Kategori: Okategoriserade

Okategoriserade

Kvalitet

Jag är inte särskilt kulturell av mig, inte på det sätt man ska vara i alla fall.

Nyss tittade jag på Kulturnyheterna och såg av en händelse ett inslag om att kvalitetslitteratur har svårt att slå digitalt. Det framgick dock inte alls vad som avsågs med ”kvalitetslitteratur”* – men däremot var den andra kategorin tydligen ”populärlitteratur”. Och det var väl lite underförstått att den som tittade på programmet borde vara insatt i begreppen.

Som sagt var, jag är ju helt uppenbart inte kulturell på rätt sätt. För jag tycker att även populärlitteratur kan vara kvalitetslitteratur. Kvalitet har inget att göra med om något är populärt eller kan läsas av vanligt folk.

Tycker jag då.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Höstlig skörhet

November. Skörhetens månad.

I grunden älskar jag hösten. Färgen på löven. Det omslutande mörkret. Dimman och fukten, och de krispiga klara dagarna. Bona om sig och mysa.

Men det är något som händer med mig i övergången mellan oktober och november. en särskild sorts skörhet som slår till. Minsta lilla sak kan få mitt ömtåliga huvud att spricka, smulas sönder, falla samman.

Kombinerat med det finns en enorm trötthet. Jag skulle egentligen behöva sova alla timar på dygnet förutom de som krävs för att äta och annat nödvändigt. Gå i dvala.

Men så är ju samhället inte utformat. Inte alls. Man förväntas fortsätta göra det allra mesta som vanligt. Trots mörkret och allt det andra. Fastän det egentligen inte riktigt går.

📖📖📖

Ailsa i mina böcker om Elsinorien påverkas också av hösten och mörkret. Vissa år klarar hon det bättre, andra år är det nära att hon går under.

📖📖📖

Hur påverkas du av november? Vill du gå i dvala och bara sova, blir du deprimerad, eller lever du tvärtom upp och blir ditt bästa starkaste jag?→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Krisberedskap och fantasi

När jag växte upp åkte jag skolbuss till skolan. Ofta satt jag och läste böcker i skolbussen. Andra gånger satt jag och fantiserade.
Ganska ofta fantiserade jag kring vad jag skulle göra om bussen typ körde fast och vi blev tvungna att övernatta i bussen. ”Jag har ett äpple med mig i väskan, det kan jag äta. Och jag har gympakläder i gympapåsen, så jag kan klä på mig lite extra om det blir kallt.” Sådana saker.

Det är nånting med det där med beredskap som triggar något positivt hos mig. Både planeringsfasen och när något väl händer. Att ställa om till ”Nu hanterar vi det här”.

Jag tänkte på det för några veckor sedan, när det var krisberedskapsveckan och det var en massa reklam och information om vad man bör tänka på att ha hemma och hur man förbereder sig. Vi är överlag ganska välförberedda – man blir väl det av att bo på landet, men också av att ha ett visst intresse. Vi har kamin så vi kan värma oss, mängder med stearinljus, gott om mat i både frys och skafferi, vevradio att dra igång när det blir strömavbrott, dunkar med vatten i källaren (och utöver det kommunala vattnet har vi både en gammal brunn med sunkigt vatten och regnvattentunnor). Men vi passade på att fylla på förråden med konserver och annat, hela familjen tillsammans. Och jag fick känslan av att de där beredskapsgenerna nog finns även hos nästa generation 🙂

Den som läser mina böcker kan eventuellt hitta spår av detta även där.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Levande ljus

Jag älskar levande ljus. Den brinnande lågans fladder, hur formen och färgen varierar. Doften av den brinnande veken och det smältande stearinet eller vaxet. Lugnet från ljuset som nästan magiskt blir centrum för tillvaron, och mörkret som uppstår i kontrast till ljuset. Känslan av att förflyttas till en annan tid, till andra förutsättningar, till en annan sorts enkelhet.

Jag är också usel på att tända levande ljus.

För att tända ljus krävs på något vis något avskalat och rent jag sällan har omkring mig. Tända ljus är motsatsen till stök och röra. Levande ljus signalerar enkelhet, fokus, frånvaro av komplicerande vardag. Så länge stöket är påtagligt omkring mig så har jag svårt att tända ljus. Det är som att jag tycker att ljusen gör stöket ännu synligare – eller att ljusen ger sken av att jag vill dölja stöket.

Tända ljus signalerar också, trots enkelheten, en sorts lyx. Att det är fest och fint. Och då känns det på något vis väldigt slösaktigt att tända ljus när det bara är jag. 

Tänder ljus gör man också framför allt när man har tänkt sitta ner ett bra tag. Befinna sig på samma plats. Men jag är sällan stillasittande, utom när jag tittar på TV. Jag springer omkring och fixar än med ditten, än med datten. Alltså även om jag inte är stressad. Om jag ska sitta ner vid tända ljus någon längre stund så behövs det att jag gör det tillsammans med någon. Och det finns ingen någon hos mig.

Dessutom är tända ljus ett ansvar.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Lång nyanserad artikel om svensk fantasy i Sydsvenskan

I helgen hade Sydsvenskan en lång artikel (tre sidor i papperstidningen) om fantasyns tillvaro i Sverige. En mer nyanserad artikel än mycket annat jag sett.

Tyvärr dock en låst artikel (bakom betalvägg).

I artikeln kan man bland annat läsa om att det länge fanns ytterst lite fantasy att tillgå i Sverige, och även senare huvudsakligen översättningar av engelsk fantasylitteratur. Och om att mycket av den svenska fantasyn ges ut av egenutgivare och via hybridförlag, eftersom de traditionella förlagen inte satsar på genren – samt vilka konsekvenser det får i form av sänkt status.

Du som (liksom jag) har tillgång till Sydsvenskans texter, gå gärna in i läs artikeln. Det är så vi visar att vi tycker de skriver om viktiga saker, ju 🙂

Kort utdrag ur artikeln:

’I ett hörn på Bokmässan samlas i alla fall fantastikmontrarna på rad, med namn som Mörkskogens fantasy, Fria Ligan, Åskfågeln och TiraTiger. Nästan all fantasy för vuxna av svenska författare ges ut på eget förlag eller på småförlag som använder samfinansiering, så att författarna betalar för att få sina böcker i tryck. En kvinna berättar hur hon hoppfullt vände sig till de stora förlagen, men fick nobben när de fick klart för sig att hon skrev fantasy. Nu står hon här och säljer sin egen bok. I en annan monter talar en man länge och väl om bristen på intresse för vuxenfantasy från förlagsvärlden.

Jag är inte förvånad. Eftersom fantasymarknaden i Sverige är så engelsk-amerikanskt dominerad måste en svensk författare konkurrera också med böckerna från dessa länder, vilket gör utgivningen mer kommersiellt riskfylld.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Det som var självklart är det inte längre

Jag är uppvuxen i en tid när vissa värderingar var självklara, eller åtminstone upplevde jag dem som självklara. Människors lika värde var exempelvis inte något som ifrågasattes, och det var ingen som hotade eller ifrågasatte lärare som lät dessa tankar genomsyra undervisningen. Att sjunga sånger på den sortens teman på musiklektionerna i samband med FN-dagen var så självklart att det var tråkigt.

Mycket har ändrats sedan dess. Det som då var en självklar värdegrund, innan det ordet ens användes, ses idag av en del som en vänsterextrem åsikt som förstör vårt land.

Jag ser mig inte som en politisk författare. Jag skriver skönlitteratur. Ibland kan jag ha med detaljer som lyfter värderingar. Mestadels för att det jag skriver förstås grundar sig i hur jag ser på världen, men ibland också för att lite vagt peka på något.

Men när världen ändras så ändras också vad som ses som en ståndpunkt eller politik. Kanske är mina böcker att se som mer politiska nu än när jag skrev dem, trots att det inte gått särskilt lång tid alls? Just bara för att det som tidigare sågs som självklart och neutralt inte längre gör det.

Texterna på bilderna är från Knutar och band respektive Viddernas väv.
→ Läs resten av inlägget!
Okategoriserade

Att ta tid i anspråk

Jag är på gång att göra en ganska stor sak på huset. När man bor i ett gammalt hus så ingår det i konceptet att saker blir gamla och behöver åtgärdas. Vissa saker kan man göra själv, andra anlitar man någon annan att göra. Den här gången hör definitivt till det senare.

Och när man ska göra något stort och dyrt så ska man ju begära in offert från flera olika potentiella utförare. För att kunna få en känsla för att priset hamnar rätt, och för att ha några olika att välja på. Typ. Det hör till, det är så man ska göra.

Så på sistone har jag haft besök från flera olika firmor som varit här och tittat och frågat, mätt och tagit bilder. Och sedan kommer offerterna en efter en.

Jag har så svårt för det där! Jag tycker det är pinsamt, rentav skäms. För i praktiken så gör de ju redan nu en massa jobb, som tar tid. Både med besök här och med att räkna på vad det skulle kosta att göra jobbet i slutändan. Och sedan i slutändan så kommer jag att tacka nej till alla utom en.

Det känns som att jag lurar dem när jag står där och diskuterar förutsättningar och annat med dem. Som att det artiga, schyssta och rimliga vore att bara be om offert från en enda aktör. Fastän jag vet att det inte är så man ”ska” göra. Att det vore korkat av mig.

… och sen tänker jag på mina böcker.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

När man behöver prata

Ovanför oss drog fågelsträck på väg söderut för vintern. Fåglar fria att bege sig vart som helst utan att någon bestämde över dem: ingen som stängde dem inne, ingen som stängde dem ute.

”Nu är det något du grunnar på igen”, konstaterade Dainas när vi närmade oss slottet.

”Haha! Ja.”

”Kom igen, ut med det, låt mig höra.”

(Ur Knutar och band, andra boken om Elsinorien.)

📚

Att ha någon som kan se på en när man behöver prata … det är så fantastiskt! (Och jag saknar det så 😔) Har du någon sådan person?→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Recension från bookslukaren på instagram

Lysande klot tvenne är författarens debutbok och det är en sagolik portalfantasy med en stark kvinnlig huvudperson.

Berättelsen utspelar sig i en historisk, medeltida tid. Dels på jorden men också på planeten Seiscro och det magiska landet Elsinorien. Det är intressant med dom olika planeterna och hur världarna fungerar. Berättelsen rymmer även spådomar, sanndrömmar, trollkarlar, älvor och enhörningar… en magisk dröm för fantasyälskaren. Tankarna fördes faktiskt till ”Mio min mio”.

Tycker verkligen det är en intressant historia med flera tropes jag gillar. Boken har även en bra uppbyggnad. Man får lära känna Elsinorien och Ailonises fanmilj på ett bra sätt innan saker sätts i rörelse.

Bokens huvudkaraktär är 14 åriga Nanna/Ailonise. Hon är ganska ung men en huvudpersonen som det är lätt att hålla av. Hon vet om sina begränsningar men är inte rädd heller för att stå upp mot det onda. Andra viktiga karaktärer är hennes bror Arenas och vännen Nialdo. Intressanta karaktärer som jag hoppas man får veta ännu mer om framöver. Hade också så gärna velat veta mer om Ailonises mamma!

Skurken i berättelsen är trollkarlen Aygwidon. Måste vara den karaktären jag ägnade mig mest tankearbete åt. I grunden är han en bra uppbyggd karaktärer. Det är bara flera saker som känns oklart med honom… kanske får jag svar på mina funderingar i nästa bok.

Det slår mig att Ailonise har en del likheter med Harry i ”Harry potter serien”. Båda är föräldralösa, bor hos elaka släktingar och är någonting annat än vad dom från början trott. Och får veta detta på sin födelsedag.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Jag saknar inte när fantasy var skamligt

Fantasy anses inte vara särskilt kommersiellt gångbart i Sverige. I allla fall inte när det gäller böcker, och speciellt inte om böckerna är skrivna av svenska författare. Förlagen satsar förstås hellre på litteratur där man kan vara säker på att få tillbaka den ekonomiska insatsen – och därför ges väldigt mycket av den svenska fantasyn ut på sätt där det är författaren själv som tar den ekonomiska risken.

På streamingtjänster för TV är fantasy däremot en framgångssaga. Publiken är stor, även i Sverige.

I samband med Bokmässan i Göteborg gjorde SVT:s Kulturnyheterna ett besök bland fantasyböckerna. Man hade ju kunnat önska en vinkling som visade på hur mycket svensk fantasy som faktiskt skrivs och ges ut, trots de svåra förutsättningarna, och att man visat på bredden, så att man på så sätt skulle kunna locka fler att våga ta steget från att titta på streamingfantasy till att läsa våra böcker. Istället blev fokus ett annat.

Själv saknar jag inte tiden när fantasy var skamligt. Jag gillar inte alls att skämmas för det jag gillar att läsa eller skriva. Tvärtom önskar jag att många fler skulle upptäcka fantasy. Inte bara för att jag vill sälja mina böcker 😉→ Läs resten av inlägget!