Lucia

Lucia har alltid varit ”min” högtid.

Luciatåg tidiga morgnar på mammas jobb i vården, för inlagda patienter, där vi bara sjöng ”Natten går …”, för vi skulle ju hinna igenom alla salar på avdelningen.

Luciatåg i den lokala bygdegården, arrangerat av äldre flickor i byn och med repetitioner halva hösten.

Luciatåg i föreningar och skola.

På högstadiet var det niorna som gick luciatåg. Men det året jag gick i nian var det bara de klasser som hade den ena musikläraren som skulle få vara med, och jag gick i en av de klasser som därmed skulle stängas ute. Jag ordnade namninsamling och lyckades driva igenom att några från var niondeklass skulle få delta.

Och i vuxen ålder:

Ett år lussade jag på tåget till Göteborg (jag skulle ändå åka tåg den dagen liksom), och väl framme i Göteborg ställde jag mig och fortsatte sjunga luciasånger i undergången till Nordstan.

Därefter har jag gjort liknande varianter (stå på stan och sjunga luciasånger) flera gånger, både ensam och i sällskap. Och skaffat luciagig i flera sammanhang.

Men nu är det länge sedan. Livet, och barnen, och omständigheterna, ni vet.

Men jag älskar lucia.
De levande ljusen.
De vita särkarna.
Mörkret runtom och den tidiga morgonen.
De klingande melodierna, i många varianter, med många stämmor, med många verser.

Och självklart har det lämnat spår i mina böcker 💕→ Läs resten av inlägget!

Kursiverade mellanslag

Arbetet med att göra bok av Viddernas väv pågår.
En del är att kolla igenom så att inget blivit konstigt när min wordfil lästs in i layoutprogrammet hos förlaget. Och i det ingår att kolla så att inga kursiveringar försvunnit.

Det har det förstås aldrig 😊 Men blir man ombedd att kolla så gör man ju helst det, eller hur? För säkerhets skull.

Arbetsgången hos mig är den här:
Ha wordmanuset öppet, ställa in avancerad sök på att hitta kursiveringar, och sedan för varje hittad kursivering använda sökfunktionen i acrobat och kolla att det ser rätt ut i pdf:en.

Som bonus hittar man en del märkligheter, som inte syns. Som en punkt som enligt manuset är kursiverad (vilket jag ärligt talat inte är kapabel att se) utan rimligt skäl. Eller för den delen ett antal kursiverade mellanslag i slutet av stycken 😁

Det är rätt tråkigt och enformigt arbete – och just medan jag gör det är jag rätt irriterad på mig själv över mina kursiveringar 😉→ Läs resten av inlägget!

Lucka 4 hos Fantastikbokklubben

Fantastikbokklubben är en webbutik som drivs av författarna själva. Här kan du köpa böcker inom genrerna fantasy, science fiction och skräck. Och ja, mina böcker finns också där 🙂

Dagens lucka, lucka nummer fyra, är min.

Länk till lucka 4 i Fantastikbokklubbens julkalender.

Om du går in på länken kan du hitta ett utdrag ur Knutar och band om hur midvintern firas i Leike.

Vill du veta mer om Knutar och band (andra boken om Elsinorien)?

Här finns all info: baksidestext, länkar till var du kan köpa boken, ja till och med länk till smakprov.se där du kan läsa första kapitlet ur boken!Läs resten av inlägget!

Akademin och eliten

Jag läser av någon anledning Sysvenskans intervju med Horace Engdahl. Man kan förstås fråga sig varför? Huvudsakligen handlar det väl om någon sorts sensationslystnad: jag är nyfiken på vilka gubbiga grodor han ska klämma ur sig den här gången.

Men jag är också nyfiken på hur Ida Ölmedal ska hantera att intervjua honom. Det gör hon bra. Ställer intressanta frågor. Frågor som förstås gör hans gubbighet ännu påtagligare.

Texten drar mig förstås oundvikligen tillbaka till Svenska akademins kaos för några år sedan. När det pågick skrev jag som intensivast på mina böcker. Böcker som jag förstås ville ge ut. Och samtidigt … så pågick det där märkliga i Stockholm, och i därtill knutna kulturkretsar. Och det var så uppenbart långt borta från mig, från det jag ville. Jag hade ingen längtan efter de kretsarna, efter den sortens framgång. Tvärtom. Och jag hade väldigt svårt att fatta att jag förväntades ha en längtan efter den sortens sammanhang bara för att gillar att skriva och gärna skulle vilja att fler kan få läsa det jag skriver.

Idag är jag utgiven författare. På hybridförlag. Det innebär att jag bekostar mycket själv. Men jag har också mer kontroll själv. Jag är inte framgångsrik. Men jag befinner mig på tryggt avstånd – både fysiskt och kulturellt – från … kultureliten. Jag har inget intresse av att höra dit, inga sådana ambitioner. Jag är bara glad att slippa.

(Förresten så släpps ju ändå inte fantasy ”in i finrummen” i Sverige. Fantasy anses visst inte vara seriös litteratur.)→ Läs resten av inlägget!

Pappersbristen: Köp böcker från mindre kända författare!

Oro sprider sig i bokhandeln när följderna av pappersbrist och tryckerikaos blir allt tydligare. Populära titlar riskerar att saknas i julhandeln och prishöjningar hotar 2022.

(Citat från Svensk Bokhandels webbplats.)

Däremot är det inte så att det kommer att råda någon brist på böcker – det är bara de populära böckerna, de som sålt mycket, som riskerar att ta slut/inte gå att få tag i under julhandeln.

Popularitet handlar om många saker. Välkänd författare. Stort förlag som står bakom. Marknadsföring. Intresse från media. Och tur. Bland mycket annat.

Det finns också gott om väldigt bra böcker som inte alls får något stort genomslag av olika skäl. (Okänd författare. Förlag med mindre ”muskler” eller för den delen egenutgivare. Mindre utrymme för marknadsföring. Ointresse från media. Otur. Författare som tycker rampljuset är alltför läskigt. Eller något helt annat.)

Om du inte får fatt i den välkända omtalade bok du hade tänkt köpa i julklapp, leta lite utanför det välkända. Det finns massor med bra författare vars böcker inte alls kommer att vara slutsålda. Jag lovar att du kan hitta lika bra saker på annat håll. Ta chansen! Kanske upptäcker du (eller de du ger julklappar till) nya pärlor, som kan få chansen att bli lite mer välkända.

Här på instagram är ett bra ställe att börja leta.

Vet du inte vilka böcker som skulle passa? Prova att fråga. #författarepåinstagram hjälper dig gärna att hitta rätt bok!

Läs resten av inlägget!

Att inte passa in

Känner du ibland att du inte passar in?

När man skrivereller pratar om känslan att inte passa in, inte vara som alla andra, så får man ofta svar av typen att ”så känner alla ibland”.

Men jag tänker inte på känslan på den nivån där alla kan känna igen sig. Utan något bortanför det. 

Att både känna och veta att man inte passar in, inte fungerar som andra. Att folk ser en som annorlunda. Avvikande. Att inse att det finns en massa koder för hur man bör agera för att vara accepterad, men inte ha förmågan att läsa av dessa koder, eller inte ha förmågan att anpassa sig till koderna. Eller möjligen ha förmågan, men att det kräver för mycket ansträngning för att vara värt det. Att hellre välja bort sammanhang med andra människor än att stänga av sin egen person.

Och att ständigt fundera över detta: över avvägningen mellan anpassa och vara sig själv, mellan att spela en roll för att ”få vara med” och att överge sig själv, att ha en ständigt pågående metadiskussion kring detta med sig själv i tankarna. En konstant pågående analys, som också kräver en massa energi.

Ja, jag tror att jag fortfarande har en del av er med mig? För jag tror att vi som inte riktigt passar in är överrepresenterade bland inbitna bokläsare – eftersom det var en räddning under barndomen att kunna bege sig in i böckernas värld istället. Och dessutom är väl ofta de missanpassade barnen överrepresenterade i böcker?

Ailsa hör också till den skaran.→ Läs resten av inlägget!

Vilket ansvar har egentligen en mamma?

Är det okej att en mamma ger sig iväg långt hemifrån för att rädda världen, på ett uppdrag bara hon kan utföra?

Gör det skillnad att barnet är ett av de tryggaste barn man kan tänka sig, och dessutom är omgivet av människor hon älskar och har en trygg anknytning till? Eller måste en mamma alltid prioritera att vara med sitt barn, över allting annat? Är hon en sämre mamma, en sämre människa, för att hon inte ägnar varje ledig stund åt att längta hem till sitt barn?

Och gäller samma regler för en pappa som för en mamma? Om mamman och pappan ger sig iväg gemensamt, på samma uppdrag, är det i så fall någon av dem som är sämre än den andra föräldern, bara baserat på kön?

Min tredje bok, Viddernas väv, handlar även om föräldraskap. Det är nog inte ett bärande tema, men det ligger med där under stora delar av boken, i olika former.→ Läs resten av inlägget!

Pappor

Det finns en pappa i mina böcker. #farsdag

[Nu är en spoilervarning säkert på sin plats, för den som verkligen inte vill veta något alls i förväg.]

Eller, det finns flera pappor. Men det finns en pappa som spelar en stor och viktig roll. Samtidigt som han egentligen inte syns jättemycket. Han syntes rentav så lite att både testläsare och lektör påpekade att han faktiskt borde synas mer.

Han är pappan som aldrig funnits där. Inte för att han inte ville, utan för att stora krafter tvingat honom att finnas en halv galax ifrån sin dotter under nästan hela hennes uppväxt. Fast det vet ju inte hon – hur skulle hon kunna veta? Och när han sedan slutligen lyckas få hem henne, när hon redan är förbi den egentliga barndomen, så är det knepigt att kliva in i papparollen för någon han egentligen inte känner.

Han är så rädd att göra fel.
Och det gör så ont att hon ständigt påminner så mycket om sin mamma.

Det tar tid för dem att hitta sina respektive roller, far och dotter. Han stannar liksom hela tiden i bakgrunden, på lite avstånd. Fast bara när det gäller henne, inte när det gäller andra.

Med tiden hittar de ändå någon sorts relation. Han finns där som en bekräftelse i bakgrunden: låter henne gå sin egen väg, men stöttar och bekräftar. Men det är inte förrän det är försent som det blir tydligt för henne hur mycket han faktiskt betytt.

Och nej, det var inte alls så jag trodde Meltas skulle vara.→ Läs resten av inlägget!

Känslostorm och tankeorkan

Och så kommer det: mejlet från Mattias på Visto som visar att nu är bollen i rullning på riktigt för Viddernas väv.

Det är lika spännande varje gång (tredje gången nu):

Jag har skickat en mindre uppsats med mina luddiga halvt förvirrade tankar om omslaget: vad jag vill ha med, citat från de delar av texten som berörs, vad jag vill förmedla, och så vidare. Har jag varit begriplig? Går det att göra något med mina tankar?

Och så öppnar jag den bifogade filen för att se vad Mattias skickat, och det är en fullkomlig storm av tankar och känslor. Mest av allt att det plötsligt blir en Bok TM 📚 istället för manus och idéer. Men också alla känslor omslaget förmedlar – och millisekunden efter mina egna tankar som analyserar och utvärderar alla dessa känslor. Och strax därefter dessutom alla detaljer som måste ändras. För så är det ju: ett första utkast är just bara ett utkast, något att utgå från för att kunna diskutera deraljer. Och ändå inte.

Känslostorm. Tankeorkan. Och samtidigt numera vetskapen om att jag ska låta det vila några timmar innan jag sätter mig och svarar. För annars är det nästan risk för kortslutning när jag försöker få ner allt på en gång ☺️💕

Men ja, det kommer att bli bra den här gången också, det ser jag 😍😍😍→ Läs resten av inlägget!

”Översättarens anmärkning”

Många av de böcker jag läste som barn var översatta av Jadwiga P Westrup. Så även Gråkungen och resten av böckerna i Susan Coopers The Dark Is Rising-serie.

Jag läste nyligen en artikel om det knepiga med att översätta: att det ju inte bara handlar om ord och meningar, utan att det ibland är svårt när skillnader i kultur, mat, traditioner och regelverk gör att det som är självklart i ett land är konstigt någon annanstans.

Länk till artikeln i språktidningen.

Och då mindes jag barndomens fascination för fotnoter som förklarade sådana saker. (Okej, jag har nog kvar den fascinationen ☺️) Jag får känslan av att översättare ofta ser det som ett misslyckande när de inte kan få till det i den löpande texten – men för mig har det alltid varit en väg vidare ut, till att lära mig nya saker!

Genom Jadwiga P Westrups små ”ö a” (översättarens anmärkning) har jag bland annat fått små inblickar i engelska ordlekar (bildexempel från Gråkungen) och traditioner. I En ring av järn lämnas ett par engelska carols oöversatta, men med översättning längst ner på sidan, eftersom texten i dem också spelar roll i handlingen.

Ett annat konkret exempel är Bibeln. Jag är inte troende, men däremot kan jag gärna drunkna i ordförklaringar och referenser i Bibelns noter. Jag har inte koll på olika bibelöversättningar, men jag vet att jag vid några tillfällen ägnat orimligt många timmar åt att läsa Bibelns fotnoter, som ju ganska ofta täcker mer än halva boksidan.

Översättning är förstås viktigt för att en bok ska bli tillgänglig, och i en skönlitterär bok ska inte fotnoterna hindra läsflödet.→ Läs resten av inlägget!