Äta ogräs är ganska tråkigt utan smör

”Du kan äta det istället.”

Kommentarer av den typen är vanliga i en del grupper, när någon beklagar sig över exempelvis kirskål eller svinmålla, alltså några av våra vanligaste ogräs.

Det är förstås helt sant. Både kirskål och svinmålla är fullt ätliga. En del tycker det är jättegott, andra inte.

Jag har kopiösa mängder kirskål. Det mesta av den växer tack och lov på ställen där den inte är till något besvär (alltså inte i trädgårdslandet eller blomrabatterna). Om jag ville skulle jag alltså kunna leva på kirskål. Bortsett från att jag inte skulle kunna det, eftersom det förstås inte blir en fullvärdig kost. Och ja, jag har provat att tillaga kirskål, stuvad och i paj om jag minns rätt. Det går att äta, men det finns betydligt godare gröna blad.

Väldigt många saker går att äta, och de allra flesta saker går att göra godare på ett enkelt sätt: med smör, grädde eller annat gott fett samt lite salt. I kristider kommer det inte att vara de slumpmässiga ogräsen eller tråkiga grönsakerna som kommer att vara en bristvara (i alla fall inte hos den som har trädgård) utan smöret (eller olivoljan eller rapsoljan eller vad man nu vill använda). Jag har ingen egen ko och odlar alldeles för lite av lämpliga oljeväxter (vissa år kanske jag kan få ihop lite solrosolja?).

📖

Jag rotade i min väska och plockade fram sakerna jag köpt med mig till henne från Vanese: en stor påse grovt salt och ett halvt kilo smör, invirat i flera lager linneduk.→ Läs resten av inlägget!

Att bli vuxen är inte något dåligt

Jag har nyss skickat iväg min äldste son på det första riktiga vuxenäventyret. (Skickat iväg = skjutsat till avreseplatsen.) Och jag funderar på det här med att bli vuxen och vår syn på det.

På ”vuxenpoäng” som något negativt och tråkigt. På människor som varit vuxna i decennier men som ändå vill fortsätta hävda att de inte är det, för att man ser någon sorts likhetstecken mellan att bli vuxen och bli tråkig.

Man måste inte bli tråkig för att man blir vuxen. Man kan fortsätta göra kul, inspirerande och häftiga saker fastän man är vuxen. Ibland tack vare att man är vuxen.

Att vara vuxen handlar om att vara tvungen att ta ansvar för konsekvenser, att inte kunna förlita sig på att någon annan löser allt. Att ibland också frivilligt ta ansvar åt andra, för att dela bördan eller för att hjälpa den som inte själv kan. Men att bli vuxen innebär också en massa möjligheter att själv bestämma över sin tillvaro. Att ta avgörande beslut, både kring sommaräventyr och mer långsiktiga saker.

När min man dog, och jag vid 40 års ålder blev änka, kallade jag det för det ultimata vuxenblivandet. Det satte saker på sin yttersta spets, både i praktiska saker som behövde hanteras och i att vara tvungen att klara mig själv. Men vuxen, på vanligt sätt, hade jag ju varit långt innan jag träffade min man.

📚

I mina böcker om Elsinorien följer vi huvudpersonens vuxenblivande.

💚

När blev du vuxen? Kan du peka på någon särskild tidpunkt när insikten föll på plats i dig att du verkligen var vuxen, eller var det mer en gradvis grej?→ Läs resten av inlägget!

Fantasybingo!

Det är sommar. Du vill läsa mer. Du behöver ett fantasybingo!

Det är du som bestämmer reglerna. Innebär full bingorad ett havsbad, en glass, eller kanske bara en skön känsla? Det vet bara du.

  • Klicka på bingobrickan för pdf-version. Observera att formatet ändå inte är A4, så om du vill skriva ut kan du behöva välja format i din skrivare. Det funkade bra hos mig, i alla fall.
  • Själva bildens format är instagram story-format.
  • Det är självklart gratis att använda bilden och pdf:en. Sprid den gärna!
Bingobricka fem gånger fem rutor. I varje ruta et tema eller annat som kan gälla för en bok. Runt bingobrickan olika bilder med fantasykoppling.

Jag är fullt medveten om att den här bingobrickan bara täcker in en bråkdel av alla teman i fantasy – jag satte ihop den ganska snabbt. Nästa år gör jag en ny, och jag vill gärna ha dina synpunkter på vad som borde vara med i Fantasybingo 2025. Skriv i kommentarerna nedan, så har jag det samlat när det är dags.→ Läs resten av inlägget!

Söndagsväxt med Sanne: Johannesört

Midsommar har just passerat. Imorgon har Johannes namnsdag, den sista kvarlevan av den gamla midsommardagen, också känd som Johannes döparens dag. Och vad passar då bättre än att lyfta Johannesörten?

Om du krossar en blomknopp mellan fingrarna så får du röd färg på fingrarna, det ser lite ut som blodspår. Enligt sägnen växte blomman upp där blodet från den halshuggna Johannes döparen droppade ner.

Johannesört är en välkänd läkeväxt, som används mot ångest och depression. Det finns även moderna preparat gjorda av johannesört för dessa syften. Det gäller dock att ha koll på hur de påverkar annan medicinering, eftersom de slår ut eller minskar effekten av många andra läkemedel, exempelvis p-piller.

Den vackra röda färgen – ”blodet” – kommer bäst till sin rätt i tinkturer där blomman fått färga av sig i alkohol.

I mina böcker är det just som läkeväxt vi träffar på johannesörten, men jag har valt att använda ett annat mindre vanligt svenskt namn på den: mannablod (som ju också kopplar till färgen blommorna ger). Textutdraget från Knutar och band är från ett av de första tillfällen när Ailsas nyfikenhet kring växter och deras användning väcks, något som blir väldigt avgörande för hennes framtid.

”Jag tänker att efter de veckorna ska vi oavsett resultat gå över till att ge honom mannablod.” Hon såg min förskräckta blick. ”Nej nej, det är en liten gul blomma, inget värre än så. Fast den ger en röd färg, så namnet är motiverat. I sommar ska jag visa dig var de växer, både vänderoten och mannablodet.

Läs resten av inlägget!

Resultatet från Ales stenar

Så här blev filmen när jag klippte ihop den!

@forfattarsanne

Välkommen till Elsinorien! Elsinorien är en fantasyserie om utanförskap och tillhörighet, om svåra livsval och spontana avgörande beslut, omgivningens förväntningar och tillit till sin egen förmåga, om hur stora utmaningar sätter djupa spår och om kampen för en bättre värld. Elsinorien består hittills av tre böcker: ⚪ Lysande klot tvenne 🧶 Knutar och band 🕸 Viddernas väv Läs mer på www.elsinorien.se Filmat vid Ales stenar och på andra platser i södra Skåne. #elsinorien #böcker #läsning #personligutveckling #alestenar #skåne #svenskfantasy #fantasy #vallmo #backtimjan #havet #natur #kåseberga #booktok #swedishbooktok #svenska

♬ My Kingdom – Kingdom Two Crowns: Norse Lands Original Game Trailer Soundtrack – Kalandra

Välkommen till Elsinorien!

Elsinorien är en fantasyserie om utanförskap och tillhörighet, om svåra livsval och spontana avgörande beslut, omgivningens förväntningar och tillit till sin egen förmåga, om hur stora utmaningar sätter djupa spår och om kampen för en bättre värld.

Elsinorien består hittills av tre böcker:

  • Lysande klot tvenne
  • Knutar och band
  • Viddernas väv

Filmat vid Ales stenar och på andra platser i södra Skåne.→ Läs resten av inlägget!

Midsommar är komplicerat

Jag drömmer om en perfekt midsommar. För min del involverar det (utöver sill, potatis och jordgubbar) bland annat blomsterkransar, folkmusik, möjlighet att dansa folkdans (alltså både musik, yta, och människor att dansa med, inklusive någon som faktiskt vill dansa mig, så att jag inte bara blir sittande och tittar på, för evigt påmind om nån som brukade dansa med mig men inte längre finns).

Jag vill gärna ha mycket folk omkring mig på festen, men inte folk som super sig drängfulla, och inte heller människor som kräver ett intensivt umgänge – jag vill liksom ändå kunna försvinna i mängden.

Midsommar är komplicerat.

Det är ju inte så att de människor som bor omkring mig magiskt har samma önskemål som jag. Folkmusik och dans på kvällen ingår inte i gemene mans midsommarstandard; snarast är fokus på små grodorna runt midsommarstången för ointresserade barns skull och sen en spellista från spotify med aktuella hits eller hits från den egna ungdomen. Tror jag i alla fall; jag minns inte ens när jag firade midsommar med ”gemene man” 😉

Jag har dessutom den dåliga vanan att ta semester precis till midsommar. Det innebär att jag liksom haft fullt upp in i det sista, och när semestern väl börjar, på midsommar, så har jag inte haft tid att planera nåt. I år har det verkligen varit full rulle ändå till mållinjen, både på jobbet och privat, och idag har jag egentligen inte ork eller lust för något firande – kan vi inte skjuta på midsommar en vecka, så jag orkar bry mig, liksom?→ Läs resten av inlägget!

Kvällstur till Ales stenar

Jag tog en tur till Ales stenar idag. Det var ungefär min enda plan idag: ledig dag och födelsedag, så kändes det som en bra utflykt. Men större delen av dagen fick ägnas åt föräldrande, så turen till stenarna blev inte förrän till kvällen.

Nå, det hade fördelen att det fanns parkeringsplats nere i hamnen och var ganska lite folk uppe vid stenarna. Sommarsolståndet är inte förrän imorgon; då gissar jag att det är betydligt mer folk där. Och sen drar semestrarna igång på riktigt, och då är det liksom folk konstant.

De människor som kom där under den stunden jag var där kom mestadels i par. Och av det jag såg verkade det vara en tydlig uppdelning: männen fotograferade stensättningen (eller omgivningarna?); kvinnorna väntade.

Själv hade jag drottningen på mig. Och jag övade på att göra sånt jag är väldigt obekväm med: filma mig själv. Rentav både med selfiestick och stativ (okej, det är samma lilla pryl). Jag har djupt inpräntat i mig att det liksom inte är okej att ta plats och fåna sig på det viset. Nån variant på Jante, antar jag. Men kanske blev något av det användbart, kanske blir det något ni får se resultat av någon gång – även om det förstås inte blir i närheten av de idéer jag egentligen har. Det är ju fördelen med skrivande jämfört med filmning: jag behöver varken bra utrustning eller avancerade program, det är bara min egen förmåga som sätter gränserna.→ Läs resten av inlägget!

Söndagsväxt med Sanne: Vallmo

Vallmo nämns bara två gånger i min bok Knutar och band, båda gångerna i samma mening. Ändå har jag vallmo på bokomslaget.

Jag älskar vallmo. Den intensivt röda färgen. De tunna skrynkliga kronbladen som aldrig vill vara stilla i vinden utan gäckar mig när jag vill fotografera. Knopparnas taggiga hårighet. De tjusiga frökapslarna.

Det röda och skrynkliga kopplar jag i boken/böckerna ihop med ett rött sidentyg som blir betydelsefullt både känslomässigt, praktiskt och ceremoniellt – eller rentav magiskt?

Den starka röda färgen kan förstås på ett symboliskt plan också kopplas till de starka känslor som ligger och pyr under ytan under stora delar av Knutar och band men som tids nog också får möjlighet att blomma ut.

Det finns många arter av vallmo i världen, i olika starka färger: blått, gult, orange och rosa. Men i södra Sverige, där jag bor, är vild vallmo synonymt med röd färg i form av arterna kornvallmo, rågvallmo och spikvallmo.

”Och längs min lilla stig, i kanten ut mot gräshavet, vajade mängder med intensivt röda vallmoblommor som såg ut som skrynkligt tunt rött papper. De kantade min väg och kom närmre och närmre mig … och så insåg jag att det inte alls var vallmo, utan det röda frasande pappersliknande runt mina ben var klänningen, röd och på samma gång välstruken och småskrynklig.”

ur Knutar och band

Ibland finns det vallmo i fröblandningar för ”blomsteräng”. Men vallmo är ingen ängsväxt. Istället hör den, precis som blåklint, till det som brukar kallas åkerogräs. Ogräs är växter som växer där man inte vill ha dem, och åkerogräs växer alltså i åkern fastän de inte är den odlade grödan.→ Läs resten av inlägget!

Olika prioriteringar

Dagens viktigaste aktivitet avklarad: jag har röstat 💚

Innan det hann jag med en annan vanlig aktivitet så här års: en avslutning på en av familjens fritidsaktiviteter. När det var dags att gå därifrån, en halvtimme före utsatt tid, och jag stod i entrén och tog på mig sandalerna, så nämnde jag för en annan mamma att vi skulle och rösta nu.

”Va, är det sista dagen idag?” sa hon.

Jag bekräftade.

”Jaha. Nä, jag har nog inte tid med det”, sa hon. ”Det brukar vara så lång kö, jag har inte lust att köa.”

Jag tänkte på hur olika prioriteringar man har. I ärlighetens namn lät det som att hennes intresse var lågt, kanske var köer mest en ursäkt? Men jag kom inte på något bra att säga, jag var liksom inte beredd.

I vallokalen en stund senare konstaterade jag att det inte var någon kö alls.→ Läs resten av inlägget!

Söndagsväxt med Sanne: Korgblommiga växter

Förra veckan pratade vi om rölleka. Idag blir det en liten fördjupning i den växtfamilj röllekan tillhör, nämligen korgblommiga växter.

En röllekastjälk grenar sig upptill i flera grenar. I toppen av varje sådan gren sitter vad vi först uppfattar som en blomma. Men om du tittar närmre på en sådan blomma så består den i själva verket av många små blommor, som sitter samlade tillsammans i en liten behållare. En korg, kan man kalla det – och det är just vad man gör.

Korgblommiga växter har alltså många pyttesmå blommor som sitter tätt tillsammans i en blomkorg på ett sätt som gör att vi uppfattar det som en enda blomma.

Hos en del korgblommiga växter ser alla de små blommorna likadana ut. Hos andra, som exempelvis rölleka, har blommorna i kanten en form som gör att de ser ut som kronblad.

Skillnaden på de olika blommorna i korgen är ännu större hos prästkrage, som också är en korgblommig växt. Mittblommorna (eller diskblommorna) hos prästkragen är gula, medan kant- eller strålblommorna är vita, med en långt utdragen tunga.

Andra exempel på korgblommiga växter är solros, blåklint, maskros, höstaster, fibblor, ängshaverrot, sallat, tistlar, cikoria*, renfana, kamomill … och en hel massa andra vanliga och ovanliga växter.

Det finns förstås jättemycket att säga om korgblommiga växter om man vill gå in på detaljer. Det tycker jag inte alls vi behöver göra. Men att känna igen principen för hur en korgblommig blomkorg är uppbyggd är en bra grund.

Pilla gärna sönder någon av de blommor jag nämnt ovan.→ Läs resten av inlägget!