Kategori: Okategoriserade

Okategoriserade

(insprängd tanke)

När jag skrev texter i skolan brukade jag få kommentarer om att jag använde för många tankstreck.

Ja, jag är förtjust i att skjuta in sidospår och relaterade tankar när jag skriver. För det är så min hjärna funkar: det pågår ofta flera, delvis relaterade, tankespår samtidigt. Skulle jag försöka sortera bort, rensa ut och dela upp så skulle kopplingen mellan olika områden försvinna, och det skulle bli små fyrkantiga boxar bredvid varandra, istället för en virvlande vindlande väv av sammanhang.

Det finns olika sätt att koppla samman olika tankar och spår i en text. Tankstreck är ett. Inskjutna bisatser ett annat, och ibland är semikolon det rätta.

Och så finns det förstås parenteser.

Som naturvetare gillar jag förstås parenteser. Har man nått en viss nivå inom matte tycker nog de flesta att parenteser, gärna i flera ”lager”, är ett utmärkt verktyg för att hålla ordning på olika delars relation till varandra.

Men i skönlitterär text?

I bild 2 finns ett utdrag ur en av mina böcker. Under utgivningsprocessen fick jag frågan om jag inte trots allt skulle skriva om stycket, så att jag blev med parenteserna. Jag hade förstås redan funderat på saken, men funderade ett varv till – och landade ändå i att behålla parenteserna. För här är, enligt min uppfattning, just parenteser den rätta lösningen, och jag tycker om att nyttja de olika verktyg som står till buds.

Jag fattar samtidigt att det stör en del. Vissa läsare vill slippa inskjutna satser (oavsett verktyg) när de läser skönlitteratur.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Slåttervärk

Idag har jag slagit med lie. Det var många år sedan sist. Ovanpå det var det gräsligt varmt.

Ni vet hur det är när man gör något kroppen inte är van vid? När man dels behöver fokusera på att lyckas göra man inte har rutin på, dels väldigt snabbt blir trött i ovana muskler. Det går en stund, men energin räcker inte så länge.

Idag har jag tänkt på Dainas, i min bok Viddernas väv. Texten i bilden handlar om honom. Och då pratar vi inte några få timmar utan långa arbetsdagar under en hel vecka.

Imorgon kommer jag sannolikt ha träningsvärk. Men imorgon behöver jag inte slå med lie.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Säg hej till Caspian och Callisto!

De här sötnosarna/trollungarna/marodörerna flyttade hem till oss för snart två veckor sedan. Men eftersom det tagit oss tid att bestämma namn så har jag avvaktat med att presentera dem.

Viktigaste principen för kattnamn, som jag har med mig sedan barndomen, är att de ska innehålla något s-ljud (kan ju vara s, x, z eller c). Men sen ska det förstås helst vara något kul eller intressant och inte alltför vanligt. Ja, och så ska det ju kännas rätt.

Callisto kom jag på redan innan vi hämtade hem dem. Det är fint, och det är både en karaktär inom grekisk mytologi och en måne. Dessutom råkar Callisto ha en koppling till Artemis (som är vår ”äldre” katt, sex år gammal).

Men att enas om ett namn till Callistos bror var svårt. Jag har plöjt listor med grekisk och romersk mytologi och olika planeters månar, och förslag har kommit från andra håll, men alla förslag har fastnat antingen på otrevliga karaktärer hos karaktären eller för att de bara inte känns rätt.

Till slut har alla accepterat Caspian. Det hör tyvärr inte ihop med Callisto tematiskt, och det är dessutom återanvändning för min del (vi hade en Caspian för över tjugo år sedan). Så officiellt heter trollungen Caspian II. (Och så har Caspian samma melodi/betoning som Artemis – jag hade helst velat ha olika på alla tre och letade därför tvåstaviga namn.)

Artemis är inte nöjd med situationen, hon är räddast av de tre. Så det är stängda dörrar mellan de båda ”kattgrupperna” och pågående tillvänjning.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Plommondoft och värme

Världen luktar plommon. Förmodligen mestadels av nedfallna plommon, dem jag inte hunnit bry mig om. Jag har ätit en del direkt från träden, men det måste vara någon vecka sedan. Plommondoften är söt och tung.

Humla och snäcka i stockrosblomma

Det är olidligt varmt. Runt 30 grader har det visst varit på sina håll i Skåne. De officiella siffrorna här brukar ligga lite lägre, men alldeles för varmt har det varit. Jag har suttit hemma och jobbat, och av anledningar jag inte går in på här och nu kan jag för tillfället inte ha fönstren öppna och inte heller köra AC:n, trots att solcellerna producerar för fullt och elpriset på dagarna är så lågt att det egentligen är en förlustaffär att ha dem igång.

Bilden visar att djuren nog är desperata efter vätska. Humlan satt kvar länge i stockrosblomman. Jag ska se om jag kommer ihåg att sätta ut vatten senare ikväll.

Än så länge är det definitivt sommar.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Alla dessa råd om sociala medier

Det finns mängder med goda råd när det gäller att posta på sociala medier, inte minst när man som författare vill nå ut till potentiella läsare.

Ett av råden handlar förstås om regelbundenheten i postandet. Inte minst bör man ju posta tillräckligt ofta och med en lagom blandning mellan boksaker och ett par andra utvalda ämnen som man tror intresserar ens ”ideala läsare”.

Jag är usel på det där. Ibland har jag massor på hjärtat att posta om, ibland är det tomt i huvudet, för att det händer för mycket annat som tar all energi. Ibland har jag massor att posta om som handlar om böcker och skrivande, andra perioder handlar allt om andra saker. Ibland handlar allt jag skulle vilja posta om om saker som är så privata att till och med jag – som säkert ses som en ”oversharer” – låter bli.

Just nu är det ganska stillsamt i mitt flöde. Det stör mig. Men mitt huvud är både tomt och överbelastat.

Andra tips man får är att se till att använda samma mall, färg, typsnitt och liknande varje gång man postar, för att skapa igenkänning hos läsare/följare på sociala medier. Själv tror jag att det lika gärna kan ha precis motsatt effekt. Ser jag något jag tycker att jag redan sett förut scrollar jag vidare.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Vad är egentligen sommar?

Någon vecka in i augusti börjar diskussionerna. En del har börjat jobba efter semestern. Andra har nyss gått på semester. Är sommaren slut eller inte?

Det beror ju förstås på vad sommar betyder för en själv personligen.

Jag bor i södra Skåne. Enligt SMHI:s definitioner (dygnsmedeltemperatur under 10°C i minst fem dagar i följd) brukar det bli höst här i mitten av oktober. Men jag ser det förstås som höst långt tidigare än så.

Augusti är däremot helt klart en sommarmånad. Dagstemperaturerna här ligger för tillfället på 20°C eller betydligt över de allra flesta dagar. Det är rätt varmt de flesta nätter också. Vore jag ledig skulle jag gärna åka till stranden för att svalka mig en del av dagarna. Men det blir inte av.

Varför det inte blir av? För att jag jobbar. Jag började jobba redan i slutet av juli. Och den 15 augusti började skolan för min yngste. Sedan dess har det inte funnits tid för den sorts extravaganser som sommarledigheten bjuder på. Vardagen är tillbaka och den ”lediga” tiden går till vardagens nödvändiga sysslor. När skolan börjar, när höstterminen dragit igång, så är det också höst, på ett sätt. Även om det fortfarande är sensommar. Sannolikt dröjer det en bit in i september innan jag funderar på att byta bort sommarens sandaler (om de inte ger upp för att de är slitna) och ännu längre innan jag funderar på jacka.

Människor vill ofta ha klara tydliga gränser och definitioner. Det är praktiskt ur vissa hänseenden men funkar bara för specifika saker.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Resor, kartor och fantasy

Häromdagen frågade Anna Hallander författare på instagram varför det är så vanligt med långa resor i fantasy, det riskerar ju faktiskt att bli långtråkigt?

Jag håller med om att det kan var väldigt störande eller tråkigt med alla evinnerliga resor i fantasy. Och samtidigt har jag själv en massa resor i mina böcker 😄 Jag insåg redan när jag skrev första utkastet till första boken i tonåren att allt resandet är problematiskt, att det känns som att det ”aldrig” tar slut, och därför experimenterade jag redan då med hur mycket av det man kunde hoppa över utan att det blev konstigt.

Det är liksom inte så att resebeskrivningarna är ett självändamål, utan de är en konsekvens av att karaktärerna på grund av omständigheterna behöver förflytta sig, vilket dels tar tid, dels påverkar dem utifrån resornas olika vedermödor.

En av de saker som nämndes av andra i svaren var att kartor i fantasyböcker kan vara en morot till läsaren, typ ”allt det här spännande ska du få upptäcka!”. Så det är väl bra att säga att så ser inte jag på kartorna i mina böcker. Mina kartor är där som någon sorts referens, så att läsaren (och författaren från början 🙈) ska kunna hålla reda på var de olika platserna som nämns ligger i förhållande till varandra. Av den anledningen kan man också notera att den första kartan innehåller mindre information än de senare.

Karta över Elsinorien, Dewmondeen och övriga länder i boken Lysande klot tvenne.
Karta över Elsinorien, Dawmanya och övriga länder i boken Knutar och band
Karta över Elsinorien, Dawmanya och övriga länder i boken Viddernas väv

P.S. Jag vet att det är lite tyst här för tillfället. Vardagen och saker som händer omkring mig tar upp typ all tid och ork just nu.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

De svåra namnen – eller de enkla?

Jag hade ju kommit igång med en lagom rutin: en kort reel med uttal av ett namn från mina böcker per dag. Succé: det var faktiskt folk som tittade på filmerna! Jag tänkte att det här kör jag på med så länge det verkar funka. Fast jag tänkte ställa en fråga till er följare om upplägget.

Men så blev det inte. Det kom tyngre saker emellan, och nu har jag inte postat något alls på flera dagar.

Nu är det fredagskväll, och äntligen har jag ork noc att formulera mig 😊 Så här kommer min fundering och fråga om uttalsreelsen:

Min grundtanke var att varva: vissa dagar ta ett enkelt namn som kanske inte egentligen behövde uttalsguidning, andra dagar ta ett svårare namn. På det sättet skulle jag visa att fantasy faktiskt inte bara är namn av typen Ktýlțvóïstbwqa’ptroñç-efqtă.

Jag tänkte också att jag åtminstone delvis följer en kronoli: börjar med namn från första boken och arbetar mig framåt. Det ger material till en ganska lång följetong 😉

Men jag vet ju inte hur folk funkar. Tröttnar man om det är uttal av för enkla namn? Vill man mest ha uttal av de tio viktigaste namnen i bokserien och sen räcker det?→ Läs resten av inlägget!