Om att förklara från olika vinklar

Många tycker att matematik är ett svårt skolämne.

Själv tyckte jag alltid matte var ett av de roliga ämnena. Tydliga regler och principer, men också att man genom ett logiskt angreppssätt i flera steg kan räkna ut saker som vid första anblick kan verka omöjliga att ta reda på.

För att matten ska bli begriplig behövs dock att den som förklarar gör det på ett sätt som får det att ”klicka” för mottagaren. Och med matte tror jag det blir extra tydligt att en modell inte funkar för alla. En del behöver förstå alla steg och resonemangen bakom, behöver förstå varför det inte kan vara på något annat sätt. Andra behöver ”bara” se man ska göra på det här sättet och då blir det samma resultat som i facit, och då fortsätter man att göra så och är nöjd med det. Vissa vill ha demonstrerat flera olika vägar till samma svar. Och olika hjärnor är strukturerade på olika sätt och behöver angripa problemet från olika vinklar.

För många kan det funka med bara en av förklaringsvarianterna, även när den inte ens är fullständig, för när aha-känslan kommer så faller det sista på plats av sig självt. Men för att vara på den säkra sidan behöver man egentligen alla vinklarna. (Vilket väl hänger samman med att även för något som man har ”kunnat” i många år, så kan man ändå plötsligt få en aha-känsla när ytterligare en aspekt faller på plats.)

Samtidigt finns det en hel del lärare (eller, det gjorde det i alla fall när jag gick i skolan) som lär ut utifrån den variant som fungerar för dem själva.→ Läs resten av inlägget!

Jag skriver för att få andra att förstå

Ett av de viktigaste skälen till att jag skriver är att försöka få andra att förstå.

Vad jag vill få folk att förstå varierar.

Det kan handla om att förklara ett miljöproblem och den komplexa helheten som leder till att en viss åtgärd är en bra lösning fastän den kanske inte verkar vara det först.

Det kan handla om hur det är att leva med ångest: hur ångesten inte bara är en tanke eller en känsla utan båda delar och mycket mer: en förlamande kraft som påverkar hela livet.

Och det kan handla om att visa på de långtgående effekterna av ett beslut eller en händelse, i många led och många år, och därmed även förmedla att det som verkar enkelt inte alls behöver vara det.

Eller något helt annat.

Jag använder ofta en hel del ord när jag skriver. Fler ord än folk generellt tycker att man borde. För jag vänder och vrider på saker, Uttrycker ur olika vinklar. Vill ha med alla nyanser. Nyanser och detaljer är viktiga för mig. Jag vill komma ifrån det förenklade, där det bara finns ett rätt svar. Det finns ju som bekant många nyanser i gråskalan. Men även i gråskalan tycker folk ofta att man ska välja bara en färg, att less is more.

Trots att jag använder för många ord, så får jag ändå ganska ofta höra att jag skriver så att folk förstår. Att jag får dem att förstå svåra saker eller förstå hur något känns.

Då blir jag glad. För jag vill ju nå fram, få andra att förstå.→ Läs resten av inlägget!

Ni vet att ni behöver oss

Vi som ställer frågor när ni är otydliga.

Ibland är det så självklart för er själva vad ni menar att ni inte tycker det behöver förklaras. Andra gånger vet ni inte själva vad ni menar och hoppas slippa komma fram till det. Ganska ofta har ni inte tänkt helt färdigt.

Vi som frågar varför saker är som de är och visar på hur det skulle kunna vara istället och förklarar varför det skulle vara bättre.

Ja, det är obekvämt med ifrågasättanden. Samtidigt som mycket av det som ni ser som självklart idag kom till genom liknande ifrågasättanden.

Vi som delar med oss av viktig information, förklarar och berättar, så att fler får veta och bilda sig en egen uppfattning om saker, baserat på fakta.

Tydlighet. Fakta. Kunskap.

Ni vet att ni behöver oss, även om vi är jobbiga i stunden.

Eller så vet ni inte det. Då behöver ni läsa mer historia.→ Läs resten av inlägget!

Litar du på folk? (Om oprecisa frågor och besvärliga människor)

”Litar du på folk i allmänhet?”

Frågan ställs då och då i diverse undersökningar. Och sen rapporteras resultatet i någon nyhetssändning, och någon drar en massa, stundtals väldigt långtgående, slutsatser, om den ökande eller minskande tilliten.

Jag gillar inte frågan. För vad då, ”litar på”?

Jag litar på att de allra flesta människor inte kommer att stoppa gift i mjölpåsen i mataffären eller skjuta ner mig på stan.

Jag litar på att de flesta människor som kör bil faktiskt kan köra bra, åtminstone en dag när de är utvilade, på bra humör och när väglaget är bra. Men jag vet att en del kommer att orsaka bilolyckor.

Jag litar på att en majoritet av de människor jag möter på ett tåg inte kommer att sno min väska om jag går till bistron och köper en kaffe. Men jag litar inte på att det gäller för riktigt *alla* människor, och lämnar jag väskan föredrar jag ändå att göra det när det är långt till nästa station, för att minska risken.

Jag tror att väldigt många människor vill väl – men också att det de menar med ”väl” inte alls behöver vara samma sak som jag menar. Ibland kan deras väl betyda något som jag vet är skadligt för mig eller någon annan. För att vi har olika värderingar, olika mycket förståelse för något, eller för att vi i grunden fungerar olika men deras utgångspunkt är att alla funkar precis som de (eller för den delen att alla borde göra det, så det bästa de kan göra är att försöka ”fixa” det).→ Läs resten av inlägget!

”No plot, just vibes”

”No plot just vibes” (ingen handling, bara stämning) har blivit ett populärt uttryck för att beskriva en viss sorts romaner som betonar stämning, karaktärsutveckling, känslor och atmosfär, snarare än handling. Ofta skildras en hjältinnas inre liv och blick på samhället.’

Det läser jag i en artikel hos Selma Stories – som numera heter Bonniers Bokklubb. Kanske var det just i ett av deras inlägg jag först läste om fenomenet, eller vad man nu ska kalla det.

No plot just vibes.

Är det *det* mina böcker borde kallas?

Det är ju inte så att mina böcker är utan handling. Det händer saker. Men framför allt andra och tredje boken är inte lika tydligt händelsedrivna.

”… romaner som betonar stämning, karaktärsutveckling, känslor och atmosfär …”

Ja! Grunderna för mitt skrivande är nog i huvudsak två:

1. att skapa en miljö att förflyttas till för att uppleva en viss stämning, en viss känsla.

2. att läsaren ska få uppleva, känna, förstå en karaktärs tankar och känslor.

Allt detta är förstås ändå kombinerat med ett händelseförlopp, där beslut behöver tas och saker behöver göras. Men det är liksom inte en uppradning av ”slåssascener”.

Jag är trots allt uppvuxen med Anne på Grönkulla, och vad vore Anne utan hennes känsla för skönheten hos Prince Edward Island?

Men de böcker jag hittar i listor över #noplotjustvibes verkar vara böcker som utspelar sig i vår tid och vår värld. Mina böcker är fantasy: de utspelar sig i en annan värld, med åtminstone delvis andra förutsättningar. Hur hittar jag till de läsare som gillar #noplotjustvibe men som inte är vana vid fantasy?→ Läs resten av inlägget!

– Berätta om din häxa!

Vad är egentligen en häxa?

Är hon ond eller god?

Är hon en person med större kunskap än de flesta, eller en kvacksalvare som huvudsakligen är bra på att få andra att tro att hon kan något?

Har hon magiska förmågor, eller är hon bara bra på att använda helt vanliga mänskliga förmågor?

Är det en ärofylld benämning, på någon man behöver och ser upp till, eller ett skällsord man använder mot någon man tycker är besvärlig och frispråkig och gärna vill tysta?

(Är hon ens en kvinna? Kanske inte alltid. Men den mest gemensamma faktorn för den som kallas häxa brukar vara just den: personens kön. Är det inte en kvinna så brukar man använda andra ord än häxa.)

Synen på häxan har skiftat genom tiderna. Vi som skriver fantasy har möjlighet att välja den vinkel vi vill: Vill vi visa på vad kvinnor behövt utstå bara för att de inte anpassat sig till krav på likriktning, eller vill vi visa på hur det kan vara istället?

När jag nu blivit ombedd att berätta om mina häxor, i mina böcker, så vill jag berätta om prästinnorna i Leike. De är kunniga kvinnor, bland annat när det gäller växter (hur de odlas och hur de kan användas), och de berättar gärna sagor, både för nöjes skull och som en grund för djupa filosofiska samtal. Varje år för de noggranna anteckningar om naturens skiftningar. Det finns en religiös grund för prästinnornas liv och verksamhet, men den är aldrig i fokus – traditionerna och ritualerna i sig är viktigare än religionen.→ Läs resten av inlägget!

Till Moxie

Till Moxie
Tack för alla åren när
jag inte behövde Elsinorien.

Moxie. Det var så han kallades av många, och en hel del av dem visste nog faktiskt inte vad han egentligen hette.

Vi träffades första gången i början av juli 1999, och vi blev ihop nästa gång vi träffades, fem veckor senare.

I ungefär den vevan la jag undan mina bokmanus och de dåliga samveten jag länge hade förknippat dem med. Men det hade egentligen inget med honom att göra. Jag hade tagit examen, kommit in på en annan efterlängtad utbildning, och livet var i största allmänhet i en fas när det var läge att ta den sortens beslut. Det var länge sedan det funnits tid eller lust för bokskrivandet. Det var bättre att bestämma sig för att stoppa undan skrivandet, till en annan punkt i livet när det passade bättre.

Under åren med Moxie behövde jag inte Elsinorien eller den verklighetsflykt jag skapat själv. Med Moxie hade jag något jag aldrig riktigt vågat tro på för egen del. Jag hade fullt upp med att göra verklighet av gemensamma drömmar och mål. Självklart var det inte perfekt (renovering, arbetslöshet, småbarnsår, sjukdom, och så vidare), men överlag väldigt bra.

Sen kom cancern. Räknat från diagnosen fick vi knappt ett år, ett bonusår skapat av cellgifter och modern sjukvård, innan han dog, den 2 maj 2016.

När det värsta kaoset efter döden lagt sig plockade jag fram mina gamla bokskriverier. För jag behövde egna drömmar, egna mål. Att skriva klart mina böcker och få dem utgivna blev det mål som höll mig över ytan, drev mig framåt.→ Läs resten av inlägget!

Så hur börjar Lysande klot tvenne på riktigt då? Så här!

Tidigare idag postade jag en reel med en inledning som inte kom med i slutversionen av boken. Istället börjar boken med att någon ropar ett namn:

Text på första sidan i kapitel 1 i boken Lysande klot tvenne.

Och på uppslaget innan finns denna text:

Ljus mot Mörker
Gott mot Ont
Mö mot Man
Mod mot Makt.

Frukt av två världar
ska rädda den ena
undan stor ondska
från vidder och djup.

I mästarens händer
finns kraftens redskap,
symbolen för universum,
som talar om framtid och förgången tid.

Enhornets ryttarinna,
utsedd i tidernas gryning,
ska uttala orden,
den uråldriga besvärjelsen.

Hans kraft och hans styrka,
det hans välde vilat på,
ska krossas mot klipporna,
hans drömmar bli till grus.

Tyes’do avarai am gianev esvot,
lamasie rohas a bice,
bentiaverz faryan hedeimarienon!

Jag befaller dig i händerna
på dem som har rätten och makten,
till universums höga herrar!

>> Här kan du läsa första kapitlet i Lysande klot tvenne!Läs resten av inlägget!

Känn dig varnad

När jag plockade fram mitt gamla bokmanus för att bearbeta det, så la jag efter ett tag till en extra inledning. Mer av ett förord än en prolog. Texten var med när jag skickade till förlag, men kom sedan att plockas bort i något senare skede, innan utgivning.

@forfattarsanne

När jag plockade fram mitt gamla bokmanus för att bearbeta det, så la jag efter ett tag till en extra inledning. Mer av ett förord än en prolog. Texten var med när jag skickade till förlag, men kom sedan att plockas bort i något senare skede, innan utgivning. Hela texten finns nedan om du tycker det är jobbigt att läsa i reelen. Vad tycker du, är det här en typ av inledning som lockar eller avskräcker dig som läsare? Vill du som författare också berätta under taggen #minbörjan? @Vasenjagarna @Elin Östberg @Björn Swendsén @Annika B Carlsson 🤟✍️ 🇸🇪 @Cecilia J @Hanna Selin | Författare ⚔️💖 📖 Jag har skrivit ner händelserna som jag minns dem. Vissa minnen sitter fastetsade in i varje detalj. Men andra har jag en mycket vagare uppfattning om. Och det har blivit ännu tydligare när jag satt mig för att skriva ner det här: när jag försökt dra mig till minnes vad som egentligen hände har jag insett att jag ibland faktiskt inte minns allt tydligt nog. Men jag har gjort så gott jag kan. Och jag är också fullt medveten om att det ibland känns som att det inte riktigt hänger ihop överallt. Som att jag ibland säger emot mig själv.

Läs resten av inlägget!

Sälja är inte min grej

Det finns saker jag är bra på, saker jag är helt okej på, och saker jag är riktigt kass på.

Att sälja mina egna böcker hör till den sista kategorin, alltså saker jag är kass på. Efter att ha stått på SciFiWorld hela dagen idag (från innan klockan 10 till klockan 18) så har jag totalt sålt EN bok.

(Som alla som ägnat sig åt sånt här vet så är det ju inte heller gratis att stå på mässor. Plus att man blir rätt trött av sådana här heldagar.)

Det är lite synd att jag är så kass på att sälja böcker. För jag tycker faktiskt jag är rätt bra på att skriva. Men det hjälper ju liksom inte. Kanske hade det rentav varit bättre att vara dålig på att skriva men i alla fall bra på att sälja? 😉

Nämenalltså … ikväll känns det lite tröstlöst. Jag skulle behöva komma på den där riktigt briljanta framgångsrika säljidén. Och det kommer jag ju inte att göra.→ Läs resten av inlägget!