Kategori: Okategoriserade

Man kan faktiskt ta allvarlig skada

Citatet är hämtat ur en debattartikel, skriven av en lärare (som påpekar att hon också är förälder) i en lärartidning.

Jag ska erkänna att jag också tänkte ungefär så en gång i tiden. Inte kan man stanna hemma från skolan för att man mår dåligt! Gå till skolan SKA man, det gör man, det är inget val.

Jag skäms över att jag tänkte så. Både jag och min son tog skada av att jag alldeles för länge kämpade med att få iväg honom till skolan. Både jag och han hade läkt bättre och snabbare om inte skadorna i själen hade blivit så djupa. Och även min son hade inledningsvis fruktansvärt dåligt samvete när han inte klarade av att gå till skolan, trots att det var skadligt för honom att gå dit, för han visste ju också så väl att man ska gå i skolan, så liten han var.

Jag skäms ännu mer när jag inser att jag borde lärt mig läxan för egen del långt tidigare. Att jag själv tvingat mig iväg på saker, för att det är så man gör, fastän det varit saker jag mått mycket dåligt av. Men när det kommer till saker man ska eller borde så har jag en farlig tendens att se saker mekaniskt, se mig själv som en maskin, och köra över känslor och mående.

Det krävdes att mitt barn mådde dåligt under lång tid för att jag skulle inse hur farligt det är att köra över känslor och mående på det sättet.→ Läs resten av inlägget!

Utmattning, småbarn och kattungar

För tillfället handlar i princip allt om vår lilla kattfröken. Callisto.

I tisdags kastrerades/steriliserades hon. Sedan dess levs livet med tratt. Sedan i torsdags växlar vi stundtals med en body, som jag behövt sy in för att den är för stor men som ändå inte sitter riktigt bra.

Har hon tratt på sig når hon knappt ner till maten i matskålen. Hon kan inte krafsa över när hon gått på lådan, för hon når inte, men hon försöker, och det fastnar kattsand och ibland annat på tratten. Hon får inte busa med brorsan, för att han inte ska råka sprätta upp operationssåret. Hon kan inte tvätta sig, för hon når inte. Och hon får inte gå ut, vilket gör att hon stundtals ylar och klättrar på dörrkarmarna.

Med bodyn är det svårare att gå, eftersom den inte sitter så bra. Gå på låda har jag inte sett henne göra. Och eftersom den sitter som den gör vågar jag inte låta henne ha den på natten. Men man kan få busa mer med brorsan. Vilket hon inte gör, för det är svårt att springa i den.

Ibland tar vi av både tratt och body en stund för att hon ska kunna tvätta sig. Det hon allra helst vill tvätta är såret. Antar att det kliar. Och hon har ju inte tvättat sig där sedan i tisdags morse. Men hon får inte tvätta där. Det innebär ännu mer panikartad övervakning. Men det är i någon mån konstant övervakning hela tiden ändå. Var hon är.→ Läs resten av inlägget!

Ny recension av Marinas bokhylla!

”Lysande klot tvenne” är en mycket välskriven saga för tonåringar och unga vuxna, eller för den vuxne som fortfarande uppskattar de mysiga sagornas värld. En bitterljuv känsla är som en röd tråd i denna lättlästa bladvändare och jag kommer att tänka på Astrid Lindgrens mer mörka böcker eller kanske ”Den oändliga historien”.

Det här är boken jag saknade när mina flickor tyckte att barnböcker var för fjantiga. ”Lysande klot tvenne” är en fantastisk början för lite äldre barn som är redo att träda in i en fantasyvärld för vuxna. Lite som det otroligt vackra omslaget avslöjar är den lite småläskig och melankolisk, men ändå finns en gnutta hopp och den är inte alltför skrämmande.

Marinas bokhylla

Läs hela recensionen hos Marinas bokhylla!

Läs resten av inlägget!

Läbgtan. Saknad. Tillsammans.

Det finns många saker som kan stressa en och som man kan bli utmattad av.

Som när den man älskar, men som bor långt långt bort, äntligen är på samma plats som en själv. Då blir allting så intensivt! Nästan som att man blir berusad på den andras närhet. Det finns inte tid att sova, man lever livet i högsta hastighet och med högsta volym på allt man gör. Enormt energikrävande.

Eller när ens älskade återigen befinner sig långt bort. När längtan och saknad driver en till vansinne, gör att man knappt orkar ta sig något för, och hela tiden räknar dagar och timmar till nästa gång man ses.

Och mitt i alltsammans förväntas man ändå ta ansvar för vardagsliv och åtaganden.

Vad händer när det blir övermäktigt? När orken att hantera alltsammans tar slut?

Läs mer i Viddernas väv!→ Läs resten av inlägget!

Bokmässa i Lund 16 november

Den 16 november är det bokmässa i Lund. Jag kommer att vara där och dela bord med Annika Rolfsdotter.

@forfattarsanne

Den 16 november är det bokmässa i Lund. Jag kommer att vara där och dela bord med @Annika Rolfsdotter . Ses vi där? #böcker #lund #bokmässa #skåne #litteraturrundan #författare #fantasy #svenskfantasy #swedishbooktok #booktok

♬ Victorian Night Tales – Thomas J. Peters
Läs resten av inlägget!

Känslor som inte får finnas

Ett par blåa ögon, rakt emot hennes, ute på en äng under fullmånen.

En kyss som bara blev.

Men att hon känner mig lätt febrig efteråt, att det känns som att hennes själ bubblar och svävar, det betyder väl inte att hon är kär? Nej, verkligen inte! Och tur är väl det, för om det är någon hon inte får bli kär i, så är det just Dainas.

Hur det går? Det kan du läsa om i Knutar och band, andra boken om Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!

Ingen papperstidning längre

Idag har jag gjort något som känns väldigt jobbigt: Jag har sagt upp prenumerationen på dagstidning.

Jag är uppvuxen med att läsa tidningen på morgonen, från allra första början genom att sitta mittemot mamma vid frukostbordet och alltså läsa tidningen uppochner. Jag har haft dagstidning under den allra största tiden sedan jag flyttade hemifrån, med hjälp av studenterbjudanden, gåvoprenumerationer och delade boenden, och sedan som vuxen med riktig lön.

Sedan väldigt många år är det Sydsvenskan som varit mitt morgonsällskap. Det är en bra dagstidning, med bra nyhetsbevakning och bra fördjupade reportage. Och även om hag inte alltid håller med ledarsidan så uttrycker den sig ändå oftast balanserat och nyanserat.

Bra journalistik kostar, och behöver få kosta. Men det har blivit dyrt att ha en papperstidning till frukosten. (Och numera delas den inte längre ut på söndagar där jag bor, utan söndagstidningen kommer på måndagen.)

Jag är ensamstående och arbetar inte heltid. I förrgår insåg jag att det var dags för det här jobbiga beslutet. Idag ringde jag och sa upp papperstidningen. Framöver blir det bara billigaste lösningen: att ha tillgång till nyhetsartiklarna på sydsvenskan.se.

Prenumererar du på någon dagstidning?→ Läs resten av inlägget!

Mysläsning till höstlovet (och erbjudande!)

Det drar ihop sig till höstlov, eller läslov som det ju också kallas numera. Och oavsett om du har lov vecka 44 eller inte, så är den här tiden synnerligen lämpad för läsning. Att krypa upp i en fåtölj med en bok och en kopp varm dryck är väl på något vis sinnebilden av den mörkare delen av hösten? 🍃🍂📚

Vet du inte vad du ska läsa? Mitt förslag är bokserien Elsinorien. Då får du en blandning av äventyr, tankar och känslor, skrivna med ett språk som bland annat beskrivits som målande, poetiskt, och mjukt och böljande som Irlands kullar 💚

Har du läst ända hit? Då har jag ett erbjudande till dig!

📘Köper du en bok kostar den 150 kr.
📘📕Köper du en bok till kostar andra boken 100 kr.
📘📕📗Köper du en tredje bok kostar den 50 kr.
📚Det innebär att du kan köpa hela bokserien för fantastiskt billiga 300 kr!
📯Obs! Porto tillkommer tyvärr 😞

Ange ”Jag har läst ända hit” när du beställer.
Erbjudandet gäller till och med fredagen den 25 oktober.

Här beställer du böckerLäs resten av inlägget!

Språk i fantasy

När man skriver berättelser som utspelar sig i en påhittad värld är det en de saker man behöver fundera på. Eller kanske snarast flera av de saker man behöver fundera på.

Pratar man samma språk i den världen som i vår värld? Pratar man samma språk överallt i den påhittade världen, eller finns det flera (många) olika språk? Förstår människor från olika länder i världen varandra? Och får läsaren träffa på ord eller meningar från världens språk?

I landet Elsinorien pratar man samma språk som i vår värld. Men där finns också ett äldre språk, gammalelsinoriska. Detta språk ligger närmre grannländernas språk. I Lysande klot tvenne är Nanna fjorton år och har ganska lätt att lära sig de nya språken. Men när hon blir äldre blir det svårare för henne.

Jag har inte hittat på ett helt språk. Men läsaren får träffa på en del ord och uttryck från gammalelsinoriskan. Texten i bilden ger ett exempel.→ Läs resten av inlägget!

Ångesten över blomfröerna

Jag har en långsiktig önskan om att göra min trädgård värdefullare för insekter. Jag har också en ångestläggning.

Bland de blommor jag vill ha mer av finns olika arter av vädd. Både för att de är viktiga för många insekter och för att de är vackra. Jag har införskaffat fröer från olika håll: mamma har samlat i sin ursprungliga hembygd, jag har samlad vid vägkanten en bit bort här i min nuvarande hemtrakt, och jag har köpt fröer från Drakängen bort i östra Skåne. Utöver det har jag också haft köpta fröer av liten blåklocka och blåeld samt självsamlade fröer av vänderot, alltsammans växter jag också vill ha (mer) av i min trädgård.

I naturen faller fröer ner från blomstjälken när de är mogna. De landar där de landar, och är det på mark av det slag där de trivs så kommer en viss andel av dem att gro och växa till nya plantör. Det är en strategi som generellt sett funkar, vilket går att se både i naturen och i min trädgård.

I odlingsråd på fröpåsar från vanliga fröfirmor däremot, där ser det annorlunda ut. Där är det sådjup och radavstånd och täck fröerna med perlit. När man läser på fröpåsar känns det ibland obegripligt att växter alls kan klara av att fröså sig i naturen.

Jag fattar att en hel massa av fröerna i naturen inte kommer att gro. Att många av dem hamnar på ställen där de inte får kontakt med jord eller sand eller där det inte finns tillräckligt med vatten.→ Läs resten av inlägget!