon om var böckerna finns är hämtad från allabibliotek.se

@forfattarsanne

Har du åkt på semester men glömt att få med dig något att läsa? Lugn, biblioteket är din vän! Min bok Lysande klot tvenne finns exempelvis på alla de bibliotek som radas upp i den här filmen (jag tror jag fick med alla!). Och då pratar vi om de fysiska böckerna; många av dem har även eboken (kolla i din biblio-app!) och/eller som ljudbok. Många av dem har även de båda andra böckerna i serien: Knutar och band och Viddernas väv. Infon om var böckerna finns är hämtad från allabibliotek.se #bibliotek #semester #sommarläsning #svemester #hemester #böcker #stockholm #mölndal #varberg #falkenberg #västerbotten #norrbotten #umeå #sävsjö #nässjö #norrköping #uppsala #kävlinge #sjöbo #skurup #sundsvall #karlskoga #kungsbacka #lundsuniversitet #huddinge #göteborg #eskilstuna #flen #sigtuna #oxelösund #härnösand #botkyrka #svenska

♬ Summertime – ZydSounds
Läs resten av inlägget!