Berättelser i berättelsen

”Jag fick höra om gladan som hamnade på Jorden och inte hittade genvägen tillbaka och därför blev kvar på Jorden ett helt år men slutligen lyckades ta sig tillbaka tack vare den smidiga ormen, den hala grodan och den ömtåliga, förvirrade lilla harkranken. Och jag fick höra om bondflickan som spelade tärning med döden och med hjälp av list, tur, samt solen, månen och stjärnorna räddade livet både på sin sjuke lillebror och sin ålderstigna mormor och dessutom på köpet charmade storbondens son och gifte sig lyckligt med honom. Och om fyrbåkarna längs kusten som för länge sedan varnat när det kom fiender från havet, och drottningen som fann sin tillkommande i skummet från havets vågor, och massor med andra berättelser.”

@david_hermansson_skriver taggade mig i utmaningen #berättelseriberättelsen

Han introducerar ämnet så här:

”Ett sätt jag för in berättelser i berättelsen är att remixa redan existerande sagor/myter och låter dem få en ny kontext i min värld.” (Läs mer i Davids inlägg.)

Davids utmaning går dock ut på att skriva något nytt, baserat på en befintlig saga eller myt men anpassat till ens egen fantasyvärld.

Jag valde dock att istället ta ett befintligt stycke ur min första bok om Elsinorien, Lysande klot tvenne.
Sagorna är ett av de sätt som huvudpersonen själv lär känna landet Elsinorien, och små delar av dem återkommer senare på olika sätt.→ Läs resten av inlägget!

Sammanfattning Folkrot

Lite sammanfattning, efter att ha stått på Folkrot och sålt böcker den gångna helgen:

📚 Jag sålde totalt 16 böcker! Visserligen var en hel del av dem till människor som jag kände sedan innan men som passade på att köpa när vi nu befanns oss på samma ställe. Men jag sålde också några till helt nya personer. För att vara allra första gången jag sålde IRL så måste jag säga att jag är väldigt nöjd.

🎻 Jag hade tänkt gå på festivalen i vilket fall, eftersom jag älskar folkmusik. Nu fick jag, som försäljare, gå in utan att betala inträde (och fick även mat gratis). Win-win! 

👩 För mig, som tycker att sociala sammanhang är lite svåra – och det är inte lättare efter att ha haft ytterst små möjligheter till sådant de senaste sex-sju åren – så var det här ett bra sätt att vara på festival. Jag kunde smita iväg och lyssna på konserter och annat när jag ville, men när jag inte hade något sådant för mig kunde jag sitta bakom mina böcker.

😫 Dessutom passade det bra ihop med mina utmattningsrester, för det blev liksm många pauser, inte för mycket av samma sak, eller hur man ska säga. Ganska mycket vila utan att vara vila.

🧶 Till nästa gång jag sitter och säljer bör jag dock komma ihåg att ha med mig en stickning. Det är vilsammare att sitta bakom en hög med böcker om man har något att pilla med samtidigt – och det det är trevligare med en stickning än med mobilen, både för mig och potentiella kunder.→ Läs resten av inlägget!

Vadå psykisk ohälsa?

Jag skriver ibland att mina böcker bland annat handlar om psykisk ohälsa. Men psykisk ohälsa är ett oerhört vagt och vitt begrepp, som innefattar väldigt många olika saker, av helt olika karaktär. Så varför använder jag ändå det?

Framför allt för att jag *vill* vara vag när jag uttrycker mig om mina böcker i allmänt svepande och övergripande ordalag. Jag vill inte avslöja för mycket om handlingen. Men det är också så att jag vill undvika specifika benämningar för att jag inte är någon expert. Och böckerna är inte skrivna ur ett perspektiv där exakta definitioner är relevanta.

Det är inte heller bara en ”typ” av psykisk ohälsa som figurerar. Det finns både ömtåligheter som sannolikt finns med från början och andra som förvärvats av omständigheter i berättelsen. Och gränsdragningen kring vad som är psykisk ohälsa eller inte är knappast heller solklar.

Därför väljer jag att använda benämningen ”psykisk ohälsa” när jag nämner att detta tema finns med i mina böcker. För att jag vill tala om att ämnet finns med där, men utan att vara mer specifik.

Det blir upp till dig som läsare att sätta mer specifika namn på saker om du vill. Eller kanske bara känna igen dig.→ Läs resten av inlägget!

Folkrot!

Vad gör du om en vecka, den 22-23 juli? Jag planerar att befinna mig på festivalen Folkrot! Så här står det på festivalens webbplats:

”Folkrot är en skånsk kultur- och folkmusikfestival, belägen på Spelmansgården norr om Hjärnarp, för människor i alla åldrar! Här sammanförs allt som är viktigt för hållbarheten av våra rötter och folkliga kultur, där alla får ta del av den otroliga skatt som Skåne besitter av folkmusik, folkdans, folktro, folksagor och hemslöjd.”

Först och främst ska jag dit för att jag älskar folkmusik och folkdans (vilket förmodligen den som läst mina böcker kan ana). Men dessutom kommer jag att ta med mina böcker om Elsinorien för försäljning. Jag kommer att vara en del av Folkrotsmarknaden kl 14-18.30 på fredagen och 10-18 på lördagen.

Folkrotfestivalen innehåller konserter, workshops, familjeaktiviteter av olika slag samt VM i träskofiol. Ja, och så spelas det förstås till dans.

Här kan du läsa mer om vilka artister som kommer att uppträda.

Här finns programmet.

Jag hoppas vi ses på Folkrot!

Läs resten av inlägget!

Oläsbara disketter och modern teknik

När jag för snart sex år sedan bestämde mig för att plocka upp mitt gamla bokmanus, som legat i dvala i typ två decennier, så var första steget att få fatt i en bearbetningsbar version.

Ursprungligen skrev jag för hand, med blyertspenna på kollegieblock. Både första genomskrivningen och andra genomskrivningen.
Men sedan skrev jag faktiskt in alltsammans på dator. På brorsans Amiga. Och det sparades förstås på disketter (som då fortfarande var en ganska cool sak, jämfört med kassettbanden som datorspelen låg på när jag var liten).

Nå. När jag skulle dra igång med skrivandet igen 2016 så var jag övertygad om att dessa gamla ordbehandlingsfiler vid senare tillfälle överförts till något nyare format och skulle ligga tillgängligt på vår Linuxburk. Men så var uppenbarligen inte fallet. Jag fick börja leta bland gamla disketter. Och jag hittade dem! Dels två blåa, som nog var från Amiga-tiden (sannolikt ungefär 1994), dels en svart, som förmodligen var från tidig Linuxtid, något år efter sekelskiftet gissar jag.

Men … disketter? Nej, jag har inte längre en dator som kan läsa dem.

En vän med äldre datorer av olika slag ryckte in och gjorde ett försök. Men misslyckades. Vi hittade helt enkelt inget sätt att läsa disketterna.

Lösningen bestod slutligen i modern teknik. För jag hade ju faktiskt en pappersutskrift sparad av diskettmanusversionen. Och numera kan man ju skanna dokument – och sedan be programmet omvandla det till text i ordbehandlingsprogram! En alldeles fantastisk lösning. Visst, det blev en hel del jobb med att sitta och ändra alla de saker som tolkades fel vid omvandlingen (en del bokstäver blev fel oftare än andra).→ Läs resten av inlägget!

Nytt beställningsformulär!

När min första bok Lysande klot tvenne skulle släppas så insåg jag att jag behövde ett smidigt sätt för den som ville beställa direkt av mig. Jag skapade ett formulär och la upp på min webbplats, under informationen om boken www.elsinorien.se/bocker/forsta-boken/

Några månader senare släpptes andra boken. Det behövdes förstås motsvarande för den. Jag gjorde ett nytt formulär, nästan likadant som det första, men för den som istället ville beställa Knutar och band www.elsinorien.se/bocker/andra-boken/

Även när tredje boken, Viddernas väv, släpptes tidigt i år, gjorde jag ett nytt formulär av samma slag och la på www.elsinorien.se/bocker/tredje-boken/

Men vid det laget hade det redan börjat kännas som en klumpig lösning. För det är inte ovanligt att den som beställer vill köpa två av böckerna eller rentav alla tre. Och visst, det går ju alltid att lösa med en kommentar i meddelandefältet. Men det leder till osäkerhet för beställaren.

Dessutom gör det saken knepigare för mig, när jag vill hålla reda på beställningar och betalningar i ett kalkylark. Det vore smidigare att i alla fall samla alltsammans i ett enda beställningsformulär, där det kan finnas en ruta (och i resultatet hos mig en kolumn) för varje bok.

Nu har jag slutligen fixat ett nytt formulär! Du hittar det på www.elsinorien.se/bocker/#bestall och det finns länkat från startsidan. Dessutom har jag lagt in det underst på respektive boksida, där beställningarna tidigare gjordes. Men det är samma formulär som ligger på alla ställena, och oavsett var du fyller i det så blir det samma resultat.

Är detta förvirrande för dig som besökare, eller funkar det?→ Läs resten av inlägget!

Cikoria

Mitt första tydliga minne av cikoria, eller vägvårda som den egentligen heter på svenska, är från Öland, när jag och min pojkvän (senare man) var där på bilsemester som unga vuxna. Det var fullt med denna vackra blomma längs vägarna vi körde på vårt roadtrippande mellan märkliga loppisar och annat spännande.

Senare flyttade vi till hus på landsbygden i södra Skåne. Här var cikorian också ett vanligt inslag i vägkantsfloran på högsommaren, tillsammans med bland annat väddklint och palsternacka.

Men väghållare och bönder klipper gärna vägkanterna lite för ofta och lite för mycket. Under de tjugo år vi bott här har mängden blommor i vägkanten minskat drastiskt, och det är i högre grad bara gräs och maskrosor och mindre av det färgglada.

Så vad gör man om en blomma man älskar och som brukat finnas i ens närhet minskar? Man sår den i sin trädgård förstås!

Enligt det sparade mejlet med beställningen från Impecta var det 2013 som jag köpte fröpåsen med Cikoria. Jag sådde nog inte alls fröerna, och i ärlighetens namn var det inte så många av dem som kom upp. Kanske sådde jag resten av dem i något övergivet hörn av trädgården året efter, jag minns inte säkert.
De första åren var det i i alla fall inte många plantor av cikoria i min trädgård. Men sen tog det fart! Nu växer den lite överallt. Egentligen i lite för stor utsträckning. Och den frösår sig flitigt, så jag springer och rycker småplatntor mellan teglet på uteplatsen, och det kommer upp små cikoriaplantor mellan alla krukblommor på innergårder.→ Läs resten av inlägget!

Namnet Ailonise

Varför heter huvudpersonen i mina böcker något så trassligt och omständligt som Ailonise?

Ja, det kan man ju fråga sig. Speciellt eftersom det uppfyller fördomen om konstiga namn i fantasy.

Från början – när jag började skriva boken som 13-åring – så tror jag hon hette Paulina. Senare bytte hon namn till Nadja. Och sedan hette hon varianter på dessa båda namn, med olika stavningar, och ibland med dessa båda namn i kombination.
På den tiden hade alla karaktärerna vanliga namn, alltså namn från vår värld. Vanliga namn i vår värld (i vår del av världen) har ju dessutom ofta koppling till kristendomen på ett eller annat sätt.

Tids nog kom jag fram till att jag ville frikoppla från det. Personer med ursprung i den andra världen skulle ha namn utan tydliga sådana kopplingar. Alltså fick jag byta namn på en väldig massa personer.

De flesta gick ändå hyfsat lätt. Men med huvudpersonen var det svårare. Förmodligen för att det kändes för viktigt.

Men så kom jag att tänka på ett namn som mitt huvud lekt fram vid något helt orelaterat tillfälle.

Ailonise.

Egentligen tyckte jag inte det passade riktigt bra i sammanhanget. Det var ”för mycket”. För långt, för komplicerat, och med för oklart uttal.

Men jag kom inte på något annat. Och till slut fick jag helt enkelt svälja och acceptera. Hon fick heta Ailonise.

Med tiden kom hennes omgivning att kalla henne Ailsa. Det passar henne mycket bättre. Så numera är det oftast som Ailsa jag tänker på henne.→ Läs resten av inlägget!

Frustrationen över att aldrig kunna göra klart

Jag gillar att gå helt in i något. Jobba på med något och hålla på med det tills jag blir klar – eller tills det rimligtvis inte går att göra mer den dagen.

Rensa ogräs och bli klar med hela stora trädgårdslandet på en dag. Fixa alla ändringarna på en webbplats. Rensa mejl eller sortera bilder. Fixa alla ärendena i stan på en gång när man ändå är där. Skriva eller redigera. Sy den där klänningen.

Jag trivs med att gå helt upp i och göra klart. Men jag trivs också med att kunna avsluta alla trådarna jag har i huvudet i ett svep. För jag har ofta det: många trådar i huvudet. Saker hänger samman. Och för att jag ska få till avslut så behöver jag få fixat alla de där olika bitarna som hänger samman innan jag tappar bort dem.

Skriva ner? Jo visst, Men det blir så mycket mer komplext att skriva det än att hålla det i huvudet. Det är ju som en gigantisk mindmap. Och jag blir ännu tröttare av att försdöka få ner det som anteckningar. För då ser jag hela helheten på en gång, och det är tröttande i sig.

Det är en härlig känsla att jobba på med något. Jag vet inte om det ska kallas flow. Ibland handlar det ju om jobbiga saker, som att rensa ogräs fast svetten rinner ner i ögonen men ändå fortsätta, och bita ihop och ta sig över de där mentala kullarna som kommer när man egentligen för en kort stund vill ge upp.→ Läs resten av inlägget!