Kategori: Okategoriserade

Okategoriserade

Idag behöver vi böckerna mer än nånsin

Jag letar ord, ord till att kommentera världsläget och utgången av presidentvalet i USA. Men jag lyckas inte. Hjärnan låser sig, stänger till, blir bedövad, som att den inte orkar tänka på konsekvenserna om den ska orka fortsätta.

Istället vandrar den återkommande till en enda sak: Idag, och i den framtid som väntar, behöver vi böckerna mer än nånsin. Och kanske behöver vi just fantasy och science fiction lite extra.

Ja, självklart som verklighetsflykt, i det korta perspektivet, för att orka.

Men också för att läsa om begripliga världar. Våra påhittade berättelser och världar har oftast krav på sig att hänga ihop, följa någon sorts logik, även om naturlagarna är andra, och det är tröstande och upplyftande när vår egen värld är obegriplig.

Och böckerna har slut. Ganska ofta lyckliga ur någon aspekt, vilket ger hopp. Men dagar som denna kan till och med tanken på att allting har ett slut kännas hoppfull. Inget varar för evigt.

När världen är mörk och hoppet är litet behöver vi böckerna. Som tröst, och som inspiration.

Det är i alla fall vad jag försöker intala mig. Jag hoppas att jag inte har fel.

@forfattarsanne

Vart flyr du när du inte orkar med verkligheten? Where do you flee when you can’t handle reality? #booktok #swedishbooktok

♬ Runes – Alchimyst & P.R.O.G.
→ Läs resten av inlägget!
Okategoriserade

The fifth of november

Idag är det den femte november, och då passar det utmärkt att tipsa om två gamla favoritböcker från barn-/ungdomen: Edith Nesbits klassiker Huset Ardens gåta och Dickie Harding.

Det är spännande äventyr med barn i huvudrollerna. Det är magi och tidsresor och därmed samtidigt nedslag i engelsk historia.

Tidsresorna gav inblick i engelsk historia på ett sätt man inte fick som skolbarn i Sverige. Översättningen (med översättarens anmärkningar och översättarens förord gav inblick i språk, kultur och en massa annat på köpet. (Jadwiga P Westrup, förstås ❤)

De båda böckerna berättar delvis samma historia: Huset Ardens gåta från Edred och Elfridas perspektiv, Dickie Harding ur Dickies.

(I mitt exemplar av Dickie Harding har jag förresten gjort en notering om att jag köpt den på Bokman på Väla och att det var till nedsatt pris eftersom boken var skadad. Noteringen är ju egentligen ointressant, fast ändå kul så här många år senare.)→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

En hyllning till november

I flödet dyker det upp en länk till en tidningstext av en ”proffstyckare”. Hen tycker tydligen att alla årets månader har något bra utom just november.

När jag läster postningen på facebook (det är också allt jag läser av texten ifråga, eftersom tidningstexten ligger bakom betalvägg och jag alltså bara kan läs ingressen – vilket är samma som facebookpostningen) så har jag ganska nyss postat två bilder av november. Min ena bild är på vacker morgondimma, min andra bild på en vacker gatlykta i seneftermiddagens mörker.

Visst november kan vara en svår månad. Den allra första gången jag kraschade (mentalt, inte fysiskt) var precis i början av november, och det är ofta vid den här tiden på året jag är som skörast. Men trots det finns det mycket jag älskar med november.

I november är mörkret extra mörkt. Det innebär att himlens stjärnor syns så mycket tydligare – och man behöver inte gå upp på natten för att se dem. I mörkret blir ett enda stearinljus plötsligt en stark lysande låga. Men jag njuter också av känslan av att låta mörkret omsluta mig på riktigt.

I tidig november är höstlöven som allra vackrast och färggladast – den ljuvligt brinnande färgen hos en bokskog! eller för delen en lönn som på bilden – innan de slutligen faller och man istället kan njuta av trädens vackra rena siluetter. Med lite tur bjuder månaden sedan även på årets första snöfall, och det finns fortfarande hopp om att det faktiskt ska kunna bli riktig vinter just den här vintern.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

I ett av döden försenat nu

När döden kommer mitt i livet blir fokus för de kvarlevande att livet ska kunna fortsätta.

Nej, jag kan inte tala för alla. Människor är olika. Omständigheter är olika. Jag kan bara tala för mig, och hur det blev för mig. För mig blev det så.

Jag blev ensam med två barn i låg- och mellanstadieålder. Mina drömmar och framtidsplaner rycktes bort. Jag hade inte längre någon att dela vardagens bekymmer med. Inte ens en av cancern märkt och försvagad älskling som kunde krama mig i det själsliga mörkret.

Omvärlden förväntade sig en tapper mamma som skulle sitta i soffan och berätta vackra minnen om barnafadern för de nu faderlösa barnen. Och ja, tapper var jag, men varken jag eller barnen hade utrymme för att se ut som hötorgskonst.

Jag fick fokusera på att hålla vardagen rullande, på lägsta möjliga nivå. Mat och tvätt. Och i övrigt tittade jag på teveserier som verklighetsflykt.

Yngste sonens skolgång kraschade. Det var på gång redan innan min man dog, men en av sorg tyngd mamma räcker inte lika långt som två föräldrar i att hantera en oförstående skola och ett barn som mår dåligt.

När döden kom mitt i livet blev fokus på att genomleva en dag i taget. Oerhört många saker sattes på paus, sköts upp till senare. Både av familjeliv och vanligt underhåll på hemmaplan.

Det är nu åtta och ett halvt år sedan min man dog. Och det slår mig då och då att det är först nu vi börjar komma till det läge vi borde varit i bara något år senare.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Man kan faktiskt ta allvarlig skada

Citatet är hämtat ur en debattartikel, skriven av en lärare (som påpekar att hon också är förälder) i en lärartidning.

Jag ska erkänna att jag också tänkte ungefär så en gång i tiden. Inte kan man stanna hemma från skolan för att man mår dåligt! Gå till skolan SKA man, det gör man, det är inget val.

Jag skäms över att jag tänkte så. Både jag och min son tog skada av att jag alldeles för länge kämpade med att få iväg honom till skolan. Både jag och han hade läkt bättre och snabbare om inte skadorna i själen hade blivit så djupa. Och även min son hade inledningsvis fruktansvärt dåligt samvete när han inte klarade av att gå till skolan, trots att det var skadligt för honom att gå dit, för han visste ju också så väl att man ska gå i skolan, så liten han var.

Jag skäms ännu mer när jag inser att jag borde lärt mig läxan för egen del långt tidigare. Att jag själv tvingat mig iväg på saker, för att det är så man gör, fastän det varit saker jag mått mycket dåligt av. Men när det kommer till saker man ska eller borde så har jag en farlig tendens att se saker mekaniskt, se mig själv som en maskin, och köra över känslor och mående.

Det krävdes att mitt barn mådde dåligt under lång tid för att jag skulle inse hur farligt det är att köra över känslor och mående på det sättet.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Utmattning, småbarn och kattungar

För tillfället handlar i princip allt om vår lilla kattfröken. Callisto.

I tisdags kastrerades/steriliserades hon. Sedan dess levs livet med tratt. Sedan i torsdags växlar vi stundtals med en body, som jag behövt sy in för att den är för stor men som ändå inte sitter riktigt bra.

Har hon tratt på sig når hon knappt ner till maten i matskålen. Hon kan inte krafsa över när hon gått på lådan, för hon når inte, men hon försöker, och det fastnar kattsand och ibland annat på tratten. Hon får inte busa med brorsan, för att han inte ska råka sprätta upp operationssåret. Hon kan inte tvätta sig, för hon når inte. Och hon får inte gå ut, vilket gör att hon stundtals ylar och klättrar på dörrkarmarna.

Med bodyn är det svårare att gå, eftersom den inte sitter så bra. Gå på låda har jag inte sett henne göra. Och eftersom den sitter som den gör vågar jag inte låta henne ha den på natten. Men man kan få busa mer med brorsan. Vilket hon inte gör, för det är svårt att springa i den.

Ibland tar vi av både tratt och body en stund för att hon ska kunna tvätta sig. Det hon allra helst vill tvätta är såret. Antar att det kliar. Och hon har ju inte tvättat sig där sedan i tisdags morse. Men hon får inte tvätta där. Det innebär ännu mer panikartad övervakning. Men det är i någon mån konstant övervakning hela tiden ändå. Var hon är.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Ny recension av Marinas bokhylla!

”Lysande klot tvenne” är en mycket välskriven saga för tonåringar och unga vuxna, eller för den vuxne som fortfarande uppskattar de mysiga sagornas värld. En bitterljuv känsla är som en röd tråd i denna lättlästa bladvändare och jag kommer att tänka på Astrid Lindgrens mer mörka böcker eller kanske ”Den oändliga historien”.

Det här är boken jag saknade när mina flickor tyckte att barnböcker var för fjantiga. ”Lysande klot tvenne” är en fantastisk början för lite äldre barn som är redo att träda in i en fantasyvärld för vuxna. Lite som det otroligt vackra omslaget avslöjar är den lite småläskig och melankolisk, men ändå finns en gnutta hopp och den är inte alltför skrämmande.

Marinas bokhylla

Läs hela recensionen hos Marinas bokhylla!

→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Läbgtan. Saknad. Tillsammans.

Det finns många saker som kan stressa en och som man kan bli utmattad av.

Som när den man älskar, men som bor långt långt bort, äntligen är på samma plats som en själv. Då blir allting så intensivt! Nästan som att man blir berusad på den andras närhet. Det finns inte tid att sova, man lever livet i högsta hastighet och med högsta volym på allt man gör. Enormt energikrävande.

Eller när ens älskade återigen befinner sig långt bort. När längtan och saknad driver en till vansinne, gör att man knappt orkar ta sig något för, och hela tiden räknar dagar och timmar till nästa gång man ses.

Och mitt i alltsammans förväntas man ändå ta ansvar för vardagsliv och åtaganden.

Vad händer när det blir övermäktigt? När orken att hantera alltsammans tar slut?

Läs mer i Viddernas väv!→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Bokmässa i Lund 16 november

Den 16 november är det bokmässa i Lund. Jag kommer att vara där och dela bord med Annika Rolfsdotter.

@forfattarsanne

Den 16 november är det bokmässa i Lund. Jag kommer att vara där och dela bord med @Annika Rolfsdotter . Ses vi där? #böcker #lund #bokmässa #skåne #litteraturrundan #författare #fantasy #svenskfantasy #swedishbooktok #booktok

♬ Victorian Night Tales – Thomas J. Peters
→ Läs resten av inlägget!
Okategoriserade

Känslor som inte får finnas

Ett par blåa ögon, rakt emot hennes, ute på en äng under fullmånen.

En kyss som bara blev.

Men att hon känner mig lätt febrig efteråt, att det känns som att hennes själ bubblar och svävar, det betyder väl inte att hon är kär? Nej, verkligen inte! Och tur är väl det, för om det är någon hon inte får bli kär i, så är det just Dainas.

Hur det går? Det kan du läsa om i Knutar och band, andra boken om Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!