Kategori: Okategoriserade

Okategoriserade

Rätten att själv bestämma

Vem bestämmer hur du ska klä dig? Är det du eller någon annan?

Det finns olika sätt att bestämma över någon annans klädsel. Det kan vara uttalat, som i ”så här ska du klä dig” eller ”så här får du inte klä dig”.

Men det kan också vara antytt och underförstått. Eller finnas i förväntningar som alla antas känna till.

📖📖📖

Efter en ljuvlig sommar, när Ailonise först trevande upplevt friheten i att få lov att gå klädd i bekväma kläder, och sedan alltmer omfamnat denna frihet och kanske gått längre än omgivningen är bekväm med (men utan att någon protesterat), så anländer en oinbjuden gäst.

Och plötsligt är all frihet bortblåst. Plötsligt gäller det att anpassa sig till gästens förväntningar – förväntningar som alla utom Ailonise känner till.

📖📖📖

Så vilka blir konsekvenserna av att inte följa direktiven? Vad händer om man inte klär sig som andra beordrat – eller för den delen som alla vet att man måste klä sig?

Det beror på var man befinner sig och vem som bestämmer. Och ibland är verkligheten grymmare än sagorna.

I Sverige har vi större frihet än på en del andra håll i världen. Här behöver de flesta av oss ”bara” anpassa oss till förväntningar när det gäller kläder – och leva med att om vi inte lever upp till förväntningarna så får vi skylla oss själva.
På andra håll i världen kan den som inte följer direktiven riskera att dö.

Ingetdera är rimligt. Vi borde alla ha den frihet som Ailonise har den där sommaren.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Inte på bokmässan

Bokmässan. Jag har aldrig varit där.
I ärlighetens namn har jag nog aldrig, innan jag själv blev utgiven författare, haft en tanke på att åka dit. Till bokmässan åker människor som är ”i kultursvängen”. Folk som läser ”rätt sorts” böcker, sådana som ses som seriösa eller är coola i den där kulturella sfären som jag aldrig hört till. Och så journalister som ska bevaka, förstås.

Men inte sådana som jag.

Som barn var jag en storläsare. Sedan tunnades det ut, för att det inte längre fanns tid och utrymme att uppslukas av böcker på det sätt jag gjorde, när man skulle hinna med att plugga och annat. Så mitt läsande blev magrare eller mer anpassat till kortare perioder av läsning. Med enstaka undantag kom jag väl aldrig vidare från YA (young adult) till sånt som ses som riktig vuxenlitteratur.

Men nu är jag utgiven författare.

När mitt förlag (Visto) tidigare i år frågade vilka författare som ville delta på bokmässan i år så var jag redan från början på det klara med att jag skulle tacka nej. Inte på grund av mina fördomar mot mässan 😉 utan på grund av livssituationen. Ensamstående mamma som lever med sviter av tidigare utmattning. Det funkar dåligt i ett sammanhang där man ska vara social många timmar per dag.

Nu ser jag allas förberedelser för bokmässan i flödet: förlag, författarkollegor, Fantastikbokklubben … Och jag känner faktiskt en liten gnutta avundsjuka. Fan, jag känner faktiskt en liten längtan att vara med!

Jag vet att mitt beslut att inte vara med är rätt.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Det är bra att läsa fantasy, enligt studie

I dessa tider kan det vara värt att påminna om den positiva effekten av att läsa fantasy.

”De som läser Harry Potter är mer benägna att minska fördomar om minoritetsgrupper och visa större grad av empati, visar en studie från 2014. Detta beror på att Harry ofta blir vän med och drar sig till speciella, stigmatiserade grupper (typ husalvar och trollkarlar med icke-magiska föräldrar, så kallade Mudbloods). 

Ytterligare en studie från 2016 visar att det är mindre sannolikt för amerikanska Harry Potter-läsare att de skulle hålla med om politiska åsikter som Donald Trump har, som till exempel det föreslagna förbudet mot resor från muslimska majoritetsländer.”

Citatet är från Metro Mode, i en artikel från 2019. Artikeln anger Huffpost som källa.

Jag är fullt medveten om att Rowling själv visat sig vara synnerligen fördomsfull på vissa områden, men det förtar inte den positiva effekt hennes böcker haft på många läsare. Och just det faktum att så många läst hennes böcker gör ju att det måste varit ett tacksamt underlag för forskning, jämfört med böcker som lästs av färre personer.

Jag har för mig att jag läst liknande slutsatser för fantasy/fantastik i stort, men jag minns just nu inte var. Men jag tycker själv samtidigt att det är en logisk effekt.

Tyvärr har ju fantasy ingen stark ställning i Sverige, samtidigt som behovet av perspektiv som dessa helt uppenbart är stort.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Batikhäxor

Ibland smyger man in saker i sina texter som man inte vet om läsaren kommer att upptäcka, men som ändå känns viktiga och värdefulla. Det här är en sådan. Egentligen kom den inte till ”avsiktligt”, men när idén dök upp i huvudet såg jag genast kopplingen och bejakade den.

⚠️ Nedan kommer lite spoilers ⚠️

🪢

I Leike finns prästinnor. Alla i Leike – både prästinnor och flickor som går i lära – har klänningar blåfärgade av vejde. Men när en flicka bestämmer sig för att stanna kvar och bli prästinna så färgas hennes klänning om med starkare färg. Och innan det görs målar man på varmt vax i mönster som gör att delar av tyget inte blir färgat och därför bildas det mönster.

🪢

Att täcka delar av ett tyg med vax innan färgning på detta sätt är en form av batik, vaxbatik.

Och prästinnor, kvinnor med mycket kunskap som lever tillsammans, skulle av vissa absolut kunna kallas häxor.

Kvinnorna i Leike kan alltså mycket väl kallas batikhäxor. Och att kallas batikhäxa är väl en hedersbetygelse? För de som kallas batikhäxor brukar vara kvinnor som står upp för viktiga värderingar och som inte låter sig kuvas.

Jag är stolt över mina kvinnor i Leike, och jag är glad att de är batikhäxor.

🪢→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Hisspitch

För en halv evighet sedan taggade @nathalie_sjogren mig i #minbästahisspitch

Jag är inte bra på det där med pitchar. Jag är över huvud taget inte bra på säljsnack, och speciellt inte när det jag ska sälja är min egen grej.

Men idag har jag stått och försökt sälja böcker hela dagen, det vill säga jag har ett antal gånger försökt berätta om min bokserie på ett sätt som ska väcka intresse hos den som knappt vet vad fantasy är men inte alls tror att det är nåt för hen 😉 Så idag känns som rätt tillfälle att hänga på den här utmaningen.

📚📚📚

Det utspelar sig i en påhittad värld och är ett ganska klassiskt äventyr. Huvudpersonen är en ung tjej, som tillsammans med några vänner försöker rädda världen från den onde härskaren. Men sen handlar det också ganska mycket om hur man påverkas av sådana påfrestande erfarenheter – man mår ju inte fantastiskt när man kommer hem. Så även om böckerna utspelar sig i en påhittad värld så är det mycket om just att vara människa. Tankar och känslor. Psykisk ohälsa, sorg och såna grejer.

📚📚📚

(Ja, jag inbillar mig att när man pitchar något för någon annan i en hiss så är det talspråk som gäller, inte skriftspråk.)

📚📚📚→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Magin runt monarkin

Idag har en drottning dött. Drottning Elizabeth, som varit drottning i 70 år. 96 år gammal har hon slutligen somnat in.

Jag har under eftermiddagen och kvällen fascinerats över de ord som använts kring detta. Först uttalandena om att det är ”djupt oroande” att höra om hennes hälsotillstånd. Sedan, när beskedet kommit om att hon är död, så har många uttryckt chock.

För mig är det en ganska naturlig sak att någon som är 96 år gammal kan dö av hög ålder och inget särskilt mer än så. Sorgligt för den som har ett känslomässigt förhållande till personen, självklart, men ändå inget konstigt. Inget chockerande.

Om jag ser på det ur författarperspektiv funderar jag dock på om det kanske handlar om att de i Storbritannien har en starkare … vad ska man säga, magisk känsla för monarkin? Något som, trots det moderna samhället, ligger närmre sånt jag och en del andra fantasyförfattare skriver om.

Den där relationen mellan folket och de kungliga, som ”min” Ailonise har så svårt att förstå sig på.

För mig känns det udda att se det i verkligheten, trots att jag själv skriver om det i mina sagor.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Ibland bryter det igenom

De allra flesta dagar finns det där bara som något praktiskt i vardagen.

Att det bara finns en vuxen/förälder i hushållet.

Att jämt påminna vård, skola och andra instanser om att det inte finns någon pappa, för han är död.

Att det inte finns någon att bolla besluten med. Stora som små. Ska vi byta taket? Borde jag ta regnjacka idag?

Att det inte finns någon annan som fixar en kanna te på kvällen och sätter sig och soffan och sätter på musik och får mig att sätta mig ner, slappna av och prata av mig.

För det allra mesta är det liksom mest en konkret och praktisk skillnad: en istället för två. Mycket mer jobb, och en påtaglig ensamhet, som dock inte märks så mycket, för som sagt var, mycket mer jobb – och då hinner man oftast inte känna efter.

Men ibland bryter det igenom.

Som när jag ska köra lite längre med bilen och plötsligt vågar mig på att sätta på spellistan med Lasse. Lasse, som fanns där som ett soundtrack från allra första början av vårt förhållande, sedan älsklingen spelade in Lasses tidiga skivor, som jag inte haft råd att köpa, på kassett åt mig. Lasses musik och texter, som var en påtaglig del av både hans och min tillvaro. Lasses texter som fångade så mycket av det som virvlade i mitt huvud, så många tankar och känslor. Igenkänningen i både Hjärter Dam och Fröken Svår.

Med Lasse på bilstereon rämnar mina vardagsmurar, och jag blir påmind om vad jag en gång hade och vad jag förlorat.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Folk som gör fel

Något jag har väldigt svårt för är plottar som bygger på att folk gör fel.

Folk som gör saker de inte borde.
Folk som gör saker de blivit tillsagda att inte göra.
Folk som gör saker de VET att de inte borde göra.
Och sen gör de det ändå.
Alltså avsiktligt.
Och man vet att det kommer att gå åt helvete.
Och sen gör det just det: går åt helvete.
Antingen i det pyttelilla (typ det blir pinsamt) eller i det jättestora (typ apokalypsen) eller nåt däremellan.

Det kryper i mig redan när jag inser att de kommer att göra det de skulle låta bli.
Och sen kryper det i mig hela tiden förbi tills katastrofen är över.

Och jag förstår inte alls varför man vill bygga sin plot på sånt. Varför man låter sina karaktärer AVSIKTLIGT göra sånt de vet att de borde låta bli.
För mig är det orealistiskt. Och så leder det till en sorts berättelse som jag knappt klarar av att fortsätta titta på/läsa.

Men jag antar att inte alla funkar som jag. För det här greppet är helt klart väldigt vanligt, och det skulle det knappast vara om alla tyckte det var lika obehagligt som jag.

Hur funkar du? Gillar du greppet eller avskyr du det?→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Natur, miljö och medmänsklighet

Vi skriver berättelser om djupa skogar, där magin fortfarande bor och där fåglar kvittrar och smådjur lever i frid.
Vi låter fantasin ta oss på vindlande äventyr, längs smala stigar mellan urgamla träd, över stora vida slätter och höga berg, över gnistrande hav och längs forsande älvar.
Vi beskriver drömvärldar där människor får älska vem de vill och visar hur tillvaron kan vara utan vår världs kulturella begränsningar.

Men vi berättar också om fantasivärldar där ondska härskar och där djup orättvisa råder.
Vi visar hur framtiden kan te sig om miljöförstörelse får fortgå eller om de som ser vissa människor som mer värda får styra. Hur livet kan bli efter den stora människoorsakade katastrofen.

Vi visar på människors bästa och sämsta egenskaper och vad de kan leda till.
Vi visar på det vackra i det som finns här hos oss men som hotas på olika sätt.
Natur, miljö och medmänsklighet.

Vi skriver fantastik. Påhittade berättelser som skruvar på de givna förutsättningana. Verklighetsflykt, men samtidigt ett sätt att tydligare visa upp den verkliga världen.

🧙‍♀️

Snart är det val. Jag kommer inte vara partipolitisk på det här kontot. Men jag kan ändå påminna om fundamenten i mina berättelser.

Minns Elsinoriens djupa skogar, öppna slätter och glittrande hav.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Engångspostpåsar och miljön

Apropå det här med miljöpåverkan som författare, så finns det en konkret sak som jag ständigt stör mig på och som jag verkligen tycker det borde finnas en bättre lösning på: postpåsarna som i praktiken blir engångspåsar, fastän de skulle kunna användas igen och igen.

Som de flesta ”små” författare* så skickar jag en hel del böcker direkt till kunder. Den lösning jag valt – för att det är enklast utifrån alla vardagslivsparametrar och annat – är att skicka med Postnords förfrankerade postpåsar. Antingen de blåa påsarna eller de något mindre (och aningens billigare) så kallade presentpåsarna (som är snyggare utanpå), som syns på bilden.

Gemensamt för den här sortens påsar är att de har tydliga regler: det du ska skicka måste gå att få i påsen samt får inte väga mer än 2 kg inklusive påsens vikt.

Smidigt och bra, om än inte särskilt billigt. Fast ändå betydligt billigare än att köpa påse och porto var för sig.

Men sen då, när jag skickat en bok med en påse till Stina, och Stina sedan har något hon ska skicka till någon annan? Eller om jag har fått något skickat i en postpåse som ligger kvar här, och jag ska skicka en bok till en kund?

Tja, man får lov att återanvända en tidigare använd postpåse, om man sätter på nya frimärken. MEN grejen är att då kostar de nya frimärkena man behöver sätta på MER än om man köper en ny postpåse. För mina böcker blir portokostnaden i grova slängar 50% dyrare om jag sätter nya frimärken på en använd (=gratis) påse än om jag köper en ny förfrankerad påse.→ Läs resten av inlägget!