jun 01 2024
Den första tanken är förstås att priset ska ligga på en nivå så att man får betalt både för arbetstiden man lagt ner och omkostnaderna kopplade till utgivning (utöver tryck och papper så finns det kostnader/lön för redaktör, layoutare, administration, marknadsföring, och så vidare).
Här gissar jag att många författare skrattar. Antingen ett fniss eller ett bittert hånskratt. Att få betalt för den arbetstid man lagt ner (annat än möjligen i nivå med kaffepengar) är förstås ett stort skämt för den stora massan av författare – även om det finns undantag i form av författare som faktiskt kan leva på att skriva böcker.
En rimligare nivå är att tänka att en bok ska kosta så mycket att man i alla fall får in minst så mycket som de konkreta utlägg man haft. Och det låter ju enkelt i teorin. Man tar de kostnader man haft, delar på så många böcker som tryckts/producerats, och så får man fram ett minimipris.
i praktiken är det knepigare. För det uträknade priset ovan bygger på att alla böckerna blir sålda. Om de inte blir det borde varje enskild bok kosta mer för att det ska gå runt.
Å fjärde sidan (eller vad är vi på för nummer nu?) så vill man ju att böckerna ska bli lästa. Varje person som läser en bok är en potentiell ambassadör för boken: någon som kan berätta om den för andra och få fler att vilja läsa. Då funkar det knappast att ha en prismodell där de första böckerna kostar flera tusen för att balansera för att man kanske inte får sålt alla böckerna.→ Läs resten av inlägget!
jun 01 2024
Det är den 1 juni, och jag vaknar till en gassande varm sommardag. Den intensiva doften av blommande schersmin – en doft som snarast hör hemma vid midsommar – slår emot mig på infarten när jag hämtar tidningen. Fläderblommorna har slagit ut och jag inser att det börjar bli dags att sätta flädersaft – det brukar vi göra efter midsommar. En humla surrar intensivt vid en rosablommande buske och hämtar nektar i varje blomma.
Jag har en massa saker jag borde göra idag, dels inför morgondagens fantastikmässa i Malmö, dels trädgårdssaker (planta tomater, klippa blåregnet, m.m.). Men det är för varmt för att göra och för varmt för att tänka.
Jag hoppas att det åtminstone blir någon åskskur senare idag, men räknar inte med sån tur.
Gillar du värme, eller är du som jag och tycker det är jobbigt?→ Läs resten av inlägget!
maj 29 2024
Söndagen den 2 juni är det Fantastikmässa på Ungdomens hus i Malmö (Norra Skolgatan 10B), och jag är där!
Mässan är öppen kl 10-15. Det finns ett antal programpunkter, och så finns både författare och hantverkare på plats och säljer sina alster. mer om vilka som finns på plats i filmen nedan.
Mer information finns i Facebookeventet Fantastik 2024 – en mässa för alla och på instagramkontot Fantastikmässa.
maj 26 2024
På det hela taget är det huvudsakligen så att svensk fantasy, alltså fantasy skriven av svenskspråkiga författare, hittar du bara om du redan vet vad du letar efter. Du behöver känna till författaren eller bokens titel, annars måste du scrolla igenom långa resultatlistor för att hitta det som göms där.
Sanne Åberg
Idag gästbloggar jag hos Sabine Mickelsson, om svårigheten att hitta svenskskriven fantasy och varför kategorin behövs där läsare letar böcker.
>> Gästbloggare: Hur ska läsarna hitta det som är skrivet på svenska?
maj 26 2024
Oxelns vetenskapliga namn är Sorbus intermedia. Det kan verka onödigt att börja med det vetenskapliga namnet, men i det här fallet säger det ganska mycket. ”Intermedia” betyder nåt i stil med mittemellan, och det är precis så det är. Oxeln uppkom från början som en hybrid mellan två (eller möjligen fler) arter i Sorbussläktet, där även rönn ingår. Oxeln uppkom för sisådär 10 000 år sedan (tidsangivelsen varierar) här i Sverige.
I södra Skåne, där jag bor, är oxeln ett vanligt träd både i alléer på landet och vid torg och längs gator inne i tätorter. På våren när knopparna slår ut, rakt uppåtriktade, ser man först bara bladens vitludna undersida, som små silverspjut mot himlen. Sedan kommer den vackert gröna ovansidan, och strax därefter (nu!) blommorna, som senare bilder röda frukter, kallade oxelbär, som ser ut som stora rönnbär, eller små äpplen, beroende på hur man vill associera. Och ja, precis som äpplen (och körsbär) är oxeln en rosväxt (tillhör familjen Rosaceae).
Oxeln används också som häckväxt, men då missar man till största delen blomning och bär.
Oxeln förekommer i böckerna om Elsinorien.
”Vad är det för träd som växer på vallen norr om byn? De som man beskär så hårt på höjden.”
”Mestadels oxel. De får gulvita blommor senare och uppskattas av insekterna. Sen till hösten får de röda bär som fåglarna äter av i vinter.”
(ur Knutar och band)
Oxlarna stod i höstskrud i mäktiga färger. Inte som bokarna, tänkte jag när jag försökte sätta ord på prakten; bokarnas roströda läderartade löv hade nästan en metallglans som fick mig att tänka på koppar.→ Läs resten av inlägget!
maj 25 2024
Imorgon är det mors dag. Och jag tycker att det är dags att lyfta fram mammorna i våra böcker.* Mammorna är ju källan till så mycket!
I mina böcker finns det många mammor. Några av de som nämns vid namn ser du i reelen. Det finns fler som nämns vid namn, och det finns ytterligare andra som bara nämns som någons mamma eller med någon annan titel eller liknande.
Huruvida någon benämns med namn eller inte säger egentligen inte så mycket om deras betydelse utan mer om från vilken vinkel de dyker upp i berättelsen. Mammor finns ofta med som en viktig del i atmosfär, stämning, kulturen i en familj, och är en stor del av den miljö deras barn växer upp i. Ona, som nämns i filmen nedan, finns med redan tidigt i första boken om Elsinorien (Lysande klot tvenne) men nämns inte vid namn förrän i andra boken (Knutar och band).
I mina böcker träffar vi på mammor som leder kamper, ofrivilliga mammor, mammor som har makten, mammor som är döda, och många andra mammor. En del får vi lära känna närmre. En del blir mammor först efter att vi redan lärt känna dem.
Du som skriver: Vill du berätta om någon eller några mammor i dina böcker eller manus?
Du som läser: Har du någon favoritmamma från någon bok?
maj 23 2024
Vilket ord som betonas i en mening kan vara oerhört betydelsefullt. Det kan också vara väldigt betydelsebärande om ett visst ord betonas eller inte.
När man pratar hörs betoningen. När man skriver behöver den markeras på annat sätt.
Hur detta görs beror på.
Skriver man för hand brukar man stryka under ordet som ska betonas. I en bok är det vanligaste och mest vedertagna att kursivera. Är det en text som ska läsas på skärm är fetstil ofta det som rekommenderas.
Men hur gör man i en text som inte kan formateras?
Jag tror att jag för länge sedan lärde mig att _underscore_ är det lämpliga sättet att göra det på nätet, och att det ska motsvara kursivering. Men _underscore_ kan vara bökigt att hitta beroende tangentbord. Och risken är att inte alla förstår vad man menar.
VERSALER är ett annat sätt. NÄR MAN SKRIVER LÄNGRE TEXTPARTIER MED VERSALER UPPFATTAS DET SPM ATT MAN SKRIKER. Men bara ett enstaka ORD med versaler ger en förstärkning av just det ordet – i alla fall uppfattar jag det så. Men jag har förstått att andra tolkar det annorlunda.
Ett tredje sätt är att sätta *asterisk* både före och efter ordet. *Asterisk* finns att hitta på de flesta tangentbord. Och sitter man och jobbar i en del verktyg så kommer det som innefattas mellan *asteriskerna* att automagiskt bli fetstilat.
Vad använder du? Och hur tolkar eller uppfattar du de olika varianterna?→ Läs resten av inlägget!
maj 19 2024
Idag blir det en växt som inte finns i mina böcker, men som däremot är välkänd för alla Harry Potter-läsare, i alla fall med det engelska namnet – för visst minns ni att det finns en Wisteria Lane?
Blåregnets vetenskapliga namn är Wisteria sinensis. (Det finns fler arter i släktet Wisteria.)
Tittar man närmre på blomman är det ganska tydligt att det är en ärtväxt. Som man då kan vänta sig samlas fröerna i en fröbalja. Men blåregnets frön är giftiga, så ät dem inte!
Hos oss i Skåne växer blåregnet som ogräs och behöver absolut inte vintertäckas, som Wikipedia påstår. Och jag behöver hålla efter blåregnet hela tiden, för det skickar mängder med utlöpare som slår rot. Jag brukar lite skämtsamt säga att överger vi vårt hus så kommer snart blåregnet klä in alla byggnader. Mycket riktigt klassas blåregnet som invasivt i USA, och det kan det säkert bli här också på sikt, med lite varmare klimat.
Men vackert är det när det blommar! Och det doftar ljuvligt!
Bilder finns på facebook och instagram.→ Läs resten av inlägget!
maj 19 2024
Det verkar de allra flesta göra. Eller om det bara är den gängse normen att man ska tycka om det.
Jag är ingen reseälskare.
Visst, jag kan uppskatta tanken på att se platser jag bara läst om eller sett på bild. Uppleva historiens vingslag eller träffa personer IRL.
Men i praktiken tycker jag det är jobbigt. Redan långt innan resan ens börjat.
Det är så många saker att tänka på! Så många viktiga saker man kan glömma att packa ner. Så många saker man behöver komma ihåg att fixa och förbereda, både för att resan ska kunna löpa hyfsat smidigt och för att tillvaron hemma ska flyta på för katter, växter, barn … Är man kvar hemma går ju allt att lösa efterhand som vädret slår om, mensen plötsligt kommer eller vad det nu är.
Utöver det så har jag genom åren samlat på mig negativa erfarenheter. Och ja, jag är en sån som samlar på sådana och liksom har dem med i banken med saker som ökar oron inför varje tillfälle. NÅgra exempel
Inbrottet i bilen när familjen var i Nîmes när jag var 18(?) år. Vi blev av med en bilruta och några ryggsäckar, och jag fick glassplitter på min sittplats och en kvarhängande ångest.
En ficktjuv snodde min mans plånbok i Paris när vi tågluffade till Frankrike med barnen 2014. Vilket i sin tur ledde till att det blev jag som var tvungen att köra hyrbil senare under den resan (man får inte hyra bil utan körkort) – och jag som inte alls gillar att köra i utlandet.→ Läs resten av inlägget!
© 2025 Elsinorien.
Gjord med av Graphene-teman.
