På torsdag får vi veta vem som får årets nobelpris i litteratur. Det kommer inte att vara jag, och troligen inte heller du. Men fram till dess kan vi ändå roa oss med att spåna och fila på formuleringar. Vad skulle det stå i juryns motivering till ditt nobelpris?
Min motivering är inte helt seriös – för såhär skulle väl aldrig Svenska akademin uttrycka sig?
”För hennes skildringar av övertänkarens rika inre liv och komplicerade relationer till omvärlden, och hennes förmåga att skildra både vardagsbekymmer och djupa trauman förklätt till saga.”→ Läs resten av inlägget!
”So much to read, so little time ” Så står det i reklamen som börjat dyka upp i mitt flöde.
Poängen med reklamen är att man ska använda företagets AI-lösning och be den sammanfatta det viktigaste i en text, så man själv slipper läsa den långa texten.
Och visst, även om de använder bokhögsemojin i sin text, så syftare de nog mest på artiklar och rapporter. Men ändå! Oavsett vad man läser för saker så tappar man rätt mycket av värdet om man ber om en sammanfattning på det sättet. Man tappar exempelvis hela möjligheten att själv bedöma vad man tycker om skribentens slutsatser utifrån hens språk etc.
Och jag hoppas innerligt att folk inte tror att poängen med böcker är att få redogjort för ett händelseförlopp och inget mer.→ Läs resten av inlägget!
Nanna växer upp hos sin moster och morbror. Från tidig ålder får hon arbeta på deras värdshus.
De andra barnen i byn tycker hon är konstig, ser ner på henne och behandlar henne illa. När hon blir äldre ser bygdens unga män henne som lovligt byte när hon står och serverar öl på värdshuset.
Inte ens sitt namn får hon ha kvar. Egentligen heter hon inte alls Nanna, det är moster som bestämt att hon ska kallas så.
Men så händer något.
Vill du vet hur det går för fjortonåriga Nanna? Läs boken Lysande klot tvenne.→ Läs resten av inlägget!
Något som gör att jag ställer mig ”ovanför” det jobbiga och tar itu med saker. Släpper allt annat, hittar fokus, knuffar bort jobbiga känslor och bara gör.
Ja, nu är allt som var tinat i frysen omhändertaget. Det mesta paketerat i matavfallspåsar och lagt i tunnan. Häckar i trädgården har vattnats med prima kallpressad saft av en blandning av blåbär, krusbär, vinbär och rabarber. Frysboxen är ursköljd och står och torkar. Och jag har ätit choklad för att balansera dagen.
Senast vi hade en hel tinad frysbox (för tretton år sedan; den gången pga en jordfelsbrytare som löst ut efter ett regn) så hade det inte tinat så länge innan vi upptäckte det, och vi stod i ett och ett halvt dygn och saftade, syltade och lagade mat för att rädda det som räddas kan.
När min man fick cancer gick jag också in i någon sorts liknande krishanterings-mode. Fokuserade på göra, hantera, få saker att fungera. Jag levde i den hela det knappa året från hans cancerdiagnos till hans död. Sen gick det över i krishanteringsläget för att hantera döden, med all dess byråkrati och praktiska aspekter. Och sedan började skolan trassla för min yngste, som inte passade i skolans mallar, och jag gick in i konstant krishantering på ytterligare ett område. I flera år var jag konstant i krishanteringsläge, mer eller mindre dygnet runt, utom de timmar jag sov.
”Blir det för mycket skärmtid?” På sistone har jag fått flera reklamklipp i mitt flöde som tar avstamp i den sortens formuleringar.
Jag tycker det är så tröttsamt. Skärmtid kan vara att se på nyheter, göra läxor, se intressanta dokumentärer, skriva en bok eller skapa ett konstverk. Det kan vara planering av familjelogistik, skriva inköpslistor, berätta för bästa vännen om vad som tynger ens hjärta eller kärleksfulla *host* meddelanden till älsklingen som bor på annan ort.
Och skärmtid kan vara att läsa en bok.
Att läsa böcker är eftertraktat nuförtiden! När jag var ung var det töntigt, men numera är det status.
Den här lilla filuren befann sig i ett emaljerat tvättfat på vår innergård igår morse. Ätlig groda.
Ja, den heter så. Fast någon art är det inte.
Ätlig groda är inte en art, utan en delvis fertil hybrid, en så kallad klepton eller synklepton (kl.), mellan gölgroda (Pelophylax lessonae) och sjögroda (Pelophylax ridibundus).
Det kan man läsa på wikipedia.
Och så står det att honor av ätlig groda sällan parar sig med ätlig groda, utan med stamarterna, alltså gölgroda eller sjögroda.
Men i de områden i Sverige där det finns ätlig groda finns varken gölgroda eller sjögroda. Här parar sig alltså ätlig groda med ätlig groda. Och då innehåller populationen både diploida och triploida individer.
Dipolida? Ja, det är som hos de allra flesta människor, där det finns två kromosomer av varje typ, så att det blir kromosompar. Hos människor 23 par, 46 kromosomer. Triploida är när det finns tre av varje kromosomtyp, vilket hos människor skulle innebära totalt 69 kromosomer. Fast hos ätliga grodor är det förstås något annat antal som multipliceras med två eller tre.
De svenska ätliga grodorna funkar alltså på ett annat sätt än ätliga grodor på andra håll i världen. Kanske är de svenska ätliga grodorna inte delvis fertila hybrider utan helt fertila (ja, det är de ju uppenbarligen) och därmed en art?
Artbegreppet är inte enkelt. Är man biolog kan man grotta ner sig djupt i detta – det är ett spännande ämne! Men enkla svar är det ont om.
Och namnet ätlig groda grundar sig tydligen i ett missförstånd: de andra arterna i släktet ska tydligen också vara ätliga, om man nu tycker grodor är ätliga.→ Läs resten av inlägget!
Diagrammet ovan är påhittat; jag har inga siffror på hur läsarna fördelar sig, utan hara dragit till med något som ska se snyggt ut i diagrammet
Men väldigt förenklat (jag övade ju på förenklingar igår!) så kan man dela in läsarna just så: i de som brukar läsa fantasy och de som inte gör det.
Fantasyläsarna är ju logiska: mina böcker räknas till den genren. Det är visserligen svårt att hitta svensk fantasy, men om man hittar den, exempelvis via sociala medier, så är det hyfsat sannolikt att man hittar mina böcker.
De/ni som inte brukar läsa fantasy är mer spännande. Det är läsare som ändå tyckt att böckerna verkar spännande eller intressanta nog för att våga läsa en genre man är ovan vid. En del av er för att ni känner mig, andra kanske för att ni gillar mitt sätt att uttrycka mig, eller bara blivit nyfikna ändå.
Intressant nog uppfattar jag ingen större skillnad i hur bra de båda grupperna tycker om böckerna. Möjligen att ni som inte brukar läsa fantasy är mer positivt överraskade – medan en del vana fantasyläsare inte helt uppskattar avstegen från förväntningarna på fantasy.
Vill jag komma nån vart? Ja! Om du är nyfiken på mina böcker, men tvekar på grund av genren, så tycker jag att du ska våga! En boks genre säger långtifrån allt. Det finns goda skäl att tro att du ska gilla boken trots att du inte brukar läsa fantasy.
(Det här borde vara ett sånt där roligt meme med två olika färger i cirkeldiagrammet, där den ena färgen är de som gillar mina böcker och den andra färgen de som gillar mina böcker fast i en annan färg.→ Läs resten av inlägget!
När kristendomen kom till våra breddgrader för länge sedan så blev med tiden all annan religion oönskad och till och med otillåten. Samtidigt införlivades mycket ur gammal kultur och religion i kyrkans tradition. På gott och ont. Det är gott att traditioner fått leva kvar, men det är samtidigt besvärande när kyrkan hävdar ensamrätt på sånt som har annat ursprung.
Under hundratals år hade kyrkan otrevligt stor makt i vårt land. Att ställa upp på kyrkans krav och bekänna sig till den kristna tron var i praktiken inget val. Så är det tack och lov inte längre. Det är inte hotet om helvetets kval som predikas, utan mestadels kärlekens budskap i olika former. Och vi som inte tror på den kristne guden, eller för den delen några gudar alls, kan fritt välja att inte vara med.
Men även om kyrkan numera officiellt är frikopplad från staten, så håller kyrkan ställningarna som en del i samhället. Och den rollen betonar man gärna från kyrkans håll.
Ja, kyrkan vårdar sina gamla vackra byggnader, och det ser många icketroende som ett skäl att fortsätta vara medlemmar. Men mycket av underhållet bekostas av kulturvårdsmedel, som inte alls kommer från medlemsavgifter. Att de vackra byggnaderna bevaras bidrar jag till även utan att vara medlem i kyrkan, eftersom jag är svensk medborgare och betalar skatt.
Kyrkan håller också hårt tag om folkliga traditioner. Det där som införlivades i religionen när kristendomen blev den enda religionen i vårt land. Traditioner och kultur som är ett mischmasch av religioner (plural), sedvänjor och folktro.→ Läs resten av inlägget!
Vad är egentligen ett förlag? Tja, i korthet kan man säga att det är ett företag som ger ut böcker.
Jag ska börja med att säga att jag absolut inte är någon expert på förlagsbranschen. Och dessutom tänker jag ge mig på att göra en förenklad kategorisering – jag som egentligen avskyr förenklingar och är usel på kategoriseringar. Men ibland ser till och med jag poängen
Grundprincipen för ett förlag är att det finns ett antal anställda som arbetar med olika delar av utgivningsprocessen: förbättrar texten i samråd med författaren, layoutar bokens ut- och insida, marknadsför den slutliga produkten, och så vidare. Dessa personer behöver ha lön. Och alltså ger förlagen huvudsakligen ut böcker som de tror kommer att funka kommersiellt, alltså sälja tillräckligt bra för att det ska bli pengar över till löner och helst en hel del mer. Bokgenrer som överlag verkar vara säkra kort i Sverige idag är feelgood och deckare.
Inom förlagsbranschen finns också eldsjälar: personer som ger ut sådant som de brinner för, sådant de tycker är riktigt bra och behöver ges ut, oavsett om det lönar sig eller inte.
En del av dessa eldsjälar finns på de stora vanliga förlagen. Om de kommersiellt gångbara böckerna säljer bra, så att det blir vinst för förlaget, så finns det pengar till att ge ut en del böcker som kanske inte ens går runt.
Andra eldsjälar finns på pyttesmå förlag. Dessa förlag sköts ofta på ”fritiden”, vid sidan av något annat arbete. Därmed blir de ekonomiska förutsättningarna andra: man kan ta risken att det kanske inte går runt, eller att man i alla fall aldrig kommer att kunna ta ut lön.→ Läs resten av inlägget!
” Så står det i reklamen som börjat dyka upp i mitt flöde.
Var det titeln som lät spännande?
Var det bokens omslag?
Var det en författare du gillar sedan tidigare?
Var det mest en slump?
