Kategori: Okategoriserade

Okategoriserade

Medelålders tant som inte orkar längre

”Jag vet att jag borde vara med nu också, att alla som kan behövs. Men min ork har liksom tagit slut. Till slut måste man ge upp. Ta hand om sig själv, låta sig själv få några år av liv i frid och ro också, innan det är för sent.”

Häromdagen berättade jag om likheter mellan mig och min huvudkaraktär.
Men jag har förstås likheter med fler av mina karaktärer – någon aspekt här, någon där. Mer med vissa än med andra.

Citatet ovan kommer från tredje boken, Viddernas väv (och är nedkortat här). Den som säger det här är nånstans i min nuvarande ålder. Vi kan för stunden kalla henne R.

Jag vandrar ganska ofta i tankarna till det hon säger här. Till känslan av att inte orka stå på barrikaderna längre, att ha gjort slut på orken att stå upp för, stå emot, kämpa för … Jag känner stor tacksamhet över de som fortfarande orkar, över uppväxande generationer som ännu inte skrikit sig hesa, ännu inte slagit sig blodiga i diverse kamper för en bättre värld. Men själv känner jag mig så … trött. Jag brände ut mig. Som det är nu har jag bara ork att försöka leva. Och det innebär att jag stundtals känner mig som att jag gömmer mig för världen. Håller mig undan. Precis som R.

Och jag känner mig rätt säker på att det finns förståelse för detta hos åtminstone en del andra medelålders tanter.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Likheter mellan Sanne och Ailsa

För ett tag sedan frågade @tesswilliamsson_forfattare mig vilka likheter det finns mellan mig och min karaktär.

⚠️ *milda spoilers* ⚠️

De konkreta likheterna mellan mitt liv och Ailsas liv är förstås ganska små. Jag har inte alls växt upp under så miserabla omständigheter som hon, och jag har inte heller visat mig vara en prinsessa, med allt vad det innebär. Det är alltså enormt långt mellan våra respektive reella situationer.

Men med det sagt … så har hon definitivt lånat massor av mig. Eller, jag har skrivit in mycket av mig i henne. Erfarenheter jag velat dela med mig av har hon fått ta över men i annan kontext. Känslor jag upplevt har hon också fått uppleva.

Jag skriver för att förklara, för att få andra att förstå. Jag skriver för igenkänning för de som känner och funkar som mig. Därför delar Ailsa mina dragningar åt ångesthållet, min tendens att tänka för mycket och därmed kanske krångla till saker i onödan, och min vilja att fixa allt och därmed ta på mig mer än jag orkar. Bland mycket annat.

Varken jag eller Ailsa funkar som genomsnittet, men det finns trots allt ganska många andra som funkar som oss. Det är i första hand för oss/er som mina böcker är skrivna. Men ni andra är hjärtligt välkomna att läsa, antingen för att förstå oss eller bara för att uppleva lite äventyr.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Fokus på inspiration, inte kronologi

”You don’t have to write in a linear, orderly, or plodding way. Write whatever’s on fire in your imagination.”
/JACK WANG

När jag skrev Lysande klot tvenne så skrev jag kronologiskt. Dels blir det på automatik så när man skriver med blyertspenna och kollegieblock, dels hade det vid den tidpunkten inte föresvävat mig att man kunde göra på annat sätt.

Men när jag plockade upp skrivandet igen i vuxen ålder och tog itu med att skriva Knutar och band så resonerade jag på ett annat sätt. Moderna verktyg (Datorer! Ordbehandlingsprogram!) hade sedan länge vant mig vid att kunna flytta runt och bearbeta text mycket mer … organiskt? Jag var absolut inte beredd att återgå till stenåldersfasoner just vad gällde bokskrivandet. Och dessutom var den viktigaste poängen med att plocka upp skrivandet att göra något JAG VILLE. Alltså fokuserade jag i första hand på de delar jag hade en klar bild av och där inspiration och fantasi flödade. Och sedan jobbade jag igen luckorna efterhand.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Öva på att inte vara perfekt

Jag älskar helheter. Att tänka på allt. Väga in alla aspekter. Göra saker i rätt ordning. Tänka igenom konsekvenser. Ta hänsyn till alla specialfall och undantag. Fördela saker rätt för maximal effekt. Vara genomtänkt.

Ovanstående är samtidigt enormt energikrävande för hjärnan. Komplexitet och många faktorer. Det är precis sådant som knäcker min hjärna. Sånt jag måste lära mig att låta bli, både som kvardröjande effekt av utbrändhet och som effekt av att vara mestadels ensam i väldigt mycket av det jag gör. (För är man ensam finns ingen att bolla saker med.)

Så jag försöker lära mig good enough. Jag försöker lära mig spontanitet – som motsats till att ha tänkt igenom alla konsekvenser redan innan.

Spår av detta kan man säkert ana i mina böcker, om man läser dem. De är inte så extremt genomarbetade som jag egentligen skulle vilja. Det är ett aktivt val, eftersom jag vet att jag inte har den hjärnkapacitet som skulle krävas för att arbeta igenom dem så mycket som jag helst skulle vilja. Eftersom alternativet skulle vara att låta dem ligga i en byrålåda (eller dator) till tidens ände, så valde jag att ge ut dem ändå. Inte perfekta, men good enough.

För tillfället stångas min hjärna med de där filmerna jag tänkt sätta ihop om vem som borde läsa böckerna om Elsinborien. Jag fastnar hela tiden på att jag säkert borde göra dem i en genomtänkt, väl varierad ordning. Släppa dem tillräckligt ofta, men lagom ofta. Egentligen ha en färdig plan för alltsammans innan jag ens la ut den första eller någon alls.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Sälja är svårt

“Det är konstigt med mej. Jag kan så mycket!” (Lotta på Bråkmakargatan.)

Till exempel kan jag skriva. Tre böcker har jag gett ut! Och vore jag Lotta så skulle jag kunna säga rakt ut att de är väldigt bra.

Det jag inte alls är bra på är att sälja saker. Inte ens mina egna böcker.

Jag är också väldigt dålig på att våga göra saker som jag inte har koll på hur de går till. Saker där det helt tydligt verkar finnas Det Där Självklara Sättet Man Gör På TM men som jag inte alls har koll på.

Till exempel stå på mässor och event och sälja böcker.

Eller att få en bokhandel att ta in ens böcker.

Eller få en Ica Maxi eller liknande att ta in ens böcker och att man har event där och signerar böcker och gud vet allt.

Eller hur vet man vilka sätt som är värda jobbet och vilka man lika gärna kan låta bli?

Eller … ja, ni fattar. Hoppas jag.

Jag tycker det är jätteläskigt. Mitt huvud geggar ihop sig totalt av alla delar jag inte har koll på men måste ta mig an. Resultatet blir mest en massa ångest – och inget mer. Inget mer alls.

Så, snälla ni, berätta! Hur gör man ovanstående? Berätta klart och tydligt och punktvis. Inklusive de där sakerna ni själva inte hade tänkt på. (Nej, ni behöver inte berätta era bästa säljknep, det är okej.)

Och ni som köper böcker, var köper ni dem? Och varför?→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Köp en bok!

Att vara författare är inte en dans på rosor.

De allra flesta av oss kan inte leva på skrivandet. Vi skriver på fritiden, som en hobby, vid sidan om det vanliga jobbet eller studierna. Inte för att det är lönsamt, utan för att vi inte kan låta bli.

Skrivandet är en märklig drivkraft. Om man är en skrivande människa så är det svårt att låta bli. Skrivandet är ett utlopp för något. En fristad. En flykt från verkligheten, eller en möjlighet att bygga en bättre verklighet än den vi lever i. (Eller båda delar.)

Och att det man skriver även ska bli utgivet är det ultimata mervärdet. Att få hålla i den fysiska boken. Att få dela sina tankar, berättelser, formuleringar, med fler. Kunna glädja andra. Kunna få feedback i form av andras tankar om det man åstadkommit.

Därför är vi många som satsar på utgivning. Fastän vi egentligen inte har tid. Fastän en del av oss med största sannolikhet kommer att gå back ekonomiskt. För drivkraften är så stor. Mervärdet – känslomässigt, utvecklingsmässigt – är så stor. Skrivandet ger våra liv mål och mening på ett sätt som vardagen inte riktigt erbjuder.

Och när vi väl står där, med utgivna böcker, så ska vi orka sälja dem också. Få dem att synas. Kanske synas själva. Fastän det inte är försäljare vi är, utan just bara författare, som tycker att det är våra berättelser som är det värdefulla, att det borde räcka. Och vi har redan gjort av med den tid och den ork vi hade.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Duschtankar

Duschen. Det är ofta där tankarna faller på plats. Inte bara för bokskrivandet, utan också för andra saker jag behöver få ordning på. Bloggtexter. Eller de saker jag behöver notera i en lista för nåt sammanhang.

Men minnet är flyktigt. Även om jag kämpar med att hålla kvar sakerna i minnet, nöta fast dem, så hinner jag komma på fler saker under tiden i duschen – och när jag väl klivit ur duschen så har jag tappat åtminstone en del av det viktiga.

Idag kom jag på fyra viktiga saker i duschen. När jag fått en handduk om mig och hunnit till datorn så mindes jag två.

Promenader är också bra, på liknande sätt, att jag kommer på eller löser saker. Men på en promenad är det lite lättare att stanna och göra en notering i ett block i fickan, eller numera telefonen.

Duschen är svårare. Papper funkar inte där, och jag vill inte ta risken att blöta ner telefonen.

Idag stod jag i duschen och funderade på om man skulle ha ett laminerat papper att skriva på. Eller en whiteboard. Eller skriva med whiteboardpennor på kaklet. Fast det skulle väl rinna av. Och barnen skulle ändå inte gå med på det. Inte jag heller egentligen.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Ð och ð

Ð. ð.
Konstiga bokstäver.
Men just bokstaven ð förekommer i Viddernas väv. I ett namn på en plats.

Fantasy är ju i nån mån ökänd för konstiga namn, konstiga stavningar, konstiga språkkonstruktioner, på nivån att det ibland drivs med det 🙂

Så är det bara show off? (Heter det så?)
Nä, inte i det här fallet i alla fall.

Namnet kom till av att jag lekte med olika ord, vände och vred på stavelser och uttal av vanliga välkända ord för att skapa något nytt som passade för sammanhanget. Vidd. Vidder. Wyðja.
Bokstaven ð fick vara med för att den fick namnet att låta så som jag ville ha det.

Men ja, jag tycker, rent estetiskt att det är en snygg bokstav. Också.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

När man hittar rätt korrekturläsare

En del i bokutgivning är korrekturläsningen. Beroende på hur man ger ut sina böcker kan det vara en integrerad del i förlagets process eller något man har att hantera själv. Mina böcker ges ut på hybridförlaget Visto, vilket innebär att det är jag som anlitar korrekturläsare.

Korrekturläsning handlar ju om att hitta felaktigheter i texten, så alla korrekturläsare borde ju vara lika bra, eller?

Nej, så enkelt är det inte. Språket är fullt av gråzoner. Och en bok ska inte nödvändigtvis vara formellt korrekt i alla aspekter – den ska ha ett språk som passar sammanhanget, och författarens stil ska finnas kvar.

Vilka ord kan man anse ”finns”? Vilka ordformer ska vi hålla oss till? Vilken stil ska boken ha, och vilka stilbrott är avsiktliga?

Det språkliga är spännande! Och för att landa rätt så är en god korrekturläsare guld värt. En som lyssnar och resonerar, så att man känner att man landar i något som även en sån som jag blir nöjd med 😉

Söker du korrenturläsare? Jag rekommenderar @textvart av hela mitt hjärta!→ Läs resten av inlägget!